Älska dig själv i nöd och lust

Många utav oss väljer att gifta oss. Vi står inför staten, Gud och en annan människa och lovar att älska denne i nöd och lust. Men vad händer med oss själva? Varför älskar vi inte oss själva i nöd och lust?
 
Om någon hade spelat in dina tankar på ett ljudband och spelat upp detta för någon annan så hade du blivit polisanmäld. Det vi säger till oss själva får vi inte säga till någon annan. Så är det. Det är förbjudet. Du hade riskerat böter och fängelse.
 
Det bottnar i att i samhället har inte vi någon rätt att duga för dem vi är. Vårt värde kopplas ihop med det vi gör.
Så himla dumt! Vi lär oss inte skilja mellan det vi gör och den vi är. När gick du runt och gjorde ingenting och kände att här går jag och duger? Har det ens hänt? 
 
Våra lediga stunder spenderar vi med att hata på det vi har gjort och oroa oss för det som komma skall. Det är så idiotiskt att det inte är sant. Den känslan förpestar nuet och kan leda till att vi inte alls blir bättre människor i nuet.
 
Vad sägs om att lova oss själva på samma högtidliga sätt att vi skall älska oss i nöd och lust? 
 
KÖSS
 
 
9

Sockerberoende i alla format

Många tror att sockerberoende bara är överviktiga. Att det inte går och vara sockerberoende om man inte är stor. Det är inte sant. Det är så långt ifrån sanning det bara går att komma. Det basar i myten att övervikt är det värsta symptomet av sockerberoende.
 
Jag har träffat en mängd supersmala sockerberoende. De lider exkt lika mycket som vi som får övervikt av vårt beroende. 
 
Sockerberoende är en sjukdom som vilket missbruk som helst. Det suger all glädje, ork och självkänsla ur livet. Vi som är fast i beroendet, vi vet. Vi ljuger, smyger och prioriterar kring drogen som blir vår nummer 1 i livet. 
 
Jag har träffat supersmala mammor som är lättretliga mot sina barn hela dagen och går och väntar på att dem skall somna. När de har gått och lagt sig börjar hetsätningssessionen deluxe och efteråt ligger dem och kvider av smärta. Därefter kommer ångesten att de under hela dagen har varit griniga mot ungarna då de enbart kunnat fokusera på sockret. De känner sig värdelösa och misslyckade som mammor. Dagen efter är de ännu mer arga och snäser ännu mer åt barnen. Vad tror du det gör för självkänslan? Här spelar det ingen roll vad vågen säger. Beteendet krossar själen.
 
Jag har också träffat anorektiker som är sockerberoende. De beskriver det som att det är två sidor av samma mynt. När de agerar ut på självsvält får de samma kick som när de går loss på sockret. De är två olika utlopp av samma beroendesjukdom.
 
Vi som blir överviktiga skall vara tacksamma för att vårt beroende ger övervikt. Ja, du läste rätt. Jag är oändligt tacksam att jag blir överviktig av mitt missbruk. Eftersom vårt samhälle är så viktfixerat så driver det mig till att äta bra och söka hjälp. De som är smala och sockerberoende har en utmaning att hitta och få den hjälpen. Om man är smal kan man ju äta allt, enligt samhället.
 
När vi tillfrisknar från vårt beroende inser vi snart att vikten är det minsta problemet. Vi tvingas faca alla de människor vi skadat genom vårt missbruk. Sockret har alltid varit prio 1, det spelar ingen roll vem eller vad som kommer i vägen. Vi är rastlösa, irriterade och oroliga själar. Det basar i alla de svek vi gjort mot våra medmänniskor när vi drogar. Svek som egentligen mest skadar oss själva.
 
På grund av mitt sockerberoende har jag stulit, snattat, sjukanmält mig till kalas, inte orkat ställa upp för min familj och mina vänner. Jag har ljugit, manipulerat och omformulerat verkligheten. Allt för att skydda mitt missbruk. Och så tror man att vikten är det jobbigaste. Nej, det är att laga sina relationer och att våga möta den verkligheten vi har skapat genom missbruket.
 
KÖSS
 
 
7

Ensamtid

I dagens samhälle sätts individen på högsta plats. Det finns något fint i att vara den eviga singeln. Ensamtid är något som värdesätts högt. Det är bra att vi får välja, men baksidan är att det har blivit skambelagt att inte trivas i sin ensamhet. Vi ses som svaga om vi inte gillar att vara själva. 
 
Sanningen är att vi är flockdjur, att ingen mår bra av att vara själv för länge. "För länge" är dock högst individuellt. Introverta människor behöver mer ensamtid än extroverta, det är helt upp till vilken personlighetstyp du är. 
 
Som beroende kan det till och med vara farligt att vara ensam. Det är ofta när vi är själva som drogsuget kommer. Isolering och beroende hänger också tätt ihop, ju mer vi drogar - desto mer tenderar vi att isolera oss.
 
Det gäller att vara förnuftig. I början av min abstinens valde jag att skydda mig själv, jag såg till att inte vara själv för långa perioder. Skammen, skulden, oron, ångesten och stressen kommer gärna då. Så jag valde att vara med andra. 
 
Det som är positivt är att då jag jobbar i stegen har det underlättat något enormt. Jag är inte längre rädd för de jobbiga känslorna, jag trivs mycket bättre i mitt eget sällskap och drogtankar kommer väldigt sällan. Däremot ska jag inte vara själv för länge heller, jag behöver input och andra människors sällskap för att känna den tacksamhet som krävs för att jag skall hålla min abstinens.
 
Det finns ingen skam i att inte gilla att vara själv. Det finns inte heller någon skam i att utkräva egentid från omgivningen. Ge dig själv kärlek nog att prioritera dina behov. Kör du över dina behov, kommer drogsuget som ett brev på posten.
 
KÖSS
 
 
2