Vrålätardagar #2

När jag var på semester så låg jag å lökade dagarna ut och hade ett utfärdat "dator-förbud" från min karl. När jag kom hem i måndags så såg jag att ni hade reagerat kraftigt på mitt inlägg om mina vrålätardagar(LÄNK). Å det är ju helt förståerligt, herrejäklarns, så mycket onyttigheter jag proppar i mig den dagen! Helt galet!! Men jag vill ändå välja att förtydliga och försvara mina vrålätardagar.
 
 
 
Varje dag får jag något gott uppkört i nyllet. Det kan va en kanelbulle, en bit Twix eller en snygg karl. Nä, skämt å sido, det är ju inte varje dag man får en Twix framför sig. Men lockelser finns det då bannemej överallt. På fikapausen på jobbet, i stan när man ska shoppa eller så har ens heting hemma bestämt sig för att käka ostbågar på lördagskvällen. Å då är det inte lätt. Då vaknar mitt sockertroll till liv. Inte fysiskt, nej det fysiska sockertrollet har jag skrämt iväg med bacon och smör, men psykiskt. Och sockertrollet har sin ljuva stämma; "Ska du leva resten av ditt liv utan en enda bit choklad?" " En liten ostbåge kan du ta". Och annat sånt bös å tjöt. Och det är där min vrålätardag kommer in. Jag behöver inte leva ett helt liv utan ostbågar å choklad, men 98% av livet lever jag utan det. Mina vrålätardagar är ju inte spontana. Dom kommer inte när jag är ledsen å hysteriskt rensar skafferiet och för att skona mig själv så sätter jag etiketten "Vrålätardag" på det misstaget. Nej nej, dom är noga planerade. Jag planerar flera veckor innan. För då är det lätt för mig att tacka nej till mannens ostbågar eller mormors hembakta bullar. Då är det lätt för mig att säga "Nej tack". För det är ju egentligen allt det som krävs, det är ju ingen som tvångsmatar mig liksom. Men det där nejtacket är då bannemej inte alltid enkelt att klämma ut.
 
 
Många reagerade och frågade hur jag kunde misshandla min kropp på det sättet. Alltså, jag förstår hur ni ser det, det är ju liksom inte bra saker jag mölar i mig. Men betänk detta; jag gör det en gång var 6:e till 8:e vecka. För mig är det ingen misshandel, för mig är det problemlösning. Jag vill inte leva resten av mitt liv utan att aldrig mer få smaka på en Twix, men jag vill leva 98% av mitt liv utan att smaka på en Twix. Och dagen efter är jag mer motiverad än aldrig förr! PROBLEM SOLVED!
 
 
Genom att ha planerat en vrålätardag, planerat vad jag ska äta dagen efter och slängt det som blev över (man slänger det som blir över när man ligger å kvider på kvällskvisten, då är man som klokast), så fortsätter det aldrig i flera dagar. Det är skillnad på planerad och spontan synd. 
 
 
Jag säger inte att vrålätardagar passar alla, men det passar mig. Det passar mig så bra att jag har gått ner 76 kilo på det. Jag är nöjd. Och nästa helg är det dags igen för vrålätardag. Senast var i maj, så nu är det på tiden (Stoppade faktiskt inte i mig några kolhydrater på semestern, bara massa vin och liberal LCHF kost, för mycket liberal LCHF kost).
 
 
Men nu taggar jag till #LCHFmalmö2013!!
 
 
KÖSSS
17
1976malin

Jag har gjort lika under mina snart tre år av lchf. Det har även varit nödvändigt för mig precis som du beskriver.
Som sagt motivationen är aldrig så hög som när man vaknar på morgonen och mår lite skit efter allt man ätit.
Trevlig resa.

Svar: Eller hur!! Va kul att vi äter lika där!! Trodde jag var ensam om mitt frosseri ;) STORA kramar!!
My

ÅsaGåsa

Jag blev inte upprörd, du får äta precis vad du vill! Men lite förvånad! Vad äter du för mat dessa dagar eller äter du mat? Är det vrålätarmat också? Bara nyfiken!

Svar: hihi! Förstår att mitt frossande gör att man drar upp ögonbrynen :) Jag äter typ inte så mkt mat. Kanske en pizza! Det är liksom frossning deluxe på en sån dag :) STORA kramar!!
My

Gunilla

Är det en vrålätardag så är det. Inget konstigt i vad du äter då. Ha så roligt i Malmö. Kram.

Svar: <3
My

Charlotte

Whatever floats YOUR boat, hun! En del har svårt att förstå att det som inte fungerar för dem kan göra det för andra och vice versa. Väldigt många personer utgår så starkt från sig själva att de inte stannar upp en liten minut och funderar på om andra kanske fungerar en smula annorlunda... Ta min vänbo - som kan möla i sig precis allt och inte går upp ett gram i vikt... Medan jag tar en vanlig smörgås och får jobba i två veckor att komma tillbaka till där jag var innan... Vi fungerar så olika både fysiskt och mentalt... Själv har jag av en massa olika skäl valt att just nu i mitt liv hellre leva som en nunna än ha fysiska förhållanden som bara går ut på just det fysiska och inte innehåller något som helst känslomässigt engangemang från den jag träffar (jag har haft livslång otur i relationer men det är en annan historia). Gissa om jag blivit ifrågasatt... Det verkar finnas fyra saker i samhället man inte frivilligt får avstå ifrån, nämligen kött, alkohol, socker och sex... Nu svävade jag ut litet men det jag ville få fram är att så många inte verkar förstå att medmänniskan bredvid dig inte nödvändigtvis fungerar exakt som du själv. Så kör på med det som fungerar för dig My - för uppenbarligen så gör det ju det! :)

Svar: Du har så himla rätt!! Och FASIKEN så starkt att du vågar ta din egna väg!! STORA kramar!!
My

Helene

Du är klok du! *tummen upp*

Svar: TACK fina du! STORA kramar!!
My

Frida D

Gör det som passar dig My. Ditt sätt passar inte mig, jag testade faktiskt din grej för en tid sedan, och resultatet blev att "ätardagen" kom och jag ville inte ha, var inte det minsta sugen. Däremot fick jag svinstarka sug vid andra tillfällen. Att äta vid en viss bestämd "ätardag" skulle bara trigga mig att äta flera dagar. Min grej är att göra vad jag kan för att inte hamna i det där vrålsuget som bara uppstår, spontant eller för att mitt övriga välmående inte är bra. Det hjälper att känna sig själv!

Svar: ååh va du är KLOK!! fasiken va bra du är som har hittat DIN grej!! HEJJA HEJJA!! Stora kramar!!
My

claes-göran olofsson

Hej, jag har gjort ett inlägg som handlar om dig, och mig med, lagt upp en video på min blogg om oss, titta gärna på den.. http://classeslilla.blogg.se/

Hundrafemtiotre

Men jisses vad trött jag blir! Vad är det med folk? Om DU har hittat DITT sätt att (över-)leva och vill berätta det borde vi samtliga som läser ställa oss upp och jubla allt vi orkade! Det är ju i sig fantastiskt! För du berättar ju bara vad som får just dig att må bra, du påstår ju inte att alla andra ska göra likadant. Vi borde alla vara mer öppna för nya saker, testa och prova oss fram. Dessutom ge 17 i att ifrågasätta andra och kritisera saker som känns främmande! Så fortsätt du med dina vrålätardagar, det är ditt sätt - och det fungerar! Tack för att du delar med dig!

Svar: TACK söta fina du!! Va du är GOO!! STORA kramar!!
My

kimberly

Jag tycker du är modig som berättar om det. Jag skäms som sjutton över mitt vrålätande, som tyvärr sker mkt oftare än ditt då jag inte kommit lika långt som du ännu.

Så länge det funkar för dig så är det rätt. För dig. Så enkelt är det ju!

Kraaaam

Svar: SKÄMS inte!! INTE ett dugg!! Du vet, alla har akilleshälar, det är bannemej inget som är att skämmas för!! Kanske borde du också planera in en dag? Så slipper du den spontana synden? STORA kramar!!
My

Julia

Hej igen, du kära lchf-ingenjör.

Ta ingen skit för dina vrålätardagar. Man gör det man måste. Jag brukar tänka lite som Meredith Grey när hon sa "I make no excuses for how I choose to fix what you broke!" till McDreamy (Grey's Anatomy). Man måste få chans att hitta det som funkar för en. Provar man inte så vet man inte.

Jag har själv ett liknande system. Dock ligger en ätstörning bakom min :( - dvs jag vrål-stress-hets-äter när jag har det skitjobbigt. Coping mechanism skulle man kunna kalla det? Sen när stressen och hetsen är över så återgår jag till att äta bra saker och må bra (50% för att jag då är äcklad av skräpmat, 50% för att jag återfått förståndet och drivkraften).

Men just när jag är i skiten så vet jag inte vad jag ska göra - enter hetsätning - min psykolog har förklarat att min hjärna tycker att det är lättare att hantera illamående och hjärtklappning (som den vet kommer gå över) än de andra känslorna jag utsätts för när jag mår dåligt (som hjärnan inte vet hur den ska hantera). Ehum... jag jobbar på det....

Men jag upplever ändå att lchf har hjälpt mig (iaf delvis) med det. Är problemet rent ut sagt åt helvete så blir det fel mat. Men är det ett halvsvårt problem så kan jag (efter mycket intern debatt i hjärnan) lyckas få mig själv att vråläta sånt som ändå är åt lchf-hållet. Jag försöker att hitta andra sätt (tvinga mig själv äta något riktigt fett som mättar, ta en promenad, skriva ner problemen, hitta en iPhoneapp (jag är nörd och tar hjälp i den digitala världen, so sue me), osv.

Tack för att du finns. Jag känner igen mig så mycket i dig.
Stor kram till dig och din fina kusin,
Vrålätar'n från Fjollträsk.

Svar: hahaha!! UNDERBARA människa!! TRO mig, jag är bannemej likadan! Mår jag skit så äter jag gärna! Jag upplever närmligen att om jag är APMÄTT så känner jag inte alla det andra känslorna. Det jag gör är ju att ta hjälp av mina andra verktyg och träna, varje jäkla dag, på självkänslan genom BRA boken! Annars hade jag nog hetsätit tjugofyrasju! Och vrålätardagarna hjälper mig också att inte äta! Men det är brännsvårt, ibland hamnar jag också där som du har sett på bloggen, och då jäklar väljer jag att förlåta mig själv! HERREJÄKLAR jag är väll ingen robot? Sånt händer!! TACK att du så öppenhjärtligt delar med dig!! STORA kramar!!
My

Ulrika

Jag kan äta precis lika mycket som du gör på din ät dag den stora skillnaden är att mina dagar inte är planerade. Ska föröka tillåta mig att planera in dem , men jag är rädd att det ska trigga igång suget och ät dagen blir till fler. Gör du något särskilt dagarna efter? För mig brukar det ta ca 4 dagar innan suget är borta .

Svar: Jag tror att OM du planerar dagen så får du inga oplanerade ätardagar. Så funkar det i varje fall för mig! Prova och se :D oj, jag tränar MASSOR och äter regelbundet och ser till att sova ordentligt. Då går det snabbare ur kroppen. Brukar "bara" häng i i tv å dagar då suget, men dom är ju inte roliga dom heller! Men träningen gör att det försvinner lättare! suget alltså! STORA kramar!!
My

Mia

Tycker att de verkar vara ett väldigt bra koncept! Funderat på att göra så själv.. så kanske mitt sockermonster somnar ett tag :P

Hoppas att du får de fantastiskt på LCHF-Malmö!!!
KRAAM

Svar: PROVA och utvärdera! Känner du att det va fel så gör inte om det liksom! Man får prova hejvillt här i livet tror jag ;-) STORA kramar!!
My

Anna

Älskar dig, My! Hur har du blivit så klok???

Svar: HAHAH!! Söta du! Mamma tappade mig i golvet tror jag ;-) haha!! STORA kramar!!
My

Johanna

Alltså vilken inspiration du är! Jag gör precis så, men vågar inte erkänna :) jag är ingen lchf-frälst som aldrig mer kommer röra chips! Det är juh bland det godaste som finns!!

Jag har mina viktminsknings-perioder då unnar jag mig inte, men varje dag tänker jag "i december kan jag äta det där, det försvinner inte" annars hade jag gett upp för länge sen!

Svar: ELLER HUR!! Vi är la inga jäkla robotar? KLART även vi får käka skit då och då! Vi gör det i alla fall inte varje helg som de flesta andra! STORA kramar!!
My

Anonym

Jag undrar hur hjärnan reagerar efter sex veckor utan socker, blir man hög som ett hus ? Att jag lär få fruktansvärt ont i magen förstår jag, men hur blir det rent psykiskt? Har ju kört lchf i två månader nu men vågar inte riktigt tillåta mej en "vrålätardag" för jag är så skiträdd för hur jag kommer att må/ kram O

Svar: oj! Det är väldigt individuellt! Men jag blir definitivt inte hög - tvärtom! Jag blir skittrött, vill bara sova som en stock. Helt slut och det känns som någon har hällt i dimma i hela hjärnan! Och kroppen mår skit.... Men då fuskar jag inte sen. Mår så jäkla dåligt efteråt så det är helt galet! STORA kramar!
My

LottaJ

Jag tycker du ska fortsätta med dina vrål-ätardagar, de funkar för dig och du har en helt vattentät plan för hur, när och varför du genomför dem. Tror det kan vara lite farligare att genomföra om man inte hittat sin egna vattentäta plan för detta. Då kan det nog spåra ur till oanade och oönskade konsekvenser.
Själv så åt jag lite smågodis förra helgen, inte planerat med jag valde medvetet att göra det ändå. OBS; det var lite, kanske 100 gram på fredagen och 100 gram på lördagen. Lördagens intag var absolut en effekt av ökat sug från fredagen. Men det stannade vid detta, jag klarar att begränsa mig. Vi är alla olika.
Anonym ovan undrade om effekterna.
För mig innebar detta:
Finnar på hakan
Bubblig och ont i magen, så ont att jag fick stanna upp på min promenad, vika mig dubbel och djupandas (detta var dagen efter) tills det gick över, blåsa i munnen, en stor finne/böld i hårbotten (den gör fortfarande SVINONT), rapar och fisar, halsbränna, orolig sömn.
Tja, det var några biverkningar som jag upplevde.
Jag kommer försöka påminna mig om ovan nästa gång jag får lust att äta lite socker, jag verkar inte tåla socker...
Jag säger inte att jag inte kommer äta socker igen, det kommer jag säkert att göra, men just nu vill jag inte, trots att det ligger 4 kg (!) godis i skåpet hemma efter stjärnvinster på Liseberg!

Svar: jag håller med dig helt! Det är definitivt så att man får se vad som funkar för en själv! Och biverkningarna blir ju likadana för mig som dig! HUA!! STORA kramar!!
My

Malin

Det är även så, att om man äter strikt 6 utav sju dagar i veckan, så är det bra att ha en ätardag.
Det chockar kroppen, och gör att kroppen går på högvarv 2-3 dagar efter ätardagen.
Det som däremot är värre, är alkohol, det gör så att kroppen jobbar sämre 4-5 dagar efter intaget. Så ätardagar kombinerat med vin = jätedumt. Vrålätardag utan vin = positivt!
Som du själv säger är ätardagarna det som "keeps you going" och som gör att man kan säga nejtack men ändå tänka "snart så..."

Svar: du har så himla rätt!! Drack vin på LCHF-träffen och det märks på förbränningen om man säger så!! TACK för din input! STORA kramar!!
My