Äta tråkigt

Det är så himla lätt att äta för mycket. Att svepas iväg å bara äta och äta utan att man märker vafasen som händer. Man tuggar och sväljer men är någon annanstans i tanken. Det finns ett jätteenkelt knep för att fixa det där, och det är att äta tråkigt som fan. När det blir föööööööör gott, så är det lätt att äta mer än vad vi tänkt. Speciellt lurigt är det med tanken att vi ska passa på eftersom vi inte äter X så ofta.
 
I början av min abstinens så varierade jag mig nästan ingenting alls. Jag åt antingen tacoköttfärs med shiriatakinudlar, eller stekt fläskytterfile med kokta grönsaker. Inte särskilt kul, men ack så effektivt för att hålla mig abstinent. 
 
Jag har sagt det förr och jag påpekar det igen: mat SKA inte vara roligt!
 
Ett bra knep är att sätta dig och räkna ut hur många kcal du behöver under en dag och fördela ut det på dagens måltider. Sen varierar du bara lunchen och middagen. Då kan du känna dig trygg med att du äter lagom och din hjärna kommer att känna igen maten och bli nöjd, inte signalera att du ska passa på att trycka i dig.
 
Jag har faktiskt aldrig räknat eller vägt maten, men efter min kurs hps Arteget gör jag faktiskt det. Jag har ALLTID varit emot att räkna och väga maten som metod för viktnedgång, men faktiskt ändra tankesätt. Jag räknar och väger maten som mentalt tankeknep, inte som metod för viktnedgång. Helt plötsligt slipper jag nojandet att jag äter för mycket. Eller för lite. Och allt dealande om att jag ska äta mer eller mindre. Det ger min hjärna frid och kropp lugn. Jag vet att jag äter tillräckligt och varken för mycket eller för lite. Jag tänker numera mycket mindre ofta på mat.
 
Jag håller INTE med om kaloriteorin, jag tror INTE att en kalori är en kalori, varesig den kommer från hallonbåtar eller broccoli. Alla livsmedel påverkar kroppen på olika sätt. Det är inte det jag säger eller påstår, jag menar på att det ger oss beroende lugn i kroppen. Jag vet att mitt X antal kcal jag äter är bra kcal och påverkar min kropp positivt. Det jag menar på är att jag numera är helt trygg med mängden och slipper deala med mig själv. För att klargöra: jag väger INTE maten i syfte för viktnedgång, jag väger den i syfte för mentalt lugn.
 
Kombinerar du det samt tråkiga måltider så VIPS har du mindre benägenhet att hetsäta :)
 
KÖSS
 
 
 
10
Anette

Hur vet man hur många kalorier man behöver på en dag?

cissi

Förstår din poäng och förstår även att genom att tänka att mat endast är bränsle så försvinner kanske ett stort triggande moment. Trots detta kan jag inte hålla med fullt ut. Jag har inga tendenser till överätande och inte heller ett sockermissbruk men jag har en historia som ätstörd och vet hur det är att kämpa med att äta rätt . Att säga att mat inte är till för njutning kan jag nu tycka är helt fel. Efter att inte till hundra procent kunnat njuta av mat under flera års tid ser jag hur mycket det drar ner livskvalitetn. Jag vet inte exakt vad jag vill få fram, men är inte det slutgiltiga målet att mat ska vara njutbart utan att dra ner livskvaliteten i övrigt?

monica

Jag har sällan tyckt mat vara njutning, hellre hatätande av sånt jag inte vill ha. Det är deprimerande att inte få knapra på något men av knaprigt överäter jag. Gillar inte alls mjuk mat. Har levt på äpplen och hembakat bröd i alla år men magen blir störd och bullrig.

Alexander Eriksson

Personligen finner jag det där med kaloriräknande överflödigt. Själva poängen är att man inte ska behöva räkna kalorier. Det frångår hela poängen med LCHF, att aptiten naturligt regleras när man äter korrekt föda.

Anna

Alexander: Läs Mys inlägg igen! Här pratar hon inte om sund aptit utan om socker-/matberoende.

monica

Man ska äta sig mätt och belåten. Är man inte belåten utan rätt dystert och gnälligt lagd(som jag är bäst att skriva) , så är det svårt att bli mätt utan man pirar och vill testa annat hela tiden.

Anna

Hej My! Älskar din blogg och dina kloka, insiktsfulla inlägg. Kikar alltid in här när jag behöver inspiration eller en boost för att orka kämpa mot sockerberoendet. Det skulle vara intressant att som exempel få se vad du äter under en dag.

Sedan undrar jag också var du står gällande periodisk fasta i kombination med sockerberoende? Alltså, inom lchf-kretsar tjatas det mycket om långa fasteperioder och det går nästan som en tävling i hur många timmar man kan klara sig utan käk, medan det i beroende/abstinent mat-kretsar verkar handla mer om regelbundenhet. Jag fastade mycket förr men försöker äta oftare nu för att inte suget ska komma krypande, men då känner jag mig också "dålig" för att jag vill äta 3-4 gånger per dag, haha. Vilka är dina tankar kring detta? KRAM!

Anonym

Åh, så bra beskrivet "mentalt lugn". Inte alla förstår, men vi som gör det... : )

Becka

Först av allt - tusen tack för matlåde-tipsen finis!! Kommer jag ha mycket användning för :D
Efter ha blivit så inspirerad & känt igen mig i SÅ mycket i dig & din blogg så började jag med LCHF, & det är absolut Första gången jag känt mig sugfri! Har gått på GI, ISO, viktväktarna mm innan, & det har varit bra så länge jag följt det, har ju gått ner i vikt, problemet har ju varit att det inte gått o följa speciellt länge då jag hade ständigt sötsug hela tiden, & jag fattade bara inte varför... På GI äter man ju bara långsamma kolhydrater, på ISO lägger man till potatis, osv, men ändå levde jag med ett ständigt sug, vilket gjorde att jag inte klarade att hålla dieten... Men med Lchf gör jag det! Då försvinner allt fysiskt sug, men det är just det mentala som du pratar om som man också måste jobba med. Jag är verkligen en känsloätare, & det är nästan skrämmande hur Allt stämmer in på Pricken det du pratar om! Började på Lchf förra veckan, & som sagt försvann det fysiska suget, jätteskönt. Tredje dagen hade jag en känslodipp, & blev såklart sötsugen då, men det var ju kopplat till att jag ville dämpa känslorna. Men det var jag beredd på, & övervann suget rätt så lätt, eftersom det var rätt så tydligt vilka mina egentliga känslor var, & då klädde jag av sockertrollet. Däremot dagen efter, dag 4, så hade jag filmkväll med en kompis, hade förberett så att jag skulle äta nötter på kvällen. Men på kvällen när vi satt & såg film kändes det tomt. Det kändes som om något fattades; snacks/socker. I hela min barndom är snacks & socker så himla kopplade till myskvällar/filmkvällar/fredags&lördagskvällar. Det är så kopplat till att man är ledig & mår jättebra. & den nästan euforin vill man ju uppnå, men nu i början känns det inte som det går utan snacks/socker. Så det var jag inte beredd på, & föll då för den känslan & började droga... Min tanke var såklart att "jag kan ta en skål popcorn utan att fortsätta" eller "jag kan hålla mig till ett choklad, inga problem", SÅ Fel! Jag hamnade i värsta sockerfrossandet i flera dagar efter, ville bara äta snabba kolhydrater... När jag bestämde mig för att ta mig ur det blev jag jättesjuk - dunderförkyld & hög feber. Då åt jag nästan inget alls; drack lite saft & åt lite soppa. Nu börjar jag bli frisk & sockertrollet är tillbaka, men jag vill komma ur detta & fortsätta med fantastiska lchf! Tänkte höra om du har några tips för att ta sig ur en sockerfrosseperiod? Tusen tack för en helt amazing blogg finis! Kramis!

Emma

"mat SKA inte vara roligt!"? Säg inte det till en kock...