Älska din kropp!

Jag har ett ganska knäppt förhållningssätt till min kropp, som är svårt för mig att förklara. Och jag vet att detta är minerat fält att prata om, så tycker du att jag är dryg eller verkligen inte känner igen dig, så är det inte meningen att trampa på dina tår, utan bara ge lite bra-att-ha tips!
 
För mig är inte min kropp laddad. Jag vet att många rosa fluffiga människor hatar sina kroppar, och rycker å drar och skäms över dom. Det är dags att aktivt jobba med det. Och jag ska visa dig några enkla tips hur. Men först liten historia om min egen relation till min rosa, fluffiga 30 kilo + kropp.
 
Jag har aldrig försökt gömma min kropp, eftersom jag inte tycker den är ful. Jag tycker inte den är grymt sexig heller, jag har bara ingen åsikt om den. Nu undrar du säkert varför jag så febrilt försöker gå ner i vikt om jag inte tycker min kropp är ful, eller hur? Tja, för mig handlar det om prestation. Under hela mitt liv har folk kommenterat min kropp. Familjen genom att jag "borde gå ner i vikt för att det ör farligt", den tiden jag blev så mobbad så att det blev en rättegång och killar genom att "du är söt och rolig, men för stor". Men också genom positiva kommentarer när omgivningen säger "WOOOW, va du har blivit liten Mysan!". Genom att kommentera min kropp, i både positiv och negativ dager, så har min relation till vikten blivit laddad. Inte själva kroppen, utan vikten. Det är två olika saker. Jag har ett neutralt förhållande till min kropp, med ett negativt laddat förhållande till min vikt. Jag börjar lätt jaga i siffor som vikt, klädstorlekar osv, eftersom jag jagar vikten.
 
Jag har flera assnygga tjejkompisar, som ser ut som rena rama modeller, som har ett mycket mer laddat frhållande till sin kropp än vad jag har. Går dom upp några kilon börjar dom helt plötsligt sova i full mundering med sin man. Dom rycker å drar i sina fläskväck (läs: hudflärpar) och har ångest över beach 2015. Å jag står där å undrar vafan dom ser i spegeln som inte jag ser. Men detta leder till en viktig slutsats: hur du än ser ut, hur stor eller liten du är eller vad du än väger, så sitter inte din relation med kroppen i din vikt. Det sitter i din självkänsla. Dessa tips, som kan vara ganska brutala om du har stor ångest för din kropp, hjälper verkligen att förändra din självbild.
 
1. Var naken så ofta som möjligt. Jag växte upp i en naken-familj. Så fort vi inte hade gäster va vi nakna. Vi sov nakna, vi åt frukost nakna å vi gick på toa nakna. Min mamma har faktiskt alltid varit bra där: hon har alltid bekräftat hur söt jag är naken, hennes viktoro har alltid bara gällt min hälsa. Så redan som liten så fick jag en bra relation med mitt utséende. Idag är jag också jättemycket naken, sover naken springer runt i lägenheten naken och har helst så lite kläder på mig som möjligt. Och min man bara skrattar åt mig å passar på att klämma när ngt rosa fluffigt springer förbi. Nakenhet laddar alltså av din relation med din kropp.
 
2. Köp bara kläder som passar nu. Om du köper kläder som "du ska ha sen när du blivit smal" sänder det starka signaler till ditt undrmedvetna att du inte duger som du är. Sluta med det genast. Du är inte mer värd för att du tappar 10 cm. Packa också ner alla dina smalkläder i en kartong och göm dom. Dom ger bara ångest och signalerar misslyckande. 
 
3. Fuldansa i provhytter. Råkade du ta med ngt som är för tight? Dra en fuldans framför spegel. Humor är ditt främsta vapen och laddar av de mest jobbiga situationer. Jaja att inte klänningen passade, du vet hur alla företag är. Dom gör kläder till människokroppar som inte finns på denna planet.
 
Jag förstår att nakenhet är väldigt jobbigt om du brukar gömma din kropp. Det är helt okej. Jag fattar att det är stort för dig att börja vara naken hejvilt. Men ta det litet i taget. Sover du i full mundering, ta av dig ett plagg i taget. Ta av dig byxorna å sov i trosor och linne. Efter ett par veckor så känner du dig bekvöm i det, ta av dig linnet och fortsätt gå utanför din comfortzone.
 
Du tjänar ingenting på att skämmas över din kropp och bestraffa dig för att du ser ut som du gör. Den enda som tjänar på det är ditt sockertroll som hittar ännu ett argument för dig att tröstäta.
 
KÖSS
 
 
28

Kanelchips

Igår så satt jag och skrev uppsats mellan 06.00-22.30 så jag behövde fylla på mina energidepåer innan läggdags då jag annars hade vaknat upp som ett hungrigt vrak! Därför gjorde jag mig smarriga kanelchips!
 
Du behöver:
 
2 nävar LCHFklubbens kokoschips (viktigt att det är dom för många andra är rostade)
Kokosolja med smak
Kanel
 
 
Sätt ugnen på 175 grader och ta fram plåt med plåtpapper. Strö ut kokoschipsen i ett jämt lager och klicka ut några tsk kokosolja. Strö på kanel och in i ugnen tills de har blivit gyllenbruna (tar bara några minuter). Ut igen och varva med lite extra kanel. NJUUUUT
 
KÖSS
4

Krönika #7

"När jag var liten spelade jag aldrig fotboll. Jag gick inte heller i någon musikgrupp. Och inte heller sjöng jag i kör. När jag var liten hade jag bara ett enda fritidsintresse: att äta socker." [LÄS MER]
5