Powered by Jasper Roberts - Blog

Leva i abstinens

Det är väldigt spännande att vara en beroendepersonlighet. Här är det aldrig tråkigt! Som beroende överraskar vi oss själva varje dag med något nytt. Den ena dagen är inte den andra lik. Speciellt när vi lever i abstinens och tillfrisknande. Vi lär känna oss själva på en helt ny nivå. Vi inser snart att vi har flera olika utlopp för vårt beroende, att socker inte är det enda svaret, även fast socker är vårt favoritsvar på våra problem. Helt plötsligt börjar vi kanske shoppa mer än tänkt, flirta med kollegor eller föredra större mängder mat. Kanske börjar vi dricka mer vin än vad vi har gjort innan. Vi byter svar, men problemet kvarstår.
 
Det som är läskigast med att leva i abstinens är att vi klär av oss kläderna. Vi inser snart att vi har flera lager som vi måste kasta i smutstvätten. Det är inte så enkelt som att bara sluta äta socker, vi ska sluta med så många destruktiva beteenden som vi har haft under så många år.
 
Det gör ont som fasen att lära känna oss själva utan socker och droger. Det är en process som får ta tid och får göra ont. Grejen är den att vi inser snart att det inte är så farligt som vi har trott. Vi är inte så hemska, livet är inte så hemskt, som vi trodde. I mörkret växer troll, och så snart vi tar ut våra föreställningar i ljuset och berättar för någon annan så inser vi snart att livet inte är så farligt som vi tror. Att vi har gömt och ljugit helt i onödan.
 
Och det är frihet!
 
KÖSS
 
4

Frukostrutin

Som sockerberoende är det viktigt att komma in i rätt rutiner varje dag. Startr vi dagen på samma sätt varje gång ger det oss trygghet. Jag startar därför min dag på samma sätt varje gång: fettkaffe.
 
Förr i tiden så åt jag frukost, men jag känner att även om den frukosten gav mig minimal blodsockerpåverkan så kände jag mig sunkig i kroppen. Fettkaffet gör mig pigg och alert istället!
 
Mitt fettkaffe innehåller kaffe, 30 g smör och 30 g Brain Octane . Mixar det supersnabbt i en mixer. Smakar kaffe latte. Det är ingen rekommenderad startdos för då pajar magen. Du ska börja med typ 5-10 g för att din kropp ska hinna anpassa sig.
 
Fördelen med Brain Octane är att den har tagit allt det göttiga ur kokosoljan och koncentrerat det 18 ggr. Det är en typ av fett som inte lagras in, utan ger en energikick utan dess like. Du blir skarp, koncentrerad och klar. Du blir pigg, sötsuget minskar och din kropp klarar (antagligen) att hantera kolisar bättre. Jag mår superbra på att ta Brain Octane till frulle!
 
KÖSS
 
 
1

Det är bara att bestämma sig

I mitt bloggande har jag förmånen att träffa massor av människor som kämpar med övervikt. Även privat träffar jag människor som dras runt med kilon för mycket. Jag har märkt av en sak som är väldigt genomgående för alla överviktiga och det är meningen:
 
"Bara jag bestämmer mig så går det"
 
Oftast har man då pratat om någon särskild diet som viktväktarna, nutrilett eller GI. Det är ju så. Alla överviktiga har gått ner X antal kilon via en diet minst en gång i livet. Jag kommer ihåg när jag gick ner 30 kilo på viktväktarna. Men själva viktnedgången är inte det vesäntliga. Det som har betydelse är om det är hållbart och att det inte tummar på det övriga livet för mycket. Men vi ser inte det. Vi ser bara att vi gick ner, tappade karaktären och sen gick vi upp allt och lite till.
 
 
Majoriteten av människor med övervikt lider har tillruggad självkänsla och självförtroende. De ständiga bantarförsöken äter upp oss andligt. Sen kommer någon tomte som aldrig själv varigt kraftigt överviktig eller lidigt av någon som helst beroendeproblematik och säger till oss att det är bara att bestämma sig. Det kan vara någon krönikör, gymmets PT eller kollegan som tappat 5 kg genom att sluta dricka cola varje dag. 
 
Alla vi som provat allt. Alla kurer, alla dieter, alla konstiga försök att äta mindre: vi gör det till en sanning. Vi trycker ner oss själva och gör den misslyckade viktnedgången till vår karaktärs fel. Vi är lata, misslyckade och sämre än alla andra. Det är ju det som är normen i samhället idag. Det är ju det som är sanningen: det är dig och mig det är fel på.
 
Men prova att tänka denna tanken: du är annorlunda. Du har fightats mot fel saker. Du har angripit problemet på fel sätt. Det är alltså inget fel på din karaktär, du är varken lat eller misslyckad. Du behöver bara rätt verktyg och rätt approach på problemet så kommer du nå dina mål. Det är lite som att lära sig läsa, cykla eller spela fotboll. Alla är vi barn i början och har vi en kass lärare som förmedlar fel saker, så lär vi oss fel. Du har haft fel lärare hela din viktresa. Vi beroendemänniskor (ja, jag vill påstå att alla vi som fightats med vikten och inte lyckats nå våra mål pga att bryter dieten antingen är tvångsmässiga överätare och/eller sockerberoende) har haft fel lärare. Vi kan inte lyssna på dom som inte har en beroendehjärna för dom förstår inte oss och vår problematik. För dom var maten lösningen, för oss är maten endast 10% av problemet. 
 
Vi hugger på oss själva för att våra lärare lär oss läsa när vi istället ska räkna matte. Och hur schysst är det?
 
När vi får hjälp och verkligen förstår hur vi fungerar, då lossnar det allt eftersom. Din övervikt är aldrig sjukdomen, det är symptomet på beroendesjukdomen.
 
KÖSS
 
9