...Men vad behöver du jobba med?

Häromdagen fick jag en kommentar på Instagram av en följare som skrev "Men vad behöver du förändra, du har ju kommit så långt?". Kommentaren fick mig att reagera. Självklart har jag kommit en bit på vägen, men jag är inte klar.
 
Utåt sett tror många att jag är klar, färdig, framme. Jag har gått ner 94 kilo på egen hand, jag klär mig med självförtroende, jag jobbar på en chefsposition, jag är pratig, jag tar plats. Grejen är att jag är långt ifrån klar. Tittar man på vikten så är det lätt att tro att bara för att jag inte längre är stor, så är jag klar. Men resan handlar ju inte om vikten, inte alls. Resan handlar om att faktiskt kunna njuta av livet och ha lugn och ro i kroppen. Att kunna njuta av andra saker än drogen. Att faktiskt slippa tankebesatthet på maten. Att kunna njuta av livets goda, till etthundraprocent!
 
Och där är inte jag än.
 
På utsidan ser det bra ut. Och det är bättre än aldrig förr! Men jag är långt ifrån klar, vi sockerberoende blir nog aldrig klara egentligen. Det är kämpigare i perioder, lättare i andra perioder - men vi kan aldrig tro att resan är färdig. Ofta tänker man ju så. Man tänker på de yttre attibuten. När jag blir smal ska jag börja äta som vanligt igen. När jag är i mål kan jag slappna av och njuta. Sanningen? Detta är ingen resa med en början och ett slut. Resan pågår hela livet. Det är själva resan som är målet. Att se att vi mår bättre, kan njuta mer och plocka livets frukter. Vi är aldrig klara. På möten om sockerberoende så träffar jag hur många normalviktiga som helst. Utåt sett har de inget problem - De är ju inte "tjocka" - men inombords går de igenom ett helvete. Att fixera kring maten, att inte kunna njuta av sällskapet och att inte kunna fokusera på något annat än nästa måltid, är inte bra för någon. Varesig det syns på kroppen eller inte. Det hindrar oss från att leva livet till fullo.
 
Så nej, mitt sockerberoendesyskon. Du blir aldrig klar. Du kommer aldrig i mål. Du kan inte börja leva som vanligt igen. Ju förr du inser det, ju enklare kommer din tillfrisknad att vara. Det är okej att sörja. Det är okej att tycka det känns orättvist. Men det finns en tröst. Genom att du inser din sjukdom så kommer du ta tag i ditt liv. Du är en av få i världen som faktiskt jobbar aktivt med dig själv. Det ger en grund att blir mycket mycket lyckligare än många andra på vår jord. Resan är spännande, berikande och fantastisk. Den är svår och motig ibland, men den ger så otroligt mycket tillväxt. Resan ger näring till själen och du kommer att komma långt och längre. Du har en fantastisk tid framför dig, ditt liv kommer att bli rikare för varje dag.
 
Är det inte en sann gåva?
 
KÖSS
 

PS! Glöm inte att följa mig på instagram: lchfingenjoren.se för dagliga inpirerande uppdateringar!
 
Köp hem, läs och påbörja din resa idag!
 
 
 
 
 
9
Hanna

Jag är inte sockerberoende så kanske säger jag något dumt nu, ber i så fall om ursäkt! Du har väldigt rätt och så är det även med andra variationer i hjärnkemin. Jag som har en naturlig fallenhet att bli deprimerad måste kämpa för att hitta mening och glädje. Flera år i rad i perioder, trots åtgärder. Även där ser det bra ut utåt, men inombords vill jag ibland inte fortsätta. Hela livet handlar om att hitta det där lugnet och den där glädjen. Som sockerberoende kanske kampen är hundra gånger svårare, men helt och totalt ensamma är ni inte; alla människor kämpar med samma sak fast i olika grad. Vissa behöver vara starkare än andra <3

jeanette sandelin

Att gå ner i vikt är en färskvara. Liksom min löpning.
Kram fr sö Dalsland.
PS! Var köper man baconsvålar?

Lena i Umeå

Man kan aldrig betona tillräckligt mycket att man aldrig blir klar. Jag tror att just detta är en orsak till att många som går ner i vikt sedan går upp igen. Man tänker att man är klar och kan återgå till hur man levde tidigare. Jag har en bekant som tydligt sagt detta "jag vill kunna äta som alla andra". Men problemet är att de flesta i bekanskapskretsen är överviktiga när de äter "som alla andra".

Och det här gäller inte bara vikt, det handlar om hälsa, välbefinnande, mentala bitar, hur man allmänt är som människa. Det finns alltid något att förbättra.

Du är verkligen otroligt insiktsfull och inspirerande My. Tack för att du berättar om dina erfarenheter och insikter!

Åsa

Delar av inlägget ska jag spara, ta fram och läsa när jag behöver, tack för att du satte ord på de jag känner, nu kan jag enkelt berätta för min omgivning. Jag har kommit en lite liten bit på min resa, insett mitt beroende sedan februari, försöker förstå vad det innebär för mig, har ätit LCHF i 4 år men med massor med undantag, och levt i de vita knogarnas våld, hoppas hitta lugnet och glädjen utanför maten, de är mitt mål.

Lizette

Intressant bok. Har själv varit sockerfri 2016. Psykisk Ohälsa är ett viktigt ämne in och kika gärna. http://lizettehult.com/

Kurrmage

Jag önskar bara att samhället skulle kunna göra det lite lättare, det är ju ändå väldigt många som avstår kolhydrater.
Jag skulle vilja kunna gå till och och köpa ett gott och välsmakande bröd bakat på fiberhusk och mandelmjöl
Jag skulle vilja gå till korvmojen och kunna köpa en korv med blomkålsmos.
Och jag skulle vilja kunna beställa en hederlig pizza med massa ost, bacon och annat gött gjord på en botten utan mjöl och inte erbjudas glutenfri utan faktiskt mandelmjölsbotten.

Undrar om vi någonsin kommer dit, för ibland är man mänsklig och orkar inte laga allt från grunden.

Baconsvålar

Jeanette - De flesta matbutiker har baconsvålar bland chipsen/snacksen nu för tiden, om inte så kan man be dem köpa in.

Frida D

Ingen är klar. När vi dör kanske, men inte före det.

Anonym

Oj vilket underbart inlägg! Sådan himla sann formulering precis vad jag behövde höra, Tack!