Sekundära utlopp och avgiftning
Nu när jag har haft problem med hetsätning av 'abstinent' mat, har det varit riktigt svajigt. Tre dagar clean, en dag hetsätning. Två dagar clean, en dag hetätning osv. För det första är det ju inte abstinent mat, det är en väldigt luddig gråzon. Nötter klarar jag inte, det triggar min beroendehjärna, lik förbenat så äter jag det då jag luras av röda hund att det minsann är godkänd mat. Jag trillar lätt upp kolismängd och när jag ska avgiftas och får extrema abstinenssymptom så är jag taskig mot mig själv. När jag är inne i avgiftningen tänker jag följande superpositiva tankar:
- JAG HANTERAR INTE LIVET, JAG VILL INTE LEVA. VAD ÄR POÄNGEN?
- Det går ju aldrig att bli av med detta. Jag kommer ALDRIG må bättre. Vad är poängen?
- Jag är psyksjuk, varför kan jag inte äta lagom av någon mat?
- Jag är tjock och ful och har gått upp en storlek. Jag är så jävla misslyckad.
- Jag kommer aldrig att klara av att gå ner i vikt, jag är misslyckad.
- Livet suger, alla hatar mig, jag hatar mig. Jag kan lika gärna äta.
- Detta är inte abstinens, jag har ju inte ätit socker. Det är deppression och det är fel på mitt liv, inte på mig.
Logiskt sett vet jag att det är abstinensbesvär. MEN. Känslomässigt sätt är jag bara löjlig och misslyckad. Det som är jobbigt är att ta ett återfall i sekundärutlopp. Detta pga att man inte har samma allvarliga inställning till det som ens primärutlopp. Man förringar det på ett helt annat sätt. Röda hund använder argumentet att "det spelar ju ingen roll, du är ju abstinent från din primär drog". För mig innebär den primära drogen socker. För alkoholister innebär det alkohol. Därför är det så tungt att börja gräva i ens sekundära utlopp. Man förnekar och förringar på ett helt annat sätt.
För mig är målet att komma till insikt. Idag är jag helt hundra på att jag inte klarar socker och alkohol. Jag längtar till den dagen jag kommit över förnekelsen och är helt hundra på att jag inte klarar en portion extra, fredagsmys med abstinent mat, en dag shopping osv. Det är en bit kvar och när jag skriver detta är jag i en stund av klarhet. Vi kommer dit, det är jag säker på.
KÖSS
Hej, känner igen dina tankar. Man ska inte tro på allt som hjärnan säger, de där tankarna är beroendehjärnan som försöker slingra sig undan. Prova att resonera med hjärnan, direkt till din hjärna och förklara det som du så klarsynt förklarar för oss!
Det går, jag lovar! :)