Powered by Jasper Roberts - Blog

Biggest loser

Jag har följt Biggest loser VIP ett tag och förfäras. Det är verkligen ett fruktansvärt program som spär på all fatshaming vi har i samhället. I år är det 7 stycken kända deltagare som tränar timtal varje dag och äter pyttelite. För mig gör detta ont i hjärtat att se.
 
När de kvinnliga deltagarna beskriven sin relation till mat så tänker jag med en gång: hej hej sockerberoende! De beskriver hur de isolerar sig och äter sig till hjärtsvikt och diabetes. Och hur svarar man? Jo, genom att piska dem med lite mat och mycket motion. Programmet kokar ner myterna kring övervikt: att vi är lata och inte har disciplin. Det är ju bara att springa mer och äta mindre.
 
Det vidrigaste hittills i programmet var när de skulle gå in i ett så kallat frestelserum. Efter bara ha ätit ett salladsblad så skall de gå in en och en i ett rum fullt med chips, drinkar, godis och skräpmat. De lag som ätit mest vinner -2 kilo i veckans invägning. Så jävla förnedrande. Vissa synade ju bluffen och rörde ingenting, andra gick helt crazy och åt och åt. Sån jävla vidrig förnedring.
 
Varje vecka ställer de sig på vågen och får sitt värde avgjort. Man skiter i muskler, var någonstans i menscykeln de är och hur mycket vätska de har: här är varje gram avgörande. Har de tappat för lite riskerar de att åka ut. Deltagarna är jätterädda för att bara ha gått ner 2 kilo på en vecka (!!).
 
Det värsta är att deltagarna själva går på myten. De sitter och fatshamar sig själva och tycker de är dåliga och lata. De kan springa LIIITE mer äta LIIITE mindre. Jag blir gråtfärdig. Sedan så tror de ärligt talat att dessa 5 veckor på slottet skulle få dem att få en hållbar livsstil. Ärligt talat, vem fixar att träna 8 timmar om dagen och äta så lite när man jobbar och har familj? Det där är liksom svart på vitt vad som inte är hållbart i en vanlig människas liv. Speciellt inte om man är känd och har väldigt långa dagar med mycket resande och oregelbundna tider. Stackarna!
 
Är du så överviktig så svarar din kropp dåligt på förhöjda insulinnivåer. Om jag fick bestämma hur de skulle tillbringa sina 5 veckor så hade det sett ut såhär:
 
Mat: det enda som skulle räknas är kolhydrater. Max 20 gram per dag. Deltagarna skulle tillsammans med en utbildad kostrådgivare lära sig laga god, ekologisk mat från grunden och lära sig vilka livsmedel som funkar för dom och inte. De får skriva matdagbok där de katlägger vilka livsmedel som föder sug hos dem och inte. Tillsammans skapar de en individuell kostplan där de vet vilka livsmedel de tål och bör välja bort samt hur ofta de bör äta och med handflatemodellen får en överblick hur mycket de bör äta.
 
Träning: Varannan dag ett tungt styrketräningspass, varannan dag en promenad. 1h om dagen räcker gott och väl.
 
Mental träning: Gruppterapi i Minnesotamodellen, samt enskilda samtal där man tillsammans med en terapeut kartlägger varningssignaler för ätande samt pratar om hur de skall hantera känslor. Tillsammans lägger de upp en ny livsplan där de har konkreta tips hur de skall hantera livet istället för att äta bort det. 
Jag hade gärna sett dem på mindfulness-klasser och stressbearbetning, där de fick konkreta metoder att hantera stress och jobbiga situationer. 
 
Jag hade alltså tagit bort träningsfokus och bytt ut mot mental träning. Övervikt sitter i huvudet, inte i magen.
 
KÖSS
 
...Det tror inte jag heller, Morgan
 
11

Svar på frågor

Har nyss börjat med LCHF för att gå ner i vikt samt bli av med sötsuget och hittills fungerar det kanon! Dock tror jag att jag är känslig mot alla mejeriprodukter jag stoppar i mig, det blir ju en del grädde, créme freiche osv varje vecka. Finns det några bra substitut till mejeriprodukter eller bör jag försöka trappa ner på det helt? 
Tack för en grym blogg! 
 
Jag hr inte ätit mejerier på 2,5 år så kolla i min kategori "recept". Jag använder mycket Garants kokosgrädde i tetrapak. Den är ljuvligt krämig och fin och smakar inte såå mycket kokos. Till och med använt den i krov stroganoff utan att känna så mycket kokossmak! Lycka till!
 
Jag tycker det är jobbigt när man blir sjuk och får extra starkt sug efter drogmat, något bra tips på hur man hanterar just mat vi förkylning eller ännu värre kräksjuka. Såg att du börjat dricka te, tipsa gärna om du hittar något gott. Tack för en väldigt inspirerande blogg och för att du delar med dig.
 
 
Ja det är jobbigt för antingen är man som ett bottenlöst hål eller så vill man inte äta alls! Jag försöker äta som vanligt när jag är sjuk. Det är en av anledningarna att jag alltid har frysen full i matlådor. Om jag inte orkar laga mat så kan man alltid värma. När jag hade magsjuka för ett år sedan åt jag dock smörgröt som du hittar i kategorin recept. Min favorit är Yogi Tea Classic. Jag gillar inte frukteer utan gärna sånna som är gjorda på kryddor som kanel och ingefära.
 
 
Vilka lchfbloggar och instagramkonton följer du? Någon/ några som ger extra inspo?
 
Jag läser inte jättemycket bloggar eftersom all min tid går åt till mitt "vanliga" jobb, bloggen, 12-stegprogrammet, podden och instan. Men min favorit är helt klart Martina Johansson! Sedan läser jag en hel del politiska bloggar. Det tycker jag är kul! 
 
Vad ska man som sockerberoende göra för att inte drabbas av förnekelse hela tiden? Jag börjar alltid vela efter ca 50- 100 dagar av abstinens, tror att det nog är psykiskt, att jag har en ätstörning som kan botas med terapi eller nått. Tror att jag kan vara måttlig...och det kan jag in perioder, dock väldigt korta. Slutar alltid på samma sätt.
 
 
Beroende är förnekelsens sjukdom och ärlighet är medicinen. Det är därför man alltid presenterar sig som "hej jag heter X och jag är alkoholist/sockerberoende/narkoman" osv för att påminna sig. Och att gå på möten, för att hela tiden mota bort förnekelsen. För mig är ärlighet jätteviktigt när det gäller mitt utlopp mat. Jag kan enkelt avgöra varje dag om jag varit fri från alkohol, men hur vet jag om jag är abstinent från mitt matmissbruk? Svårare! Jag lämnar dock över min mat varje dag till min sponsor där vi pratar lite hur dagen har gått. För mig funkar enbart ärlighet och det är för min skull jag gör detta. Så gör jag något tvångsmässigt pushar jag mig själv att genast berätta detta för en sockersyster eller min sponsor. Börjar jag ljuga och smyga med tvångsmässiga beteenden är jag genast ute på hal is.
 
 
2

Nya livsstilsförändringar - bönor

Då jag har ätit LCHF i snart 8 år har jag haft massor av upplägg på kosten. Nu mera äter jag resistent stärkelse i form av kalla kidneybönor till varje måltid. Jag började med potatismjöl men har gått över till bönor. För att fördjupa dig vad det är och hur jag äter det så tipsar jag dig att läsa denna artikel (länk) där allting står. Följ även länken i den artikel för att få en djup förståelse vad RS är och vad det gör.
 
På RS har jag gått ner 5 kilo. Det är helt sjukt. Bönor som innehåller så mycket kolhydrater, det är liksom inte sant tror man inte! Men det är det!
 
Jag har provat både potatismjöl och kalla bönor. Än är jag för feg för att prova bönpasta. Istället gör jag en vinegrätt som jag blandar ihop med kalla bönor och äter 1 dl till varje måltid. Jag får inte riktigt ihop det i huvudet. Man skall inte äta bönorna varma sägs det, då tar kroppen upp det som glukos. Jag äter 0,5 dl innan maten och 0,5 dl efter maten. Tänker att det borde bli varmt av den varma maten, men det funkar faktiskt ändå. Fråga mig inte hur - jag är ganska förvirrad själv än så länge! Men funkar, det gör det!
 
Jag blir så mycket mättare och jämnare i blodsockret av bönor. Jag har tagit bort i princip typ allt tillsatt smör. För min mättnad räcker faktiskt bönor! Jag klarar mig längre på måltider och det är faktiskt riktigt gott! Kanon alltihopa helt enkelt! 
 
Det känns som jag inte har särskillt stora blodsockersvängningar längre. Innan RS kunde jag äta kött, smör och broccoli men ändå få matkoma. Jag kände att jag inte klarade mig särskillt länge på maten trots superstrikt. Så jag är så tacksam att jag hoppade på tåget med RS. Jag upplever mig också prestera mycket bättre på gymmet!
 
Har du provat RS? Vad tycker du?
 
KÖSS
 
 
 
15