Varningssignaler

Vi sockerberoende är sockerberoende på två plan: fysiskt och psykiskt. Det fysiska är egentligen den lätta biten att ta hand om. Ge fan i att käka saker som bryts ner till socker i kroppen, dvs, kolhydrater. Din kropp ser ingen skillnad på godis å torrt mörkt bröd. Det bryts förr eller senare ner till glukos och stimulerar ditt sug. Efter ngn vecka är vi avgiftade och glukosen är ute ur systemet. Svårare är det med det psykiska suget. Allt det där du kopplar samman med socker. Idag vill jag ta upp HALT, som är en förkortning för:
 
Hungry
Angry
Lonely
Tired
 
Dessa känslor triggar som fasiken. Och när du är sugen: läs då av vilken känsla det är som du har i kroppen och istället för att dämpa den med socker, ta hand om den. Är du hungrig: ät. Är du arg: prata med den du är arg på och berätta hur du känner. Är du ensam: ring en kompis. Är du trött: sov en timma. Annars riskerar du att hamna i sockerfällan. A och O med din sockerresa: var inte rädd för dina känslor, ta hand om dom istället.
 
Jag har märkt hur jag har ändrats så mycket under mina fem år på LCHF. Förut lät jag vem som helst köra över mig, idag är jag grymt duktig på att säga NEJ! När vi inte längre kan dämpa våra känslor, lär vi oss att sätta gränser. Blir jag svinarg på en kollega, säger jag det. Är jag trött mitt på dagen, sover jag. Är jag ensam, tränger jag mig in hos en kompis. Är jag hungrig mellan måltider, käkar jag kokosolja. Jag går först i mitt liv, min abstinens måste prioriteras nummer ett. 
 
Jag har också blivit duktigare att sätta gränser mot min omgivning. Vi har nyss köpt lägenhet och min man är helt lyrisk över flytten. Själv känner jag ingenting just för att jag har så jäkla mycket nu i skolan inför examen. OCh det stressar mig att prata om hur flytten ska organiseras och vilken färg vi ska ha på väggarna. Därför har jag satt upp en lista med min man om "förbjudna samtalsämnen". För det gör mig stressad och då sätter jag min abstinens på spel.
 
Jag lovar dig. Använder du HALT och börjar ta hand om dina känslor, liten bit i taget, sätta dig själv och din abstinens i första rum, så försvinner en stor del av suget. 
 
KÖSS
 
 
7
Louise

Wow vilken resa du har gjort. Heja heja!! Har precis börjat med lchf och därför hamnade jag på din blogg.
Kan du, kan jag ;)

Svar: ATT du kan!! KRAM!
My

Jasmine

Intressant inlägg :)

Svar: <3
My

Malin

Hej! Läste ditt inlägg på AB om vård-Sveriges slöa remitterande till operationsbordet. Googlade ditt namn för att ta del av annat du skriver och hittade hit. Vad klok du är! Jag älskar no-bullshit stilen du kör och dagens inlägg om HALT: fy f-n vad genialt! Vi behöver din röst i etern!

Svar: TAACK! va go du är goding!
My

Sanne

hallå! Har nyligen hittat in på din blogg och har länge funderat på att börja med lchf. Kan du inte skriva ett inlägg för mig / vi är säkert fler, så Man kan komma igång, saker som är lättare att äta när man är en rookie, vad man tror man kanske kan äta men inte ska? Vad som helst, behöver hjälp! Du får annars jätte gärna svara till mig på min mejl, om du har den tiden.

så tacksam för svar & hjälp!
KRAAM

Svar: absolut! Kommer på torsdag! puss pårej!
My

Pia

Du fina människa...som gör så mkt gott för andra. Du anar inte hur glad jag blir av att läsa dina rader. Din öppenhet och ditt val att om och om igen sätta ord på det som känns så jobbigt! ❤️ det är inte bara en gång min man tittat konstigt på mig när jag leende suckat förnöjsamt efter att ha läst något av dina texter ... Och i mitt inre känt "amen" (med engelskt uttal) ;)

Svar: tack fina du!! Jag är så glad att jag får vara med i din vardag! Kram!! <3
My

Dessi

Jättebra inlägg! Jag märker själv att jag verkligen trycker socker när jag kommer hem från en jobbig eller stressig dag, kanske har jag också fått sova för lite. Dessutom är jag jätte jättedålig på att säga nej och sätta gränser vilket såklart bidrar till att jag mår dåligt :( Åh. Hur börjar man egentligen stå upp för sig själv och säga ifrån? Har du några tips?

Wildengel

Håller med övrigt, jättebra inlägg!

Själv är jag just nu fast i sockerträsket och bara trampar och trampar. Jag märker så väl nu att min kropp inte alls mår bra av alla kolhydrater jag trycker i mig och jag reflekterar mycket över när, varför och hur mycket jag (över)äter och även om jag inte lämnat träsket än så SKA jag göra det, så snart jag samlat ihop mig och fått nog!