Viktfokus och tillfrisknad

Jag fick en läsarförfrågan om att skriva om viktfokus, hur den är för mig och hur den är när vi lever i tillfrisknad.
 
Just nu går min vikt.... trögt nedåt. Alla andra år har jag fullständigt rasat i vikt på strikt LCHF. Nu går det pytteyttelångsamt nedåt. Jag tror min kropp är fett obalanserad. Efter mitt fullständiga kaosiga första halvår 2017 har kroppen tagit storstryk. Jag separerade, bodde i otryggt boende, obearbetade dödsfall, blev deprimerad och var millimeter på att gå in i den berömda väggen. Ovanpå allt fick jag IBS och satt på toaletten större delen av dagarna. Sen tog jag ett återfall utav bara h-vete i tvångsmässig överätning, och VIPS så hade jag +12 kilo. Idag har jag 9 av dessa rackare kvar.
 
Idag är jag i full sjå att laga kroppen. Det har hänt mycket positivt. Genom att stärka kroppen med probiotika och resistent stärkelse har jag inte haft ett IBS-skov på flera månader. Jag har mer energi och mår så himla mycket bättre.
 
Men hur är det då med viktfokus?
 
När jag tog ett återfall i tvångsmässig överätning ställdes jag inför 2 val: antingen vänder jag detta, eller så dör jag av detta. Min själ åt jag sönder för varje dag. Jag valde livet igen och grottade ner mig i tolvstegsrörelsen.
 
Mitt viktfokus har aldrig legat i det yttre. Jag har aldrig stått framför spegeln och hatat på mitt utséende. Mitt viktfokus har alltid legat i prestationen. Jag gillar siffror och jag har en tendens att förknippa mitt eget värde med min prestation. Därför gillar jag inte att det går långsamt, trögt eller inte händer ett skit. Det är frustrerande och jag hoppas hoppas att det släpper för mig snart. Min kropp behöver nog bara lite tid.
 
Grejen med viktfokus och att leva i tillfrisknad från sitt sockerberoende är att det är inte hela dealen. När vi går på dieter så är ju det de enda som räknas. Hur mycket vi tappar per vecka. Så är det inte om vi får hjälp i 12-stegsrörelsen. Där handlar det om att läka sin själ, att bli en hel människa och att våga sätta tillit till att livet kommer att lösa sig till det bästa. Det handlar om att hjälpa dem som behöver hjälp, att ge tillfrisknandet vidare. Därför blir det inte värt att ta ett återfall.
 
Det blir inte värt att äta, då det är så mycket annat som spelar in. Om vi går på en diet vecka in och vecka ut och det inte händer ett skit, så är det klart att vi ger upp och tröttnar. Men när det handlar om att fungera i vardagen, att känna sig tillfreds med livet och få massor av gemenskap och kärlek - så blir vikten inte alls lika essensiell. 
 
KÖSS
 
8

Sinnesro

Vad är sinnesro egentligen? Många pratar just om detta, sinnesro. Att det är målet med att leva drogfritt. När vi tar bort drogen är detta steg 1, men det är stor skillnad att leva i tillfrisknad och att leva drogfritt. Att leva drogfritt kan vara ett riktigt kämpigt liv på vita knogar. För drogen är ju inte sjukdomen, drogen är bara det verktyg vi hanterar livet med. Fyller vi inte på med andra verktyg får vi ett riktigt jobbigt liv där vi dagligen får en kamp med vår tillfrisknad. Tillslut kanske vi mår så dåligt att vi inte orkar leva, eller att drogen blir så otroligt lockande. Vi kan inte hantera vårt liv helt enkelt.
 
Vad är sinnesro?
 
Sinnesro är den högst individuella känslan av att leva i balans och att må bra. Att vara i ett med livet och sig själv. Att vara befriad från sug och fylld med lycka. Det behöver inte vara en stormande känsla, det är ofta en känsla av trygghet och tillit till livet. En trygghet och tillit till sig själv.
 
Vad är INTE sinnesro?
 
Motsatsen till sinnesro är tankebesatthet. Att lägga tid och energi på hur, när och vad vi skall äta och inte äta. Att gå omkring och må dåligt är inte heller sinnesro.
 
Hur får vi sinnesro?
 
Vi får sinnesro genom abstinens från drogen. Är du matmissbrukare så kan du ju inte avstå maten. Därför så gäller det att ha en planerad och sund kost där tankebesattheten släpper. Genom att veta vad, när och hur mycket du skall äta varje dag - slipper du tankar som tar energi.
 
Men det räcker inte där. Du behöver fler komponenter. Dessa komponenter är samma för alla, men högst individuella för hur du applicerar dem på ditt liv. Det finns fler komponenter än dessa, men dessa är de som hjälper mig bäst.
 
- Lev efter dina egna värderingar, det vill säga - lev i ärlighet
- Ha tillit till att allt kommer att ordna sig till det allra bästa. Här kommer andligheten in, många sätter sin tillit till en högre kraft, så som de själva uppfattar den.
- Kartlägg dina orosmoment, be om hjälp och ta dig tid för stillhet. I 12-stegrörelsen kallas detta bön och meditation. I dagens moderna samhälle, stresshantering.
 
Sinnesro kommer i vågor. Vi har perioder som vi kan känna en stor tillfredställelse i livet, sedan kommer perioder som är en tuff utmaning.
För mig handlar insjuknandet i skoven att sinnesron gradvis försvinner. Då känner jag att jag insjuknar. Då sätter jag in gemenskap, meditation, stresshantering och kartlägger orosmoment. Det hjälper mig.
 
Hur ser du på sinnesro? Har du sinnesro nu?
 
KÖSS
 
4

Otillräcklighet

En genomgående känsla i mitt liv är känslan av otillräcklighet. Jag kan känna mig otillräcklig i rollen som chef, sambo och vän. En otillräcklighetskänsla skapar stor frustration i oss. Har vi gjort allt vi kan? Varför är inte hen lite off? Och så vidare.
 
Lägg då på kontrollbehovet. En sak är att vi kontrollerar våra egna handlingar, en annan är att vi försöker kontrollera utfallet. Vad som än händer och sker så kan vi inte kontrollera allt, vi kan bara styra över oss själva. Ponera att du är sambo med någon som äter destruktivt. Det du kan göra är att hjälpa hen att planera maten och se till att det bara finns bra mat hemma. Men du kan ALDRIG kontrollera personens ätmönster. Jag kan tänka mig att är man förälder till ett överviktigt barn, är denna känsla frekvent. Men det ligger utanför din zon.
 
På mitt jobb så jobbar jag med människor. När man jobbar med människor händer oförutsedda händelser. Någon kan bli sjuk eller behöver ställa in. Det ligger utanför min kontroll. Ändå är det jag när jag har kontakt med kunderna som får ta smällen. Och det är inte kul och det kan hända att jag slår på mig själv för at tjag inte kunnat leverera, trots att det var en händelse som låg utanför min kontroll.
 
En bra övning är då att spalta upp: Min del och Vad jag ej kan kontrollera.
Äter en händelse på dig mycket så kan du helt enkelt spalta upp vad du kunde gjort bättre och vad i händelsen du inte kunde kontrollera.
Din del tar du lärandepoäng i från, det är ingenting du kan ändra på i efterhand.
 
Att gå omrking och känna sig otillräcklig är en säker väg till överätning, därför är det viktigt att du tar den känslan på allvar.
 
Känner du igen dig?
 
KÖSS
 
 
3