Mysigt

Igår kom min fd. körskolelärare hit för att middag tillsammans. Vi klickade totalt när jag var hennes elev i höstas och fick en sån ljuuvlig relation. Hon är nämligen också LCHFare sedan 2008 och vi hade så mycket att prata om. Vi båda är sockernarkomaner så det var så skönt att ha någon att bolla känslor och tankar med.
 
Det jag tycker är så skönt, det är relationer med kvinnor i medelåldern. Kvinnor som upplevt och gått igenom samma saker som jag har gjort och gör. Någon som gått igenom så mycket svårigheter med socker och mat, och lärt sig så mycket av det. Det gör mig så himla lugn. Och tacksam! Jag hade turen att tidigt i livet upptäcka LCHF och på så sätt hantera sockertrollet bättre, men de medelålders kvinnor jag har haft turen att träffa, upptäckte det inte förän de var 30-40 år. Det har ett helt liv av ångest och sockerfrosseri bakom sig och det enda de trott fungerat var att äta mindre och springa mer. Jag är så jäkla glad att LCHF nu är på tapeten, så att yngre sockernarkomaner får en bättre start på livet. 
 
Det som gör mig väldigt lugn när jag tjötar med medelålders kvinnor är hur de beskriver sina sockeråterfall. Alla, då menar jag ALLA, som jag pratat med, säger samma sak. De första 5-6 åren präglades av sockeråterfall varvat med LCHF, men sen kommer man till en punkt i livet då man väljer bort socker helt. Och inte längre av anledningen att man vill bli smalare eller känna sig snyggare, nej, utav anledningen att man vill må bra! Att man hamnar i en mognadsgrad och väljer bort socker för att man bryr sig om sig själv. Det känns för mig väldigt tryggt. Eftersom jag varit LCHFare sedan 2010, så stöter jag på LCHFare som varit LCHFare längre än så ganska sällan. Men när jag gör det, så försöker jag insupa alla deras klokheter och erfarenheter. Deras lugn, trygghet och deras erfarenheter. Det är en väldig gåva för mig att träffa dessa människor. Därför ger det alltid mig så mycket att umgås med min fd. handledare. Hon besitter en erfarenhet utan dess like och det är så otroligt utvecklande. Tänk vad vi hjälper varandra, vi LCHFare!
 
KÖSS
 
 
5