Pyttipanna!

Gjorde en ljuvlig pyttipanna igår. 
 
 
 
Visst ser den ljuvlig ut?
 
Recept 8 port:
 
250 g champinjoner
1 st zucchini
600 g kassler
2 gula lökar
3 paprikor i olika färger
Smör
 
Salt & peppar
LCHFklubbens Grillkrydda (LÄNK)
 
Skär allt i kuber. Stek varje ingridiens för sig. Varför? Jo för att det är svårt att få upp fetthalt annars om du inte äter någon sås till, vilket jag inte gör när jag äter mejerifritt (=undantaget smör). Varje grönsak ska var "glansig" av smör när du är klar! Dom suger åt sig som attans så kräma på massor! Om pyttipannan inte kommer upp i fetthalt riskerar du att inte bli mätt förän efter en jätteportion + att du blir hungrig snabbt igen. Det är nämligen risken vid en grönsaksbaserad maträtt. Jag använde nästan 200g smör för denna pytt! Salta FÖRSIKTIGT grönsakerna och veva på peppar. Kasslern är ganska salt i sig. Blanda runt allt och servera!
 
Vi hade grillkryddan bredvid och hällde på efter smak. SJUKT mättande! Jag tog en ganska liten portion och orkade inte ens kränga kvällsmat som jag alltid gör!
 
KÖSS
5

Möta rädslor

Något som är A och O i vår självutveckling är att våga möta våra rädslor. Ofta uttrycker sig inte rädslor i känslan att bli "rädd". Nä, dom kommer gärna förklädda, så som i ångest, stress, nervositet åsåvidare. Men likväl är det samma grund - det är något som du är rädd för. Om du vill bli ditt BÄSTA jag, så är att syna dina rädslor A och O. Därför föreslår jag att du sätter dig ner och skriver en lista på vilka rädslor du har i ditt liv.
 
 
Jag är rädd för/ detta hindrar mig i mitt liv
 
Jag är rädd för att inte bli omtyckt
 
Jag är rädd för att hålla tal
 
Jag låter min övervikt hindra mig att klä mig i tighta kläder
 
 
Åsåvidare. Jag har en väldigt lång lista som jag betar av. Jag ser det som min misson att förvandla mina rädslor till något bra. Till en styrka. Tillexempel är jag livrädd att hålla tal. Att bara tänka på LCHFkryssningen på lördag gör att min mage knyter sig av nervositet. Trots att jag vet att jagtycker det är helkul å tjöta. Och här kommer nästa grej. Skriv  vad du KAN göra åt dina rädslor. Ta en sak i taget. Bearbeta en rädsla i taget. Då kommer du längst. 
 
Både jag och Martina är nervösa för att hålla föreläsning på söndag. Men vi har bestämt oss för att kasta oss in och bara kötta. Och inte nog med det - för att riktigt kasta oss in i vår rädsla ska vi klä oss på ett sätt som föreläsare vanligtvis kanske inte gör. Vi ska ha höga klackar och partyklänning. Detta är en del av vår självutveckling. Vi känner att klarar vi detta så klarar vi allt.
 
Och du klarar också allt. Jag och Martina är helt vanliga människor med en hel hög med rädslor. Och vi väljer att ta i tu med dom en efter en och förhoppningsvis inspirera dig att göra detsamma. Ett liv med en massa rädslor är nämligen ett väldigt begränsat liv.
 
 
 
KÖSS
 
9

FÖRFÄRLIGT!

En vän till mig är faaaarligt vältränad! Galet vältränad alltså. Definierade muskler över hela kroppen! Supercoolt! Dessa visar hon gärna upp på gymmet, men när man stöter på henne på jobbet går hon i baggy kläder. Och det gjorde mig lite tankställd. Varför? Varför har denna sjukt coola och snygga kvinna BAGGY kläder på sig? Och smidig som jag är (*host host*) kunde jag ju såklart inte låta bli att fråga.
 
I samhället idag har vi lärt oss att inte fälla kommentarer om övervikt. Det är liksom inte okej någonstans att kommentera någons fluff. Och det är bra som attans att det är så!! Men. Denna regel verkar inte gälla utséende allmänt. Det är tydligen vardag att min vän får kommentarer att hon ser "äcklig" ut bara för att hon är så galet vältränad. Folk skriver "sådär skulle jag ALDRIG vilja se ut". WTF? säger jag!
 
 
Så fort någon viker av normen så tar sig andra rätten att kommentera och tycka. Och det gör mig förbannad. Dels gör det mig upprörd för att jag tycker det är så fasligt coolt att se ut som man vill. Och dels gör det mig irriterad för att skönhet sitter väll förfasiken i hur man MÅR och inte hur man ser ut. 
 
Mina sista 20 kilo ser jag som ett klädesplagg. Som en för tjockt virkad tröja. En tröja har inget med mitt värde som människa att göra. Jag blir inte mer värd bara för att jag sätter på mig en tunnare tröja. Mitt värde ligger i att jag duger precis som jag är. Och om ingen har någon komplimang att säga om min tröja, så har dom ingen rätt att säga något alls. 
 
Vissa vill ha en tjockare stickad tröja på sig. Andra vill ha en tunnare. Och den tredje känner sig finast i en tröja med massa muskler! Man ska alltså sträva mot den tröja man mår bäst i. Men inte fasiken har det något med vårt värde att göra.
 
Jag får dessutom ofta kommentaren "My du är såå fin som du är, även om du inte skulle gå ner ett gram till. Det är finare att vara lite kurvig än ett benrangel. Män vill faktiskt ha lite att ta i". Och det är jättegulligt att säga att jag är fin som jag är. Men att förkasta andra kroppstyper i samma andetag är inte okej. Bara för att "smal" är normen har inte vi någon rätt i att förkasta alla smala kvinnor för den delen heller. Vackrast är vi när vi kännner att vi är fina, och då spelar det ingen roll hur tröjan ser ut. Och vem har sagt att "män vill ha lite å ta i"? Vilka män pratar man om då? Vissa män föredrar smala, andra lfluffiga och de trejde biffiga kvinnor. Men dom flesta föredrar en härlig personlighet. Och en personlighet har inget att göra med en tröja, eller hur?
 
KÖSS
 
5