Lugn i båten!

Vi beroende känner ofta helskumma känslor. Ena dagen kan vi äääälska en medmänniska, andra dagen kan vi ha tvärvänt. Någon dag kan vi tro att vi är förälskade i någon och nästa dag tror vi att hela jobbet hatar oss. Upp- och ner i en jäkla berg- och dalbana. Hur hanterar vi dessa vändningar då? Jo, vi drogar. Vi orkar inte riktigt med de tvära kasten och istället trycker vi ner känslorna med socker. Och ju mer vi förtrycker, desto kraftigare blir känslokasten. Snacka om whiplash deluxe.
 
Det blir en ond cirkel. Vi äter för vi känner så mycket. Vi känner så mycket för att vi äter. Inte nog med det: all skräpmat fuckar upp vår kropp totalt! Det fuckar med biokemin, signalsubstanser, mottagligheten hos signalsubstansen - ALLT. Därför kan vi inte lita på vad vi känner. Därför ska vi inte agera på våra känslor.
 
Jag var bara 20 år när jag upptäckte LCHF. Mina föräldrar har dessutom alltid lagat riktig mat från grunden. Långkok och söndagsstekar var min vardag när jag var liten. Mina föräldrar skulle aldrig komma på tanken att köpa hem mamma scan eller micromat. Mamma stod i timmar och rullade köttbullar istället. Eftersom jag har en genetiskt betingad beroendehjärna så blev jag ändå beroende av socker och åt skit, men grunden i min mat var ändå bra. Det har lönat sig idag. När jag är sockerfri och äter LCHF mår jag som en prinsessa. Jag känner markant skillnad när jag är i ketos. Det gäller verkligen inte alla. Vissa mår inte markant bättre på LCHF och det beror på att ni har brister i kroppen. Jag har kanske också någon brist, men inte så markant att jag märker av den. 
 
När vi börjar med LCHF börjar kroppen sakta men säkert reparera sig. Det tar olika lång tid att reparera kroppen beroende på:
 
1. Vilka brister vi har
2. Hur stora dessa brister är
3. Hur gamla vi är när vi upptäcker artegen föda
 
Eftersom jag var ung och hade en bra grundmat från början, kan jag räkna med att min kropp reparerar sig förhållandevis snabbt. Hur kopplar vi detta till känslor då? Jo, så länge din kropp är trasig och är under påfrestning kan du inte lita på dina känslor. Signalsubstanserna och hjärnans uppbyggnad kopplar liksom inte som det ska. Och då kan du inte lita på vad du känner. Du förstorar upp och dramatiserar minsta lilla känsla. Hur gör vi för att hantera dessa känslor då? Vi jobbar med acceptans. 
 
- Kunskap är nyckeln. Nu när du vet om att du inte kan lita på dina känslor så är sannolikheten mindre att du agerar på dem.
- Känslor är färskvaror. Precis som mjölken i din kyl har de ett bäst-före-datum. De försvinner.
- Öva mindfulness. Där läser du av kroppen och kan känna tidigt när en känsla kommer och fuckar.
- Sitt ner i båten. Prova att gå emot dina impulser. Varje gång du går emot en impuls får du en ny koppling i frontalloben, vilket gör att de blir enklare att stå emot nästa gång. Ju fler kopplingar du har, desto större impulskontroll har du.
 
KÖSS
 
6
Karin

Hej!
Tycker att din blogg är asbra. Jag får så mycket inspiration och medvetenhet i samband med att jag läser om problemen du går igenom. Har en fråga. I mångt och mycket känner jag igen mig i sockerberoendet, och precis som du säger så är det ju mer än bara socker som triggar det. När jag höll på med LCHF kunde jag trycka i mig en matsked smör eller 5 dl grädde rakt av. Fett iöverhuvudtaget triggar mig. Jag kör nu på kaloriräkning istället, bara för att ha nån kontroll över hur mycket jag äter. För när jag åt LCHF kunde jag inte sluta äta. Spelade ingen roll om det var tomater, mjölk, kött.. Mitt problem tycks ligga i att jag har ett hetsätande. Jag vet att du pratat om både hetsätning och sockerberoende, men jag har svårt att skilja dem åt. Skulle du säga att det jag har är ett sockerberoende, fastän jag triggas av allt? Jag äter inte direkt socker. Nån chokladbit ibland (sen jag började med kaloriräkning) men när jag är medveten om hur många kalorier den innehåller och vet vart min gräns går för dagen kan jag begränsa mig på ett sätt som jag inte klarade på LCHF. Jag har mått mycket bättre sen jag började få kontroll över vad allt innehåller och i vilka mängder jag kan äta saker. Förut tänkte jag på mat hela dagarna. Nu har det börjat lugna sig, men jag tror mycket av det är för att jag blivit medveten om att mina mattankar och hetsätande faktiskt är ett problem. (Förut trodde jag det var normalt). Förlåt för lång fråga! I grund och botten undrar jag bara om detta ska tolkas som ett sockerberoende eller om det är skillnad.

Kram och tack för en fantastisk blogg!!

jeanette sandelin

Var i GBG ska ni bo? Jag skall också flytta HEM efter alldeles för många år här i Dalsland.
En sak jag inte blir av med är det starka suget efter godis. Alltid endast kvällstid.

hanna

Jättefin är du! (:

OMG!! LÄS DE HÄR MED!!!!! :D Så skönt!

Dede nobbade modellen Nath!!! :D Så himla bra gjort :D

Han kallas den VACKRASTE killen i bloggvärlden - och kan inte ens vara offentlig för att alla tjejer kom på hans fotbollsmatcher!

http://dedeprivat.blogg.se/
http://dedeprivat.blogg.se/

Josefin

Hej My,
hur vet man vad man har för brister?

Tack för en bra blogg!

Jessica

Vad fin du är, vackra människa. :)

Har i övrigt inget vettigt att lägga till, mer än att jag börjat förstå att kroppen verkligen måste få ta sin tid att reparera sig och att allting inte alltid funkar till 1000% direkt från start.

Emma Hå

TACK för det här inlägget! Just raden om att gå emot sina impulser fick mig att tag i den här dagen och nu har jag städat lägenheten och ätit sallad till lunch istället för att sitta på ändan och kolla på serier och äta godis. :D