Personligt: kläder

Ett av mina brinnande intressen är kläder. Inte vilka kläder som helst, utan kvinnliga kläder. Jag tror det är på grund av min mamma.
 
När jag var liten så var min mamma mitt allt. Och hon var så fantastiskt vacker. Jag tyckte ju såklart min mamma var vackrast av alla mammor i hela världen. Hon hade kritblont hår, ända ner till rumpan. Knallröda läppar. Prickiga kjolar och blommiga klänningar. Hon var kvinnlighet personifierad. 
 
När jag var yngre kunde jag sällan hitta klänningar. Jag kommer ihåg när det började bli sommar och man gick i skolan. Tjejerna började klä sig mer avklätt och klänningarna åker fram. Det gick ju inte för mig. Jag fick ha på mig det som fanns i min storlek. Jag kommer ihåg en vårdag i 3:an på gymnasiet då jag såg en extra fin klänning på en tjej. Och jag lovade mig själv: My. Blir du någonsin smal så ska du ha klänning varje dag.
 
Nu drar jag storlek 38/40. Jag kan ha på mig vad fasiken jag vill. Och vad cravar jag? Klänningar. Rosa kjolar. Blommor. Prickar. Det är det jag trivs bäst i. Blommor i håret och rosa klänningar. Jag känner mig så himla fin.
 
Att klä mig i kavaj och byxor är det värsta jag vet, även på jobbet. Helst av allt hade jag gått i rosa klänning hela dagen. Nu blir det ju inte så, man ha rju en dresscode på jobbet. Men känslan av att jag kan om jag vill gör att jag lägge rmycket pengar varje månad på klänningar. Det är ju så himla fint.
 
Jag har till och med en helt egen garderon bara för klänningar. Varje gång jag öppnar den känner jag mig så rik. Det är en fantastisk känsla att bläddra bland yviga kjolar och blommiga mönster. Att välja och vraka över vilken klänning jag ska välja idag.
 
Jag skyller på mamma.
 
KÖSS
 
 
9