Powered by Jasper Roberts - Blog

Impulskontroll

Jag ramlade över en jättebra handingsplan som var uppsatt på väggen i AAs lokaler. Det var där skamkursen höll till i helgen. Jag skriver dem rakt av med modifieringen att jag byter ut "alkohol" mot "socker"
 
1. När du känner sug efter socker - bli inte rädd eller förvånad.
 
2. Stanna upp och tänk efter: hur känns det att äta första biten choklad/tallrik pasta/bullen? Hur känns det att äta nästa?
 
3. Första steget "Vi erkände att vi var maktlösa inför sockret, att vi inte längre kunde hantera våra liv"
 
4. Tänk: Första biten/portionen är inkörsporten....
 
5. Kom ihåg hur ångesten och ångern kändes sist.
 
6. Ta till motbilder, vad du kan få istället.
 
7.  Ta fram tacksamhet för att du upptäckte detta i tid.
 
8. Ta till högre kraft, gå på OA/FAA-möte.
 
9. Kom ihåg vinsten av det abstinenta livet.
 
10. Kom ihåg att du inte är ensam! Berätta!
 
Så länge vi är medvetna har vi en chans att bromsa in i tid, visst är det fantastiskt? OCh vi behöver inte göra det ensamna, det finns möten. Googla och hitta ditt! Finns inget i närheten så ring in.
Följ mig på Instagram för dagliga inspirerande uppdateringar
 
KÖSS
 
 
 
 
 
 
2

Vad ger skam?

Under skamkursen så togs flera viktiga saker upp som ger oss skam. En sak som ger jättemycket skam är när vi inte lever efter våra egna värderingar. När vi lever tvärt emot dem. Vi kanske bryter våra värderingar för att vara andra till lags. Det handlar inte om att leva efter samhällets värderingar, det handlar om att leva efter sina egna värderingar. 
 
En värdering känner du i magen. Om du går emot den så ger den dig ångest. Du känner instinktivt om du handlar rätt eller inte. 
 
Du kanske lever i något som du inte alls står för. Kanske har du en affär vid sidan om, eller så lever du mamma-pappa-barn fast du inte alls vill. Det handlar också om små små beslut - du säger JA när du helst vill säga nej. Du bakar kakor på socker, fast du tycker att socker är skräp. Det kan också vara tvärt om - du tycker att alla får bestämma vad dem vill äta, och har inte alls problem med att baka på socker. LCHF-världen skammar dig om du visar upp det på Instagram. 
 
Ta reda på vad du står för, vilka värderingar som är viktiga för dig, och försök lev efter dem. Det är A och O för att undkomma skam och inte hamna i skamfällor.
 
PS! Glöm inte att följa mig på instagram: lchfingenjoren.se för dagliga inpirerande uppdateringar!
 
KÖSS
 
För mig va exempelvis äktenskap viktigt, det låg i linje med mina värderingar
 
 
7

Skamkurs

Nu sitter jag på tåget hem från en kurs i Stockholm - en skamkurs. Fy fasiken säger jag bara - den var tung. Först har jag läst boken "Skamfilad" av Göran Larsson. Sen så gick jag - och många andra sockerberoende - själva kursen. Den var väldigt olik alla andra kurser i sockerberoende jag har gått. De andra var väldigt hands on - denna var väldigt filosofisk. Det var mycket diskussion kring olika fenomen i skammen som traumatiska barndomsminnen. 
 
Det var egentligen fett skumt, jag är inte supermycket för att härva i barndomen. Det är inte lösningen till att vara frisk, vi måste in på sockerdetox. MEN. Det är verkligen en nyckel till att hålla sin abstinens. Våra trauman i barndomen måste bearbetas och tas in och vi måste göra upp med vår skam.
 
Kursen påverkade mig på ett plan som jag inte ville kännas vid. Jag visste att kursen var tuff innan, att den är riktigt jobbig att gå igenom, men jag trodde inte att jag skulle känna såhär starkt. 2010 - innan LCHF - så både jobbade jag och pluggade - tillslut gick jag in i väggen och hade 30 panikångestattacker per dag. Med KBT så lärde jag mig hantera panikångesten och jag kunde leva igen. I lördags fick jag det igen. Som tur var va jag där med vänner. Men jag hade så jävla mycket ångest att jag trodde jag skulle dö. På riktigt. Kroppen gick i panik på högvarv. Förr i tiden trodde jag att det var hjärtat - nu visste jag inte VAD jag skulle dö av, bara ATT jag skulle dö. Det var fruktansvärt obehagligt.
 
Och det var ju alla nedtryckta känslor som bubblade upp - på en och samma gång. Och kroppen reagerade med fysiska paniksymptom. Jag fick avdomnade armar, yrsel och overklighetskänsla. Dagen där på fick jag reda på att det var normalt, inget att vara rädd för. Det var tunga saker som togs upp - det var min kropps svar på att det var förändring på G. Det gjorde mig lugn.
 
Det är sjukt vad som händer när man rotar i sitt inre. Och jag vet inte hur det kommer att landa. Men landa kommer det att göra och det kommer bli något bra av det. Det är tufft det här. Att pussla ihop sitt inre, att försöka laga det som är trasigt. Men hur många tårar och hur mycket panikångest resan bär med sig - så blir det bättre i slutändan. Det leder till något bra.
 
Så jag är tacksam. Jag är så jäkla tacksam.
 
KÖSS
 
 
8