Mysigt

Igår kom min fd. körskolelärare hit för att middag tillsammans. Vi klickade totalt när jag var hennes elev i höstas och fick en sån ljuuvlig relation. Hon är nämligen också LCHFare sedan 2008 och vi hade så mycket att prata om. Vi båda är sockernarkomaner så det var så skönt att ha någon att bolla känslor och tankar med.
 
Det jag tycker är så skönt, det är relationer med kvinnor i medelåldern. Kvinnor som upplevt och gått igenom samma saker som jag har gjort och gör. Någon som gått igenom så mycket svårigheter med socker och mat, och lärt sig så mycket av det. Det gör mig så himla lugn. Och tacksam! Jag hade turen att tidigt i livet upptäcka LCHF och på så sätt hantera sockertrollet bättre, men de medelålders kvinnor jag har haft turen att träffa, upptäckte det inte förän de var 30-40 år. Det har ett helt liv av ångest och sockerfrosseri bakom sig och det enda de trott fungerat var att äta mindre och springa mer. Jag är så jäkla glad att LCHF nu är på tapeten, så att yngre sockernarkomaner får en bättre start på livet. 
 
Det som gör mig väldigt lugn när jag tjötar med medelålders kvinnor är hur de beskriver sina sockeråterfall. Alla, då menar jag ALLA, som jag pratat med, säger samma sak. De första 5-6 åren präglades av sockeråterfall varvat med LCHF, men sen kommer man till en punkt i livet då man väljer bort socker helt. Och inte längre av anledningen att man vill bli smalare eller känna sig snyggare, nej, utav anledningen att man vill må bra! Att man hamnar i en mognadsgrad och väljer bort socker för att man bryr sig om sig själv. Det känns för mig väldigt tryggt. Eftersom jag varit LCHFare sedan 2010, så stöter jag på LCHFare som varit LCHFare längre än så ganska sällan. Men när jag gör det, så försöker jag insupa alla deras klokheter och erfarenheter. Deras lugn, trygghet och deras erfarenheter. Det är en väldig gåva för mig att träffa dessa människor. Därför ger det alltid mig så mycket att umgås med min fd. handledare. Hon besitter en erfarenhet utan dess like och det är så otroligt utvecklande. Tänk vad vi hjälper varandra, vi LCHFare!
 
KÖSS
 
 
5
Ann

Precis! Jag brukar slås av samma sak när jag läser 56 kilos blogg. Att inte äta socker är inget val/offer/begränsning/tvång - det är något man bara gör, för att man mår så bra av det. :-) Ja, skönt att du kommit dit i livet så här tidigt.

Jag är väldigt nyfiken på vad ni åt för god middag!? :-)

Svar: :D vi åt gratäng och sedan pannacotta till efterrätt :)
My

monica

Så fint du har dukat! Man får ta tillvara alla goda tillfällen.

Svar: <3
My

Stefan

Kul när folk hittar något som fungerar för dem.
Alltid viktigt att ta hjälp av varandra vad det än gäller. Hur ser du på kolhydrater framöver? Kommer du trappa upp så att du till slut kanske äter 40-50 gram om dagen?

Svar: När jag nått mitt mål ska jag öka upp tänkte jag :) långsamt men säkert :) kram!
My

Fröken Duktig

Att utbyta erfarenheter med andra i linande situation är ovärderligt. Jag läser och pratar ofta med andra om LCHF, nu när jag hittat det förhållningssättet till mat. Jag har också väldigt mycket utbyte av att läsa om och prata med andra som hamnat i utmattningssyndrom och depression eftersom jag själv försöker ta mig tillbaka från det nu. Så summa summarum, det är fint att umgås med likasinnade ibland. Kram

Svar: håller med till 100!!!
My

Mer Fett

Vad skönt för dig att ha någon att prata med! Det skulle jag också behöva ha!! Men jag känner ingen som ätit LCHF längre än mig haha :(

Svar: åh attans! men det kommer :D <3
My