Tappad kontroll

Många tror att jag har disciplin av bara helvete. Eller att jag är frisk från mitt sockerberoende. Så är det inte. Man blir inte frisk från en hjärnsjukdom och sjukdomen har inget med disciplin att göra - det gäller att skaffa sig rätt verktyg. De är dock inte gratis, de kostar både tid och pengar att skaffa sig.
 
Ibland är mitt sockerberoende värre än andra stunder, svårare att hantera. Ibland gör jag misstag och då blir det fel. Häromdagen gjorde jag ett misstag jag vill dela med mig utav, för att visa på hur det kan gå om man gör fel.
 
Jag är inne i en period då jag går upp i vikt nu. Min mens kom typ 2 veckor tidigt denna månaden - superkonstigt - och jag gissar på att det är ägglossning eller ngt sånt. Cykeln är i alla fall upp och ner, fattar nada. Misstänker att jag stressat mycket och att det har fuckat upp. Min viktnedgång ser ut så: varannan vecka tappar jag i vikt, varannan går jag upp lite. Totalen blir minus. Dock måste jag erkänna - det är jävligt omotiverande att kämpa när jag är inne i en plusperiod. Man vet att kroppen är så full av hormoner att även om jag bara skulle äta luft så skulle vågen plussa. Jag äter ordentligt ändå eftersom jag blir sjuk i mitt sockerberoende annars och har fler parametrar jag räknar: som sockerfria dagar. 
 
Här om dagen snubblade jag dock.  Klockan 16.30 blev jag medbjuden på ett viktigt mingel (viktigt ur jobbsyfte) som började klockan 17. Det är ju det som är mitt jobb i princip. Jag får betalt för att knyta relationer. Helt i panik letade jag i skåpet för att hitta nödmat att ta med, och slet med mig en påse baconsvålar. De funkar för mig bra i liten mängd som mellanmål, men äter jag för mycket protein får jag en sk. proteinbebis (AnnasLCHFs uttryck). Det innebär att man blir svullen som fan och går upp i vikt. Man ska inte äta för mycket protein, det triggar insulinet och leder till viktuppgång. 
 
Minglet avslutades med företagsbio och du har säkert räknat ut vad som hände. Jag tittade ner och öppnade min påse baconsvålar, jag tittade ner en andra gång - och påsen var slut. I vanliga fall äter jag 1/5 - påse. Gissa om jag fick ångest. Man ska inte äta och kolla film samtidigt, man vet inte hur mycket man ätit. Och jag kände mig supersvullen och fick ont i magen. 
 
Sen när jag kom hem låg ett paket från en sponsor i hallen. En nyhet som jag för en gångs skull tålde. Helt sockerfri och naturlig mat, inget som bryter min abstinens. MEN. 18% kolisar. Inte LCHF, för helvete. Och mitt sockertroll sa "du är redan körd, du kan äta" och jag åt, helvete vad jag åt. 75 gram av dom jävla fröna. Jag tappade kontrollen, jag tappade den totalt.
 
Det som skrämmer mig mest i världen är inte terrorister eller krig. Det är mig själv. Det finns ingen i världen som sätter så stor skräck i mig som mitt sockertroll. Hur jag känner att jag tappar kontrollen, att handen rör sig automatiskt från maten till munnen. Att jag är totalt maktlös inför maten i de stunderna. Det finns ingen som sårar mig så mycket som mig själv. Inte att bli dumpad, inte att bli övergiven av en vän. Det är i de stunderna som jag blir som mest sårbar. Mitt sockertroll piskar mig tills jag blöder. Tills jag ligger i fosterställning och håller armarna för ansiktet för att komma lindrigare undan. Att känna att man är en knivsudd hela tiden från att äta ihjäl sig är så otroligt skräckinjagande. Jag vill leva, inte vara rädd för att dö.
 
Vad hände sedan? Jag stannade upp mitt i ätandet, djupandades, klev in och tröstade mig själv. Jag blundande och sa till mig själv "lilla älskade Mysan, det är okej. Nu hände det här och du är lika lätt att tycka om nu, som innan". Sen gick jag 10 meter till köket, hällde ut resten av innehållet i komposten och sprayade diskmedel på det. 10 meter, men det kändes som en mil. Sedan berättade jag för maken och en kompis - jag måste skvallra på mitt sockertroll. Dagen efter planerade jag exakt vad jag skulle äta och när. 
 
Jag är också tacksam för att min sjukdom blir så tydlig i stunder. Det är lätt att bara rulla på och tro att man är frisk, det är viktigt att bli medveten om att det ligger så nära. Det är viktigt att se att det är så lätt att falla dit, att jag aldrig kan sluta jobba. För jag ska leva i tillfrisknad, inte dö i mitt beroende.
 
KÖSS
 
 
 
24
Madelaine

Åh finaste bästaste My! Tack för att du delar med dig. Jag känner verkligen igen mig. Så skönt att du kan sätta ord på hur det är för mig. Vilken sjukdom det är vi har! Men vi ska klara det! Kärlek till dig.

Marie

Du är så härligt ........mänsklig! Kämpa på:)

Linda

Du är en mänsklig superkvinna! Jag blir så inspirerad och otroligt peppad av dig. Tack för allt du delar med dig av... 👍❤️

Anonym

Tack, det ger hopp.

Sirpa

Förstår att jag inte är ensam att slåss mot mig själv 💚💙💜

Lina

Mycket starkt av dig att vara så ärlig, blir verkligen berörd av det du skriver (tårar i ögonen här) ! Även om jag inte är sockerberoende så känner jag igen mig mycket.. just att man ger upp tillfälligt och blir så besviken på sig själv. Jag har förresten lyssnat på din intervju hos Anna Sparre flera gånger eftersom jag blir så glad och inspirerad av dig. Du är fantastisk!

Ljuvligaelsalivet

Du delar med dig på ett så fint ärligt sätt. Tack! Bryta ihop o gå vidare och ha styrkan att bryta o inte bara skita i allt. Det är så lätt att tappa greppet när kroppen är "emot en" inte gör som den ska! Kämpa! Kämpa! Kram på dig!

Charlotte

Tack My för att du sätter ord på vad jag råkar ut för o känner. Har de senaste månaderna med LCHF varit mer förlåtande mot mig själv. Börjat tycka om mig och inte jämnt bära självhatet över hur jag ser ut o mår o vad jag gör mot mig själv när sockertrollet kommer över mig. Kram

Anonym

Du är grym! /Camilla

elsacamills.blogg.se

Du är grym!

Lisbeth Ingvarsson

Ahh... känner igen mej, både som socker- och alkoholberoende. Det är lättare att hålla alkoholen borta - den kan man låta bli helt och hållet, kolisarna är svårare - man måste ju äta... man tappar kontrollen, ja. Kommer försöka hantera sockeråterfallen som jag hanterar alkoholen - en stor glädje när jag lyckas, och inget/neutralt när jag misslyckas. Det är så lätt att man börjar puckla på sej själv när det går fel, och den negativa känslan är en nedåtgående spiral.

Dessi

Du är underbar!

Tinefis

Du är verkligen en förebild, My! Tack för att du delar med dig.💕

Effie

Jag gillar att du är snäll mot dig själv

Elisabeth G

Tack för att du delar med dig!

Diskmedel på möget när det ligger i komposten, det säger något om vad det vill säga att vara sockerberoende. Själv har jag grävt i soporna efter (i och för sig oöppnade, men ändå) godisförpackningar.

Fredrik "Majoren" Söderlund

Så fint att du delar med dig av helvetet, det är garanterat MÅNGA av oss som känner igen sig i dina tankar och ångest även om problemen inte är lika starka och påtagliga för alla gudskelov, men i grund och botten förstår nog de flesta vilken kamp det är.
Kramar

Biggeros

Jag gick ner mestförsta året och försökte hålla mig under 20 kalorier. Nu slarvar jag mer. Det går upp och ner. Jag måste ta tag i kaloriintaget igen. Du är strong och fortsätt att tro på dig själv, kram

Medmänniska

Jag trillade dit igår...
Åt på IKEA och pratade mig varm till min bror om Pecannötspajen de har där trots att jag aldrig ätit den.
Den såg ju så god ut, skulle han inte ta den?

JAG tog en bit med grädde till! Han skippade dessert.
Efter halva var den så söt att den växte i munnen. Jag åt upp hela.
Jag njöt för varje tugga men ångesten växte också mer och mer.

Ny kamp startade idag.
För varje timma gör jag val. Har ingen skit hemma tack o lov, men varje dag är en kamp...varje timma.
Och så är det jobb i morgon med en kyl där vi har en massa ostar och korvar.
Jag måste bryta småätandet!
Så nu har jag satt ner foten. Nu ska jag skärpa mig rejält.

Kram

Anders

Tack för att du delar med dig, tror att många känner igen sig.

Gunilla

Så underbar du är som delar med dej av allt, upp och ner!
Heja dig som kämpar och som verkligen försöker vara snäll mot dej själv❤
Men var är den snygga röda toppen från?? Så fin! Kram

Ann

Heja dig!
Så himla skönt att se att man inte är ensam!!!
Kram

Anonym

Tack att du delade detta!! Det hjälper mig jätte mycket!!

Anonym

Är likadan jag med. Mat är konstant i mina tankar och kan vräka i mig mängder av olika sockerrika produkter. Känner mig så äcklig efteråt. Att maten liksom ska ha kontroll över mig och inte jag över maten. Fruktansvärt jobbigt och jag är ändå bara 17 år.

Biggeros

Härligt att du är en sådan person som vill dela med dig ett problem som är ganska vanligt!!!