Powered by Jasper Roberts - Blog

En jävla fight

Påsken var bra, det är något jag är stolt över. MEN. Den var inte perfekt. Det blev både överätning och aningen felätning. Jag åt mandlar i mängder. Jag gillar dock mandel, det får igång magen bra - dessutom saktar det ner min viktnedgång. Det är bra, jag har fått så extremt mycket lös hud att jag måste ta en paus och låta kroppen vila.
 
Men. Överätning är aldrig bra. Felätning inte heller. Då matar jag beroendehjärnan och jag triggar sjukt mycket på mandel. Jag tänker på mandel hela tiden - en signal på att något är riktigt fel. När man lägger extremt mycket tankeverksamhet på ett livsmedel förstår man att det är farligt för beroendet. Jag blir dessutom lynnig och irriterad.
 
Därför är det viktigt för mig att äta bra och enligt min matplan. Det är dock inte så jävla enkelt som det verkar. Det har varit fullt krig nu. Mitt sockertroll har övertalat mig flera gånger att inte äta mina matlådor, att jag ska åka till affären och köpa mandel istället. Det har varit extremt påfrestande. För jag ska inte äta fel, jag måste ha stabilitet. Därför är det krig i hjärnan nu, och det tar mycket energi. Varje dag jag äter enligt min matplan är en seger för mig. Jag behöver stabilitet och att kunna lita på mig själv, det är mycket mer värt än något annat.
 
Stabilitet är viktigt för mig, för maten smittar av sig på alla plan. Börjar jag vela med maten, börjar jag vela med så mycket annat. Jag blir okoncentrerad och distansierad. Sämre på jobbet och i relationer. Därför är kriget värt att utstå, för jag vet att jag får lugn som belöning sen.
 
KÖSS
 
 
 
 
8

En beroendehistoria

Jag fick höra en intressant berättelse häromdagen som väckte mycket tankar och känslor hos mig. En komppis som rökte mycket hasch förr i tiden berättade hur han gillade att studera beroendemänniskor och droger. Han gillar att se människans natur och hur vi fungerar.
 
En dag satt han på en äng i en av våra större städer. En äng som är allmänt känd för att drogmissbrukare brukar hålla till där. Han fick syn på en kille i periferin som gick nedåtlutad och sökte av ängen. Han letade och letade. Då insåg kompisen att killen såklart letade efter någon överbliven joint i gräset. Min kompis gick fram och gav killen sin joint och "Aldrig fått så mycket kärlek, kramar och tack".
 
Det väckte mycket tankar kring mitt eget betéende. Självklart fick inte min kompis riktig kärlek. Han fick bekräftelse och kramar för att han hade stillat killens sug för ett par timmar. För suget skulle komma tillbaka, och killen skulle scanna av ängen en gång till. 
 
Det blev väldigt tydligt för mig att min hjärna är ängen med killen och kompisen. Mitt sockertroll går framåtböjd och scannar av för att hitta något att kicka på. Det behöver inte vara socker, min hjärna kan ta ett annat utlopp också. När jag faller dit så är jag kompisen som går fram till killen och ger honom en joint. Jag möter upp suget och ger det ett utlopp, bara för att mitt sug ska stillas ett par timmar. Jag kan möta upp sockertrollet på ängen med shopping, relationer eller överätning. Och mitt sockertroll överöser mig med massa falsk kärlek. Till vilken nytta? Att suget ska vara borta några timmar? Det kommer åter igen. 
 
Berättelsen fastnade verkligen hos mig. Det blev så bildligt, så starkt talande. Min hjärna är en äng. Jag är kompisen som borde sitta kvar på ängen och låta sockertrollet leta allt det vill utan att möta upp det med ett utlopp. Det blir falsk tacksamhet och kärlek, killen kommer komma tillbaka och scanna av ängen 100 gånger till.
 
Vi har två val när vi känner att sockertrollet letar efter något som stillar suget. Antingen sitter vi kvar på ängen och betraktar det. Vi betraktar det på¨avstånd och vet att det återigen kommer komma tillbaka för att scanna av efter utlopp. Eller så möter vi det halvvägs på ängen och drar fram en joint ur fickan. Jointen respresenterar våra utlopp: socker, sex, överätning, spel, droger. Tillbaka får vi massa falsk kärlek, en tacksamhet över att suget försvinner en kort stund.
 
Vilket val väljer du?
 
KÖSS
 
Och du: glöm inte att följa mig på Instagram för daglig inspo: @Lchfingenjoren
 
9

Sockerfri kickstart

Såhär efter påsk är det många utav oss som behöver hjälp att komma på banan igen. Antingen har vi överätit LCHF-mat eller fallit i sockerfällan. Då gäller det att snabbt återgå till rutiner igen. Här är mina bästa tips:
 
- Släng ut allt som triggar dig.
Kasta godis, pasta, överbliven triggermat. Nej, det är ingen idé att spara till helgen. Kasta skiten.
 
- Gör en matplan
Den ska ange när, var och hur mycket du ska äta.
 
- Laga storkok enligt matplanen och portionera ut i matlådor
Du ska hantera mat så sällan som möjligt. Om du har en stor familj så laga i alla fall matlådor till dig själv så får resten av familjen sköta sin matlagning. Matlådorna ger dig trygghet i panikhungern och ger inget utrymme att fuska.
 
- Storhandla en gång i veckan
Om du riskerar att falla dit, klicka hem mat från mathem.se. Det ger dig inget utrymme att fuska och du behöver inte riskera sockerfällan. Man är klokare bakom datorn än i matkön bland allt godis.
 
- Håll dina löften
Har du bestämt med en kompis eller lovat dig att gå och fika? Håll den planen. Så fort vi sviker ett löfte så vacklar vi. Avboka inte utan visa för dig själv att du litar på dig själv.
 
- Skaffa en allierad
Varje kväll rapporterar du hur det har gått och hur din dag ser ut. Du väljer att skvallra på sockertrollet och håller dig till vad du lovar.
 
KÖSS
 
 
14