Krönika #7

"När jag var liten spelade jag aldrig fotboll. Jag gick inte heller i någon musikgrupp. Och inte heller sjöng jag i kör. När jag var liten hade jag bara ett enda fritidsintresse: att äta socker." [LÄS MER]
5
Anonym

Fysatan vilken bra text. Och vilken förståelse vi i omgivningen får. Jag har svårt för mängden, det gäller allt. Socker, salt mat. Jag älskar att överdiva i min kost. Det hjälper när jag äter kolhydratsnålt men jag går fårtfarande bananas när jag tillåter mig själv att äta det skitmaten. Jag drömmer om att lära känna mig mätt när jag är mätt och inte fortsätter räkna min mättnad i hur många tallrikar jag äter. Jag äter alltid upp för att jag har lärt mig att aldrig lämna mat, jag är mätt när jag ätit två portioner, och är det väldigt gott äter jag tre portioner. Jag drömmer om att jag kan känna mig mätt även när tallriken är halvfull och smakar gudomligt. Jag har testat äta med mindfulness men är det svingott kan jag inte sluta. Lchf testade jag men då föråt jag mig på grädde och bär, det hände inget med vikten och det förstod jag ju sedan varför. Man kan inte äta sig smal på grädde och bär, Jag drog ner på mejerierna och åt mer fett. Slutade när jag kände att min mage inte fungerade. Varje gång jag skulle på toa blev jag illröd i ansiktet och jag kunde behöva kämpa hur länge som helst för absolut ingenting. Nu går jag ett program som äter LCHF inspirerat till en början men att man sedan tillför fiberrika kolhydrater vilket jag tror kommer fungera bättre för min mage.

Oj, ledsen för den långa texten. Ville egentligen bara tacka för den sanna krönikan jag precis läste. En inblick hur det faktiskt är att vara sockerberoende. Tack

Liv

Tack för att du delar med dig, det gör mig mindre ensam.

monica

Jag blev så förvånad att du skrev om mig, när jag läste rubriken. Jag spelade heller inte fotboll, trivs inte i grupp. Åt socker!Mina syskon är musikaliska, de sjöng solo i kyrkan på skolavslutningar.Själv hade jag en ambitiös fröken, så jag kunde i en kör stå nära någon och lyckas brumma andrastämman. Vad mina syskon gjorde på fritiden vet jag inte, jag läste böcker och åt sirapssmörågås. Jag är en introvert person med alkoholistgener i flera generationer. Så addicted, med trasiga tänder var jag från början. Avskyr grupparbeten, att spela gruppsporter får mig att rysa. Lat är jag också, äter hellre än att göra något annat. Men kräsen. Gillar inte mjölk och mjölkprodukter, älskar sockerkakssmet men inte tårta och glass. av godis duger bara Dajm. Man är och förblir den man är hela livet, så botad kommer jag aldrig att bli, men att leva med sig själv.De flesta i släkten lever "sunt" (!!!!) med mycket frukt och grönt, fullkornbröd, skålar med frukt, godis i skåpen. Inte väger de sina 60 kg heller. Jag är ibland bittert avundsjuk.

Narendra

Väldigt väl beskrivet. Jag känner igen beskrivningen av Arteget-känslan från alla som kommer in i AA och hittar hem för första gången.

Det här pratet om abstinent mat och så kommer från mat/socker-beroendes egna sådana program. OA, Overeaters Anonymous osv.

Om det inte togs upp på kursen så rekommenderar jag dig verkligen att testa möten. Det är som gemenskapen på kursgården, fast hela tiden. Jag går till OA också.

Kanske går du redan på möten, du behöver/bör inte svara om det är så, eftersom AA/OA-medlemmar enligt traditionerna inte talar om deras medlemskap i offentligheten (innan någon kommenterar, jag är inte offentlig, ni vet inte vem jag är.), MEN verkligenverkligen värt att testa om du är ens lite nyfiken :)

Vicky

Hej My! Jag följde dig under 2012 och möjligen lite av 2013 också innan jag avföljde alla hälsobloggar/instagram osv på grund av många anledningar. Så hittade jag dig igen, och du har verkligen kommit långt på dessa år, och det är verkligen så himla kul att se! Tack för att du delar med dig av massa bra inlägg :)