Piff och piff

Jag gillar att klä upp mig. Att köpa kläder och känna mig snygg varje dag. Att gå upp en 30 minuter tidigare för att piffa ordning mig själv. Detsamma gäller mitt hem. Jag gillar att lägga pengar på piff till hemmet och jag städar 2 gånger i veckan. Innan jag går och lägger mig tar jag alltid en kvart och borstar av allt och städar undan. Jag gillar ljuslyktor med spets. Rosetter på ljusstakarna. Och strukna gardiner.
 
 
 
Betyder det att jag är ytlig? Definitivt inte. Däremot använder jag det som en parameter hur jag mår.
 
När jag inte mår bra, har låg självkänsla eller mår kasst, då förfaller både mitt utseende och mitt hem. Att ta hand om mig själv och unna mig att känna mig fin och bo i ett välbonat hem, är för mig en kärlekshandling. Det visar att jag hyser respekt för mig själv.
 
Det är såklart ingen allmän regel. Jag känner flera starka kvinnor som ger blanka f*n i hur dom ser ut just för att dom inte bryr sig och mår bäst så. För dom är det tvärt om. Om dom börjar bry sig för mycket så kan dom känna av att självkänslan inte är på topp eller att det ligger en grop med ångest någonstans och kurar.
 
Det är bra att lära känna sig själv på det sättet. Det blir då lättare att läsa av hur man egentligen mår. Insidan speglar av sig på utsidan, på det ena eller andra sättet.
 
KÖSS
7
Lottsky

Att bry sig om sitt utseende är förvisso lite ytligt men det behöver inte i sig vara fel. Vi människor ÄR visuella varelser så det är lite världsfrånvänt att påstå att det yttre inte alls spelar någon roll. För det gör det... Jag är morgontrött och skulle aldrig offra 30 minuters morgonsömn för att hinna med smink. Och kanske har det med åldern att göra men numera bryr jag mig mycket lite om hur andra kan tänkas uppfatta hur jag ser ut. Två saker är jag dock fjantigt noga med. Skulle aldrig kliva utanför dörren med oputsade skor/stövlar. Jag är lite av en skoholist, köper gärna stövlar/skor i skinn och då vill jag att de ska räcka länge - vilket skovård då är en förutsättning för. Och att jag tycker att det ser för konstigt ut när någon har snyggaste outfiten och oputsade läckra dojs till det... Det andra jag är lätt knäpp över är mina naglar. Som f d nagelbitare är det ett måste att jag målar och pysslar med dem - annars är jag där och knaprar igen... En dålig vana som jag inte vill åter ta upp. =) Oavsett det, mår man bättre av att piffa sig och stryka sina gardiner så ska man göra det! Själv är jag en av de som mår bättre av att inte bry mig så mycket om yttre omständigheter. Frånsett från min skoputs-fixering då... =P

Cicci

Älskade My, jag har ett lästips till dig! Finding your purpose with life (pretto titel jag vet, men strunta i den innehållet räknas!) av Echart Tolle. Du kan inte ångra dig när du tagit dig genom den.

Njut av dagen fina!
//C

Cecilia

Åh, jag känner precis som du My!
Jag mår så otroligt mycket bättre när jag har det fint och städat hemma! Och även om jag inte piffar så mycket med mig själv, så måste jag ändå "grundpiffa" varje morgon innan jag åker till jobbet. Jag tror absolut inte att jag är en ytlig människa för det, utan det beror nog mer på ett personlighetsdrag som gillar ordning och reda för att kunna känna det där inre lugnet som är så härligt att känna. Tyvärr är resten av familjen (4 barn och en sambo) inte alls samarbetsvilliga på det där med att ha det städat hemma, så jag simmar motströms varje dag... Men alla är olika, mina barn bryr sig inte alls - om det så har släppts en bomb i vardagsrummet och kläderna är noppriga, håliga och fulla av tandkrämsfläckar så är de lika harmoniska ändå, medan jag sliter mitt hår för minsta lilla! Kram på dig!

TL

Jag som träffat dig vet att du inte är ytlig (jag förknippar ytliga människor med egoism), för trots ditt piffade yttre har du en så varm och omhändertagande personlighet - är ytligt det sista jag förknippar dig med! Jag är dock ständigt avis på att du kan ha ärmlösa klänningar/toppar utan att frysa ihjäl, och att du kan bära dem så naturligt!

Jag antingen fryser och tar på en kofta = förvandlas från pingla till tant, eller så känner jag mig utklädd och obekväm!

Mina bästa minnen från dig är från bröllopet, inget ytligt där inte! Finfest och uppklädd till tårna - och ändå My till 110%. Självkänsla inifrån och ut! <3

Anonym

Precis så för mig. När jag mår dåligt orkar jag inte bry mig om utseende och hur det ser ut hemma. Omvänt mår jag sämre när det inte är fint hemma. Depression till exempel leder ofta till att man skiter i hur man ser ut eftersom man inte orkar bry sig.

Fröken Duktig

Precis så för mig. När jag mår dåligt orkar jag inte bry mig om utseende och hur det ser ut hemma. Omvänt mår jag sämre när det inte är fint hemma. Depression till exempel leder ofta till att man skiter i hur man ser ut eftersom man inte orkar bry sig.

Vilja Lingonren

När jag mår dåligt fallerar mitt hem. Det går alltid hand i hand. Disken blir till berg, kläderna ligger överallt, dammråttorna bygger bo under möblerna... Slår aldrig fel. Jag är pedant och har kontrollbehov över mig själv, men ALLT fallerar så fort jag mår dåligt. Däremot skiter jag i hur jag ser ut, haha. Fan alltså. Jag älskar ju att sminka mig och känner mig sååå fin när jag verkligen letat fram en fin outfit, fixat hår och smink och varit noga med att ta hand om huden och så. Tänker varje kväll att "i MORGON ska jag gå upp tidigt och ta hand om mig själv!". Det slutar alltid med att jag tittar på klockan och vänder mig om när den sedan ringer på morgonen... Älskar att sova.

Men jag målade i alla fall på ett färgsprakande orange nagellack igår. Känns bra!