Ilska tjänar ingenting till

Jag har ett jäkla temprament. Är inte särskilt snabb på att döma men vevar så fort ngt irriterar mig. Sedan går min ilska snabbt över, men den är intensiv. Min sockermentor är fantastisk. När ngn beter sig som en gris mot henne så är hon helt cool. Istället för att veva så söker hon orsaker och behåller lugnet. Liksom, wtf? Sjukt imponerande.
 
 
Och hon har ju rätt - det tar ju bara energi från en själv att vara arg. Jag brukar sällan bli arg, men det händer ibland. För att slippa slösa energi på ilska så ska man jobba proaktivt. Det gör vi genom att:
 
Kommunicera känslor och tankar. Dina medmänniskor kan inte behandla dig rätt om dom inte vet hur du tänker och känner - hur ska man veta hur man ska behandla ngn om personen inte berättar hur den känner?
 
Sök orsaker. Sätt dig in i den andre personens världsbild. Är den också beroende? Varför agerar den som den gör? Leta efter varför den behandlar dig illa så kan du lugna ner dig lättare.
 
Analysera dig själv. Vad är det för öm tå personen trampat på? Varför väcker det så starka känslor hos dig?
 
Ta tag i problemet. Gå inte omkring och älta - försök att reda ut problemet så gott det går, så snabbt det går.
 
Det här gäller alla negativa känslor. Jag har aldrig varit den som nojar över min mat, men som du läst har det oroat mig mycket med nya jobbet eftersom de frågade om min kost skulle ställa till det. Första gången för min del detta alltså. Men istället för att gå omkring och vara orolig och känna att jag hade ett tillkortakommande bestämde jag mig för att maila och vara helt ärlig hur jag kände. De var supergulliga! Fick ett jättefint svar där de berättade att det var noll problem och att vi skulle hitta en bra lösning. Det kändes fantastiskt bra att få den tyngden av mina axlar. Tänk om jag gått omkring i tre dagar till och oroat mig? Fy! Så jäkla onödigt!
 
KÖSS