Powered by Jasper Roberts - Blog

Äta tråkigt

Det är så himla lätt att äta för mycket. Att svepas iväg å bara äta och äta utan att man märker vafasen som händer. Man tuggar och sväljer men är någon annanstans i tanken. Det finns ett jätteenkelt knep för att fixa det där, och det är att äta tråkigt som fan. När det blir föööööööör gott, så är det lätt att äta mer än vad vi tänkt. Speciellt lurigt är det med tanken att vi ska passa på eftersom vi inte äter X så ofta.
 
I början av min abstinens så varierade jag mig nästan ingenting alls. Jag åt antingen tacoköttfärs med shiriatakinudlar, eller stekt fläskytterfile med kokta grönsaker. Inte särskilt kul, men ack så effektivt för att hålla mig abstinent. 
 
Jag har sagt det förr och jag påpekar det igen: mat SKA inte vara roligt!
 
Ett bra knep är att sätta dig och räkna ut hur många kcal du behöver under en dag och fördela ut det på dagens måltider. Sen varierar du bara lunchen och middagen. Då kan du känna dig trygg med att du äter lagom och din hjärna kommer att känna igen maten och bli nöjd, inte signalera att du ska passa på att trycka i dig.
 
Jag har faktiskt aldrig räknat eller vägt maten, men efter min kurs hps Arteget gör jag faktiskt det. Jag har ALLTID varit emot att räkna och väga maten som metod för viktnedgång, men faktiskt ändra tankesätt. Jag räknar och väger maten som mentalt tankeknep, inte som metod för viktnedgång. Helt plötsligt slipper jag nojandet att jag äter för mycket. Eller för lite. Och allt dealande om att jag ska äta mer eller mindre. Det ger min hjärna frid och kropp lugn. Jag vet att jag äter tillräckligt och varken för mycket eller för lite. Jag tänker numera mycket mindre ofta på mat.
 
Jag håller INTE med om kaloriteorin, jag tror INTE att en kalori är en kalori, varesig den kommer från hallonbåtar eller broccoli. Alla livsmedel påverkar kroppen på olika sätt. Det är inte det jag säger eller påstår, jag menar på att det ger oss beroende lugn i kroppen. Jag vet att mitt X antal kcal jag äter är bra kcal och påverkar min kropp positivt. Det jag menar på är att jag numera är helt trygg med mängden och slipper deala med mig själv. För att klargöra: jag väger INTE maten i syfte för viktnedgång, jag väger den i syfte för mentalt lugn.
 
Kombinerar du det samt tråkiga måltider så VIPS har du mindre benägenhet att hetsäta :)
 
KÖSS
 
 
 
10

Erkänna beroendet

Jag erkänner att jag är maktlös inför mitt beroende - att mitt liv är ohanterligt
 
Detta material från Arteget har hjälpt mig enormt i min tillfrisknadsprocess. För första steget är faktiskt ett erkännande i ett beroende. Och därför vill jag dela med mig av det till er. Jag har inte frågat Kicki & Ingela på Arteget, men jag vet att de är så otroligt generösa och ser det som sitt livskall att hjälpa sockerberoende att bli friska så jag tror de inte har något emot det. De två är så jäkla ljuvliga ska ni veta. De hade helst av allt tryckt in alla sockerberoende i hela världen i sin lilla mysiga lokal i Malmö och hjälpt varenda en utav oss. Större hjärtan får man leta efter. I alla fall.... för att få bukt med ditt sockerberoende måste du erkänna dig beroende. Vi kan inte agera när vi lever i förnekelse. Besvara därför följande frågor:
 
1. Skriv upp all mat du frossat på, allt du småätit på och allt du triggar går igång på.
 
2. Skriv upp alla sätt du har använt för att kontrollera din vikt, typ VV, svält, kräkningar osv.
 
3. På vilket sätt och hur ofta har du unviktit att delta i aktiviteter/nöjen pga din vikt och dina beroendeproblem?
 
4. När och på vilket sätt har ditt liv blivit ohanterligt?
 
5. Anser du att dina nuvarande metoder inte har givit önskade långsiktiga resultat och att du behöver ett nytt sätt att hantera detta på? Förklara.
 
6. Skriv ner ALLA konsekvenser ditt beroende gett dig inom områdena:
- Familj/socialt
- Känslomässigt/metalt
- Ekonomiskt
- Etiskt
- Fysiskt
- Lagligt
- Arbete/skola
- Relationer/sexuellt 
 
Nu ser vi vårt beroende svart på vitt. Vi kan inte längre blunda. Och när vi tvekar tar vi fram den igen så ser vi hur mycket vårt beroende fuckar med oss! Kunskap är makt!
 
KÖSS
 
3

Lugn i båten!

Vi beroende känner ofta helskumma känslor. Ena dagen kan vi äääälska en medmänniska, andra dagen kan vi ha tvärvänt. Någon dag kan vi tro att vi är förälskade i någon och nästa dag tror vi att hela jobbet hatar oss. Upp- och ner i en jäkla berg- och dalbana. Hur hanterar vi dessa vändningar då? Jo, vi drogar. Vi orkar inte riktigt med de tvära kasten och istället trycker vi ner känslorna med socker. Och ju mer vi förtrycker, desto kraftigare blir känslokasten. Snacka om whiplash deluxe.
 
Det blir en ond cirkel. Vi äter för vi känner så mycket. Vi känner så mycket för att vi äter. Inte nog med det: all skräpmat fuckar upp vår kropp totalt! Det fuckar med biokemin, signalsubstanser, mottagligheten hos signalsubstansen - ALLT. Därför kan vi inte lita på vad vi känner. Därför ska vi inte agera på våra känslor.
 
Jag var bara 20 år när jag upptäckte LCHF. Mina föräldrar har dessutom alltid lagat riktig mat från grunden. Långkok och söndagsstekar var min vardag när jag var liten. Mina föräldrar skulle aldrig komma på tanken att köpa hem mamma scan eller micromat. Mamma stod i timmar och rullade köttbullar istället. Eftersom jag har en genetiskt betingad beroendehjärna så blev jag ändå beroende av socker och åt skit, men grunden i min mat var ändå bra. Det har lönat sig idag. När jag är sockerfri och äter LCHF mår jag som en prinsessa. Jag känner markant skillnad när jag är i ketos. Det gäller verkligen inte alla. Vissa mår inte markant bättre på LCHF och det beror på att ni har brister i kroppen. Jag har kanske också någon brist, men inte så markant att jag märker av den. 
 
När vi börjar med LCHF börjar kroppen sakta men säkert reparera sig. Det tar olika lång tid att reparera kroppen beroende på:
 
1. Vilka brister vi har
2. Hur stora dessa brister är
3. Hur gamla vi är när vi upptäcker artegen föda
 
Eftersom jag var ung och hade en bra grundmat från början, kan jag räkna med att min kropp reparerar sig förhållandevis snabbt. Hur kopplar vi detta till känslor då? Jo, så länge din kropp är trasig och är under påfrestning kan du inte lita på dina känslor. Signalsubstanserna och hjärnans uppbyggnad kopplar liksom inte som det ska. Och då kan du inte lita på vad du känner. Du förstorar upp och dramatiserar minsta lilla känsla. Hur gör vi för att hantera dessa känslor då? Vi jobbar med acceptans. 
 
- Kunskap är nyckeln. Nu när du vet om att du inte kan lita på dina känslor så är sannolikheten mindre att du agerar på dem.
- Känslor är färskvaror. Precis som mjölken i din kyl har de ett bäst-före-datum. De försvinner.
- Öva mindfulness. Där läser du av kroppen och kan känna tidigt när en känsla kommer och fuckar.
- Sitt ner i båten. Prova att gå emot dina impulser. Varje gång du går emot en impuls får du en ny koppling i frontalloben, vilket gör att de blir enklare att stå emot nästa gång. Ju fler kopplingar du har, desto större impulskontroll har du.
 
KÖSS
 
6