Att våga se sig själv i ögonen

Vi måste ge oss själva förståelse, det är viktigt i vår viktresa. Men något som gärna förväxlas med förståelse är förnekelse. Det innebär att vi kommer på så många ursäkter och anledningar att vi tillslut inte kan se verkligheten som den är, och det ska vi passa oss för om vi vill skapa förändring.
 
För all förändring kräver mod. Mod i form att vi vågar se verkligheten som den är. Om jag till exempel ramlat i sockerfällan varje helg i en månad, är det viktigt att jag ger mig själv förståelse varför det blev som det blev. Jag kan ha stressat, varit nedstämd, känt mig ostimulerad eller varit ledsen. Någon kan ha dött, det kan varit tungt på jobbet, jag har rest osv. Att vi talar till oss själva som vi vore vår bästa vän är mycket viktigt. Att ta bort ångesten så vi inte fortsätter en ond spiral är mycket viktigt. Däremot är det viktigt att förståelsen inte transformeras till ursäkter att inte ta tag i vårt mål.
 
Det gör ont att se verkligheten. Det gör ont att se att det inte blivit som man tänkt sig. Att man upplever sig ha misslyckats eller inte nått tillräckligt långt. Men det är först då vi kan förändra. Det är först då vi kan ta tag i vårt mål och leva vår fulla potential. Och tyvärr: första steget är oftast det tyngsta och mest smärtsamma. Det är helt okej. Det ska kännas så. Vi växter enormt ur smärta. Det som inte dödar, härdar.
 

Jag har en bekant som alltid blir för full. Det spårar alltid med min bekant, där dricks det aldrig lagom. Alla människor kan dricka för mycket ibland, det är trots allt en drog som man ska balansera. Men andra kan inte balansera det alls. Efter varje fest kommer ångest deluxe och löften om att aldrig mera dricka. Precis som jag och många andra med sockertrollet. Sedan kommer förklaringarna. Det var någons födelsedag, ngns kalas,ngnting hit och ngnting dit. Det är stora fällor, men vi måster erkänna nuläget för oss själva för att inte slinka ner i fällorna.
 
Det är jäkligt tufft att erkänna att vi har problem med någonting. Att vi har gått upp i vikt. Att vi inte kan hantera alkohol. Allt såntdär är hemskt jobbigt. MEN. Det är första steget till förändring. Och det är ju det vi vill!
 
KÖSS
 
 
 
 
 
10
MagganF

My, det är så härligt att läsa dina inlägg. Så klokt och moget. Beundrar ditt mod att skriva det obekväma. Och så gillar jag att du mitt i allt kan skriva så roligt också. Humor och allvar. Du är en stor inspiration :-)

Svar: tack fina goa du! Puss!
My

Sandra

Jag hittade hit till din blogg för ett tag sedan och älskar den! Jag är LCHFare och sockertroll och känner igen mig i så mkt av det du skriver. Heja dig! :)

Svar: åh va du är söt!! TACK goa du!!
My

Linda

Jag var på restaurang förra veckan och alla åt dessert. Jag beställde ingen men alla trugade och jag tänkte mig inte för, så jag smakade två skedar av en kompis. Det var inte ens gott men den lilla mängden räckte för att karusellen skulle dra igång. Tänkte hela kvällen på godis och kakor sedan. Hade det funnits något hemma eller en öppen affär så hade jag ätit massor (för det räcker ju inte med en liten bit), så tur i oturen att jag bara kunde sitta och vänta ut det. Men hela kvällen var ju förstörd sedan. Av två små skedar. Äter LCHF i övrigt och trodde liksom att jag skulle kunna äta lite socker ibland nu, men det kan jag alltså inte. Tack för att du berättar om ditt sockerberoende så att jag vågar berätta om mitt. Kände att jag behövde skriva av mig till någon som förstår.

Svar: KÄNNER IGEN DET DÄR!!!
My

LCHF-arkivet

Hej!
Nu kan du vinna en prenumeration av LCHF-tidningen Matkärlek.
Det enda du behöver göra är att ladda upp ett recept på vår sida, www.lchfarkivet.se för att delta.
För varje recept du lägger upp får du en "lott", så ju fler recept desto större chans att vinna.
Mer info om tävlingen hittar du här: http://www.lchfarkivet.se/vinn-en-prenumeration-av-tidningen-matkarlek/

västerbottningen

Du är så klockrent härlig. Du sätter verkligen mitt i prick på allt du skriver om sockerberoende. Så härligt att läsa din blogg både i med o motgång!! Nu är det bara att blunda för vissa ägg och äta de som kommit ur hönan. Glad påsk!! Fina my!!:-)

Svar: tack kära du <333
My

Sofia

"Det är helt okej. Det ska kännas så" De meningarna tar jag med mig. De får bli mitt mantra när livet verkar orättvist tungrott. Acceptans och en form av vila mitt i det jobbiga. Tack för inspiration!

Svar: <333
My

Narendra

Ah, här får jag icke-hålla med dig för engångs skull. "Det som inte dödar, härdar" är inte generellt sant alls enligt min erfarenhet. Smärtsamma upplevelser, saker vi blir utsatta för, sjukdomar, trauman av alla slag kan göra oss mycket känsligare/svagare/whatever i framtiden.

Sen, att se sanningen i vitögat -när man själv är redo för det- är förstås en drivkraft för stor förändring.

Svar: haha ljuvliga du!! när jag menar stark, då talar inte jag om att vara ngn pansarvagn som inte berörs av ngt. Jag menar att man får mer livserfarenhet och blir klokare :) kram!
My

tommy

äter du aldrig godis?

Svar: helst inte :)
My

jeanette sandelin

Tränar du löpning? Jag upplever städningen i hjärnkontoret som rent fantastisk just med löpningen. Gymmet är grymt men löpningen är snäppet vassare för mig. KRAM!

Svar: jajjamensan :D samma här! kram!
My

Lottsky

Håller med Narendra här. För många jobbiga saker kan riva ned och kvadda en människa rejält... Visst stärks en av kriser som en kommit ut ur men en måste få chansen att vila mellan kriserna och ha lugn vardag mellan dem också. Angående löpning så önskar jag att jag kunde men med 15 kilos övervikt och pajiga knän samt sköra benhinnor finns det inte på världskartan. Att köra skiten ur sig på gymet städar lika fint i skallen på mig som löpning - vi funkar olika, löpning passar inte för alla.

Svar: Löpning passar definitivt inte alla, men det finns en träning för alla som du säger! Man behöver vila mellan kriser! kram!
My