Vrålätardagar #2

När jag var på semester så låg jag å lökade dagarna ut och hade ett utfärdat "dator-förbud" från min karl. När jag kom hem i måndags så såg jag att ni hade reagerat kraftigt på mitt inlägg om mina vrålätardagar(LÄNK). Å det är ju helt förståerligt, herrejäklarns, så mycket onyttigheter jag proppar i mig den dagen! Helt galet!! Men jag vill ändå välja att förtydliga och försvara mina vrålätardagar.
 
 
 
Varje dag får jag något gott uppkört i nyllet. Det kan va en kanelbulle, en bit Twix eller en snygg karl. Nä, skämt å sido, det är ju inte varje dag man får en Twix framför sig. Men lockelser finns det då bannemej överallt. På fikapausen på jobbet, i stan när man ska shoppa eller så har ens heting hemma bestämt sig för att käka ostbågar på lördagskvällen. Å då är det inte lätt. Då vaknar mitt sockertroll till liv. Inte fysiskt, nej det fysiska sockertrollet har jag skrämt iväg med bacon och smör, men psykiskt. Och sockertrollet har sin ljuva stämma; "Ska du leva resten av ditt liv utan en enda bit choklad?" " En liten ostbåge kan du ta". Och annat sånt bös å tjöt. Och det är där min vrålätardag kommer in. Jag behöver inte leva ett helt liv utan ostbågar å choklad, men 98% av livet lever jag utan det. Mina vrålätardagar är ju inte spontana. Dom kommer inte när jag är ledsen å hysteriskt rensar skafferiet och för att skona mig själv så sätter jag etiketten "Vrålätardag" på det misstaget. Nej nej, dom är noga planerade. Jag planerar flera veckor innan. För då är det lätt för mig att tacka nej till mannens ostbågar eller mormors hembakta bullar. Då är det lätt för mig att säga "Nej tack". För det är ju egentligen allt det som krävs, det är ju ingen som tvångsmatar mig liksom. Men det där nejtacket är då bannemej inte alltid enkelt att klämma ut.
 
 
Många reagerade och frågade hur jag kunde misshandla min kropp på det sättet. Alltså, jag förstår hur ni ser det, det är ju liksom inte bra saker jag mölar i mig. Men betänk detta; jag gör det en gång var 6:e till 8:e vecka. För mig är det ingen misshandel, för mig är det problemlösning. Jag vill inte leva resten av mitt liv utan att aldrig mer få smaka på en Twix, men jag vill leva 98% av mitt liv utan att smaka på en Twix. Och dagen efter är jag mer motiverad än aldrig förr! PROBLEM SOLVED!
 
 
Genom att ha planerat en vrålätardag, planerat vad jag ska äta dagen efter och slängt det som blev över (man slänger det som blir över när man ligger å kvider på kvällskvisten, då är man som klokast), så fortsätter det aldrig i flera dagar. Det är skillnad på planerad och spontan synd. 
 
 
Jag säger inte att vrålätardagar passar alla, men det passar mig. Det passar mig så bra att jag har gått ner 76 kilo på det. Jag är nöjd. Och nästa helg är det dags igen för vrålätardag. Senast var i maj, så nu är det på tiden (Stoppade faktiskt inte i mig några kolhydrater på semestern, bara massa vin och liberal LCHF kost, för mycket liberal LCHF kost).
 
 
Men nu taggar jag till #LCHFmalmö2013!!
 
 
KÖSSS
17