Läsarbrev från en sockersyster

Fick ett jättefint brev från en Sockersyster. Ni kanske läste artikeln om henne på Kostdoktorn och jag tycker hon är sååå superinspirerande. 
 
"Hej My!            
Har följt din blogg nu i nästan fyra år och det slog mig att jag har så otroligt mycket att tacka dig för, att det inte är mer än rätt att du får veta hur tacksam jag faktiskt är, och hur enorm positiv påverkan du haft på mitt liv! Förhoppningsvis kan jag skänka lite glädje eller påverka din dag i en positiv riktning idag, så som du så ofta gör med min 😊
 
Mitt namn är SannaMari, och du kanske känner igen mitt namn från någon kommentar på bloggen eller instagram eller liknande. Jag är 21 år och definitivt sockermissbrukare. Detta hade jag dock aaaaaaldrig vetat om ifall det inte vore för dig. Jag har alltid tränat enorma mängder, då jag tävlat på elitnivå i bordtennis enda fram till sommaren 2016 då jag tog beslutet att börja studera på heltid. Kanske har jag träningen och eventuellt genetik att tacka för att jag aldrig varit direkt överviktig, men som sagt är sockerberoende så otroligt mycket mer än endast en orsak till övervikt, och jag tänkte berätta lite hur min kamp mot sockret sett ut.
 
Att tampas med ett sockermissbruk medan man elitidrottar är tufft. Det finns hela tiden socker tillgängligt runt omkring en olika former, och det måste konstant fyllas på med energi. Därmed uppmanas man också konstant att äta, och det är väl en av de stora nackdelarna när man i andras ögon uppfattas som normalviktig. ”Ät mer”, ”ta en chokladbit så du orkar nästa match också” med mer var något man ofta fick höra. Hur skulle de kunna veta att effekten en chokladbit hade på mig var motsatt från önskad effekt? Jag såg ju inte ens själv kopplingen förrän jag via din blogg fick insikt och kunde se sambandet mellan hur jag presterar och hur jag ligger till i mitt missbruk, det vill säga om min hjärna är avslappnad och fokuserad på uppgiften eller om den är totalt kapad av socker. Att det måste fyllas på med energi är ju sant till viss del, men för mig hade det alltid varit bättre med ägg eller en avokado.
 
 
När jag så småningom plockade bort maten jag inte klarar av lyckades jag lägga all fokus på idrottandet och det förde med sig en massa fina medaljer! 😃 Det är så otroligt viktigt att vara mentalt närvarande när man ska prestera (oavsett vad det handlar om), och skillnaden mellan sockerkapad hjärna och fri ”blå hund”-hjärna är enorm! Jag upplever även, precis som du, att min beroendehjärna (när den är i balans) har större förmåga till fokus på uppgifter, men också på att vara närvarande i relationer. Man går liksom all-in i allt man gör, och på det sättet är jag tacksam till min beroendehjärna. Jag hade kanske inte varit där jag är idag utan den. Jag kan också definitivt säga att jag inte varit där jag är idag om jag inte hittat din sida. För två år sedan hade jag ett halvår där jag var som mest kapad av sockret och jag var nära att gå in i en riktig depression. Gick upp en hel del i vikt och det var mörkt och dimmigt. Med dina konstanta uppdateringar såg jag en lösning och så småningom tog jag mig ur det på egen hand. TACK!
 
 
Vill även lyfta fram att de senaste inläggen du gjort om relationer är helt otroligt intressanta. Har nyligen inlett en relation (5 månader) och det är väldigt intressant att se hur det påverkar min beroendehjärna. Min uppfattning är att den blir väldigt mycket lugnare när jag är med min partner, jag klarar av livsmedel som du placerat i (kokoschips, minimorötter, frysta ärtor – kategorin) i väldigt mycket större utsträckning om du förstår vad jag menar 😉 Dvs livsmedel som jag vanligtvis hade kunnat överäta på är helt ointressanta när jag är med honom. Att grotta ner sig i detta ämne hade varit otroligt kul!
 
Summa summarum är sockermissbruk ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag studerar just nu ekonomi i kombination med business-mandarin men jag brukar skämta om att jag ändå kommer sluta som kostrådgivare eller vem vet, kanske sockerberoendespecialist?
Slutligen vill jag bara säga att jag hejar så ofantligt mycket på dig. Du är verkligen COOL! Tycker det är så otroligt kul att följa hur du uppmärksammar sockerberoende och jag ser verkligen hur det blir mer och mer allmänt känt för varje dag som går. Väldigt kul att ni ska starta Sockersystrar nu också med Frontallobskollaps, tycker även hon är riktigt cool måste jag säga.
Om du någonsin har vägarna förbi Stockholm och är sugen på att ”tjöta” lite med en sockersyster får du mer än gärna höra av dig. Detta gäller även Frontallobskollaps!
Varma hälsningar,
SannaMari
 
PS. Det går bra att följa mig på instagram: @smbolenius"
 
PS! Vill du berätta din sockerhistoria? Maila: LCHFingenjoren@outlook.com
 
KÖSS
4