Powered by Jasper Roberts - Blog

Handla på nätet

Detta inlägg är ett samarbete med mat.se.
 
Som sockerberoende är det ibland farligt att gå in i affärer för vi kommer ut med massa skit och skräp. Speciellt i början när man är nyabstinent. Ibland undrar jag verkligen hur mycket pengar jag har lagt på spontan inhandling av massa skit. Jag behåller min abstinens genom att handla online. Det är så mycket tryggare. Jag vet inte hur många gånger en sockersyster har ringt mig när de kommit på att de har hela korgen full i socker. Då väljer jag att vara kvar i telefonen till vederbörande plockat ut skräpet och gått ut från affären.
 
Med dagens teknik behöver vi inte utsätta oss för det längre. Istället kan vi göra vår matplan i lugn och ro och faktiskt handla hemma. Då riskerar vi inte att komma hem med skräp. Det är så smidigt och bekvämt. Även fast det knske kostar en liten slant extra, så sparar jag pengar genom att inte spontanhandla. Det känns verkligen bra. Maten kommer hem till dörren och man slipper stressen som det innebär att stå på maxi klockan 16.30 en torsdag. Man slipper alla synintryck av nya varor. Man slipper doften av nybakat bröd. Alltså, så jäkla bra.
 
Jag shoppar min mat hos mat.se (LÄNK). Klicka på länken för att komma dit och prova själv. Aldrig mer svettig och stressad på ICA!
 
KÖSS
 
 
 
 
 
4

LCHF och sockerberoende

Eftersom jag är rejält insyltad i sockerberoendevärlden så får jag ju förmånen att träffa massa beroendemänniskor kontinuerligt. Det är najs. Det som är jobbigt att se är beroendesyskon som faller fram och tillbaka i sockerfällan. Det gör ont i hjärtat.
 
Många utav dem vägrar äta enligt LCHF. Tycker att de inte behöver någon diet. Många sockerberoende fastnar just för ordet "socker". Och det är ju lite missvisande. Det är liksom inte bara sockret som gör oss drogaktiva. Att vara sockerberoende innebär att vi inte klarar av socker eller mjölmat. Att vara beroende innebär att vi inte heller klarar några som helst beroendeframkallande ämnen. Nada. För fortsätter vi med dem så eskalerar dem och helt plötsligt röker vi 2 pkt om dagen eller blir apstupfulla varje fredag.
 
Många sockerberoende lurar sig själva att vi minsann kan fortsätta äta vanlig mat. Att det bara är att sluta med skräpmaten. Om det vore så väl. Jag säger inte att det inte går, jag säger bara att det är ovanligt att det går. Vi klarar det ett tag, sedan kommer sockertrollet och lurar skjortan av oss. Helt plötsligt sitter vi där och frossar. 
 
Det är lätt att gå ner i vikt. Det är lätt att banta. Det som är svårt är att behålla en normalvikt och leva i tillfrisknad. Så länge det känns som att man har vita knogar, att det är en fight varje dag - så kommer det inte att hålla. 
 
Det är så dumt att traggla med riset, havregrynsgröten och fullkornspastan. Det är verkligen inte värt det. Bara för att man tycker att det är nyttigt finns det ett så mycket lugnare liv. Äter vi abstinent mat utan mycket onödiga kolhydrater så minskar kaoset i oss, så att kaoset utanför blir mer hanterbart. Jag äter för att få sinnesro. Det finns ingen mat i världen som är värd den rastlöshet som uppstår när jag äter triggande mat. Ångest, kaos och irritation. 
 
Det är svårt att beskriva det lugn som infinner sig när vi äter rätt, rätt för vår abstinens. Hur vi mår när vi äter bra. Vad som händer i våra kroppar när vi väljer bra mat. Det måste liksom upplevas. Hur livet blir så mycket mer hanterbart och hur mycket mer man får uppleva av livet. 
 
KÖSS
 
 
10

Självbedrägeri

Något som är tydligt genomgående för oss beroendepersoner är självbedrägeri. Vi lurar oss själva till månen och tillbaka. Vi är såå bra på att blåsa oss själva. Att vi kan äta vissa saker fast vi inte alls kan det. 
 
Det är så lätt att börja småluras. Du vet: "Ja men äta en gång till är ju en suuuuperbra idé!". Vi har alltid så bra förklaringar också. "Ja men detta är ju LCHF. Det har man ju hashtaggat på insta, då är det så". Eller "Det är fredag och då måste man faktiskt markera att det är helg. Jag förtjänar en kaka". Sen ligger man där med ångest, ont i magen å undrar hur i helvete man kan falla dit om och om igen trots att man har 300 surt förvärvade högskolepoäng. 
 
Vanliga saker man lurar sig själv med:
 
- Detta är LCHF. Då kan jag äta det.
 
- Detta är nyttiga kakor. Då kan jag äta det.
 
- Jag har rört mycket på mig idag. Då kan jag äta det.
 
- Jag är inte mätt. Då kan jag äta det.
 
- Detta är gjort på potatis. Potatis är en grönsak. Då kan jag äta det.
 
- Det är helg. Då kan jag äta det.
 
- Det är jul. Då kan jag äta det.
 
- Jag är ledsen. Då kan jag äta det.
 
- Jag fyller bara år en gång. Då kan jag äta det.
 
- Jag är glad! Då kan jag äta det.
 
- Nu ska jag fira. Då kan jag äta det.
 
- Kolhydraterna spelar ingen roll, jag triggar inte på detta. Då kan jag äta det.
 
- Detta är bättre än godis. Då kan jag äta det.
 
NEJ! Du kan INTE äta skiten. Trust me, jag är självbedrägeriernas drottning. Så närsynt att inte några glasögon i hela världen hjälper. Jag kan äta saker i veckor, månader och inte fatta alls. Värsta exemplet var på min mandelgröt. Alltså jag skojjar inte. Jag började till och med jobba hemifrån för att få äta den där jäkla gröten till lunch. ÄNDÅ såg jag inte att den var destruktiv. Nej nej. Jag klarar den minsann.... NOT!
 
Värsta är att man inte ser det själv. Och så blir man svinsur om någon påpekar det. DÄR ÄR DÖRREN! GÅ! Ungefär så. Man skyddar verkligen sina triggers, med sitt liv typ.
 
Men det finns en smart regel: tänker du på en viss mat, planerar för den länge, ser fram emot den och blir arg om du inte får den: då skaren fan ut ur livet. Summa summarum: blir du tankebesatt, har du ingen sinnesro. Har du ingen sinnesro trots att du äter LCHF torrdrogar du. Punkt. Gör dig av med skiten. Det är jobbigt ett par dagar, men ärligt talat. Är lite sketen gröt värt att ta upp din fantastiska hjärna? Nej.
 
KÖSS
 
 
21