Sätta saker i perspektiv

Idag är jag ÄNTLIGEN tillräckligt frisk för att gå till jobbet! Gud vad jag har längtat!! Jag har verkligen tur som har ett sånt roligt jobb att jag längtar dit!
 
Det har varit tuffa dagar. Både ett sockerditfall och jobbiga tankar. Jag känner mig inte alls nöjd denna höst. Jag har gått upp i vikt pga flertalet faktorer. Kortisonkurer, sockertroll och stress. Allt i en härlig häxblandning! Det är tufft för självkänslan att gå upp i vikt när man kämpar så hårt för att gå ner. Men jag har lärt mig saker, saker som är ovärderliga. Tro det eller ej, men jag anser att det är bra för min personliga utveckling att ha en period när jag går upp. Varför? Jo för jag har kommit till många viktiga insikter.
 
1. Jag får träna på att tycka om mig själv hur jag än ser ut.
- I hela mitt liv har jag kämpat med vikten. Jag har en inre radio som hela tiden upprepar att jag inte duger som knubbis. Att mitt fluff drar ner mitt värde. När jag var liten blev sjukvård och familj upprörda när vågen stod på plus, medan jag fick beröm när den stod på minus. Det har lämnat djupa ärr hos mig. Radion jag hör i mitt inre upprepar det jag fick höra som barn. Nu tränar jag på att älska mig själv och distansiera mig från dessa "sanningar". Vi duger, hur mycket fluff vi än bär på.
 
2. Jag har insett att jag har en latent sjukdom. En sjukdom som jag aldrig kommer bli av med.
- Min sjukdom blommar upp i svåra perioder i livet. När stress och andra faktorer utlöser den. Jag kommer aldrig bli helt fri från den, men den går att hantera. Att acceptera att mitt psykiska sockerberoende finns i mig, ger en acceptans. När jag går upp i vikt, är det ett symptom att mitt beroende har blommat ut för ett slag igen, men det är inte själva problemet. Att acceptera att man har ett beroende som inte går att bota, men att hantera, ger en enorm frihet. Då hugger vi inte på oss själva när vi faller dit. Vi accepterar att sjukdomen blommat upp igen, och vi försöker hitta en väg att hantera den, istället för att "bota" oss själva med hårda ord och disciplin.
 
3. Det finns värre saker än att vara fluffig.
- Asså seriööööst. Tänk på det! När vi gått upp i vikt är det lätt att stänga in oss själva i en bubbla av självförakt och hårda ord. Vi känner oss helt värdelösa! Men vet du vad? SHIT HAPPENDS! Hellre 10 kg + än cancer, bli sparkad från jobbet eller dumpad av sin partner. Sätt det i perspektiv och känn friheten. Du har hela livet på dig att gå ner, ta det i din takt och låt inte viktnojan förstöra din vardag. Det finns VIKTigare saker! Jaja, jag får ha på mig en klänning från urtida dagar på nyår, men till sommaren kommer jag förhoppningsvis kunna ha mina vanliga kläder igen. So what? 
 
KÖSS
 
 
8
myawesomedays.blogg.se

Så Sant, man måste ta av sig offerrollen och inse att det kanske inte är livsavgörande om vågen står på några plus.

Lilly

Så klokt My!

Veronica B

My, har du några bra tips på hur du gör för att bryta ett dyk ner i sockerträsket? Jag sitter djupt i träsket och vet inte riktigt hur jag ska börja om.

Kerstin

Kloka My! Jag insuper dina kloka tankar i stora klunkar. Gamla tanten börjar äntligen lära sig...

Madde

Att kolla på bilder på sig själv under de gångna åren ger en otroligt mycket styrka trots att man kanske har tummat lite på sockerhinken. Kolla gärna mitt inlägg då och nu: http://www.t0kliten.com/2014/12/27/madde-da-och-nu/

Klas

Min rekommendation är att skaffa barn. Då bryr man sig plötsligt väldigt lite om hur man ser ut. Däremot tänker man på sin hälsa desto mer. (Jag föreslår det förstås inte på fullt allvar som en kur för dålig självkänsla, men det ger minst sagt nya perspektiv.)

Anonym

Håller med Klas.

Tinadin

Du är verkligen fantastisk My, det tycker jag! Dina texter hjälper mig att få perspektiv på min eget förhållningssätt gentemot min vikt. För ett år sedan startade jag om med Lchf, redan i februari bytte jag jobb som krävde att jag reste i 3v i USA. Under denna resa föll jag tillbaka och klarade inte att starta om igen trots upprepade försök. Jag kommer hit o läser ibland, men jag har inte varit redo.

Livet blir alltid som man tänker....ja, jag menar alltid (fast man brukar säga aldrig). Vad menar jag då, jo planerar man och tänker steget före kan man behålla kontrollen. Det är när man inte planerar som man spårar ur. Egentligen är det ju urskönt att planera, man har rätt mat hemma, vet vad man skall äta, man får mer tid över att göra det man vill och man slipper stressen över att ständigt vara ute i sista minuten.

Till er som vill starta om, nu när jag också gör det vill jag tipsa om att planera alla mål mat under en vecka, åk o storhandla så att du har allt hemma. Planera också minst dagen innan vad du skall ha på dig så slipper du den stressen också. Skriv en lista på saker att göra när sötsuget sätter in, måla naglarna, storstäda en kökslåda promenera etc. Våga väg dig och bestäm när du skall väga dig nästa gång - om en vecka - en månad. Du måste veta var du är idag om du skall veta vad du åstadkommit om en månad...

Tack kära My för att du orkar inspirera oss. Vi tar en dagi taget, för man kan bara påverka det som sker just nu - och med planering blir det som man vill! Kram Tinadin