Samboekonomi

 

Jag läste denna artikel om Samboekonomi och fick mig en rejäl funderare. Det är verkligen så att ekonomi kan ställa till det. Jag och min Martin har levt ihop i många i livets skeden och därför har vår ekonomi skiljt sig en hel del. När vi pluggade så hade vi exakt lika stor inkomst och därför delade vi lika på allt. Han blev klar året innan mig så ett år levde vi med att han hade dubbla inkomsten mot vad jag hade. Då delade vi våra utgifter procentuellt. Han tog 66% av utgifterna och jag 33%. Det kändes mest rättvist och så slipper vi tjafs om ekonomin. Idag så delar vi lika igen men har ett gemensamt sparande där vi lägger undan så mycket vi bara kan. Något som är viktigt för oss är att våga prata ekonomi. Det ska inte vara något laddat eller tabubelagt. Det är viktigt att ha en avdramatiserat förhållningssätt där vi löpande kan diskutera utgifter och inkomster. Det skall vara naturligt och enkelt att diskutera ekonomi.

Jag känner par som har en oerhört skevt fördelad ekonomi. En där den ena parten lever på i princip ingenting och den andre har en superbra lön. De båda delar lika på alla utgifter vilket i mångas ögon kan tänkas mest rättvist. Det som blir fel är att den med bra lön inte är motiverad att sänka kostnader så som titta på billigare boende osv. Det gör att det skapas skam och skuldkänslor hos den som tjänar mindre. För oss funkade det mycket bättre när Martin tjänade mer att han tog en större procent. Då blev vi båda motiverade att hålla nere kostnaderna och det kändes mest schysst och kärleksfullt. Det är tråkigt om ekonomi är en anledning att göra slut - därför är det viktigt att ha ett ekonomiskt system där båda trivs. Hur tänker du kring din ekonomi? Vilket system använder du?

 
10
monica

Dela på fasta avgifter som el,försäkringar,sophämtning. Vem vill ha extra dyra tv abonnemang med många kanaler. Vem äter vissa måltider ute eller på jobbet!? Dyrare matönskemål. Kör mest bil-varsin bil med olika körsträckeönskemål!? En del utgifter delas! Vem önskar ny stor tv varatannat år. Vem vill ha hund , med tillsyn och veterinärkostnader, försäkringar. Listan kan göras lång på delning.

Annika

...och själv förstår jag inte hur man kan hålla på och räkna % och dylikt. Vi lever gemensamt, vi har alltså gemensam garderob, kyl, frys, bil, tvättmaskin etc etc. Vi nyttjar allt lika mycket, så varför skulle jag eller min man betala mer eller mindre för något? När jag hör par hålla på och dividera om att den ene minsann handlat si och så mycket mat, använt bilen si och så mycket blir jag helt matt. Har man valt ett gemensamt liv så har man också det. Bor man ett i kollektiv med vuxna människor så kan jag förstå att man delar upp det mellan sig, men ett par? Som delar livet? Kommer aldrig förstå. Och enligt mig så kan sådant där skapa betydligt mer konflikter. Vi har dock privata pensionssparande men det är ju för att vi, enskilt, ska kunna säkra vår pension så gott det går.

Hanna Karlsson

Vi har gemensam ekonomi. Jag för över en stor del av min lön till makens konto och sedan sköter han alla inköp. En summa har jag såklart kvar på kontot och det här är ett sätt som fungerar bra för oss.

Anonym

Som någon skrev ovan så tycker jag visst att man kan prata %, alla par gör väl de dom anser är bäst. Vi delar hyra, el, bredband och mat rakt av även om han tjänar mer än mig, sen betalar han bil och parkering för de är hans bil. Jag har inget sparkonto och han har ett väldigt bra men de är hans pengar, efter att vi delat lika så gör vi som vi vill med våra egna pengar. Jag klarar mig ju på min lön så känner inte att de är ett större problem med att min sambo har betydligt mer pengar

Lena i Umeå

När jag var sambo för länge sedan föreslog jag att båda skulle ha lika mycket kvar att fritt spendera när räkningar och mat var betalda (baserat på ett genomsnitt av tidigare utgifter). Jag var alltså den som tjänade mer. Tyvärr var inte min partner så noga med pengarna, och prioriterade egen shopping, medan jag fick se till att det fanns pengar till räkningarna. Jag hade alltså inget utrymme för att köpa något till mig själv. Relationen höll inte heller så länge. Sen dess har jag bara haft relationer (särbo) där vi inte delat ekonomin.

Det viktigaste som My tar upp tycker jag är att man pratar om ekonomin, och är överens om hur man vill göra. Självklart finns inget generellt sätt. Men jag fungerar nog som My. Jag vill helt enkelt ha lite koll och inte behöva snåla för att min partner slösar.

Carro

Håller med Annica! Vi har gemensam ekonomi. Pengarna in och utgifterna är våra. Att dela med procent och liknande fattar jag om man inte har familj. Vi har två barn vi är en familj och alltså är det våra pengar och våra utgifter. Fungerar kanon!

Frida

En kollega berättade att de la ihop alla sina pengar, betalade det som skulle betalas och delade upp resten. Så de båda fick lika mycket i fickpengar.
Jag tycker det är så det ska vara. Jag och mitt ex gjorde inte så, men jag ska argumentera för det när jag blir sambo igen.

Johanna

Vi har delat allt lika från den dagen vi flyttade samman. Vi slog samman lönerna, betalade räkningarna, allt som ska handlas beslutar vi om tillsammans. Alla större inköp kollar vi med varandra innan vi gör, små inköp och standardköp som matvaror osv är givetvis inget vi tittar på. Vi har inte skiljt på om vi varit sambos eller gifta. Vi har idag levt ihop i snart 12 år på detta sätt. När vi träffades hade han flera tusen mer än jag i lön, efter några år så hade jag högre lön än honom och har än idag. Vi har bara sett det positivt. Ju mer in vi får tillsammans, desto mer ut kan vi spendera tillsammans på oss och vår familj. Fickpengar är inget vi har hållit på med. Vi sköter det gemensamt och har alltid sett till att betala räkningar gemensamt och så vidare.

E

Jag har levt tillsammans med min man i över 30 år. Precis i början av vårt förhållande minns jag att vi räknade hit och dit - delade på kostnader för hyra, bil och höll på med gemensam matkassa tex. Det var ett evigt kollande varje månad om hur mycket var och en skulle betala. Sedan köpte vi hus i början på 90-talet med hysteriska räntor och första barnet föddes. Det fanns inget utrymme för att diskutera hur pengarna skulle fördelas. Allt vi tjänade gick åt till de nödvändiga utgifterna, vi fick verkligen prioritera - det fanns inga pengar att bråka om. Det var jag som var hemma med barnen och under den tiden var det mannen som tjänade mest - men jag gick ju ner i lön för VÅRA barns skull. Åren har gått och vi har fortsatt på samma sätt att lägga alla pengar i en pott. Idag tjänar jag mer än mannen. Vi har idag vuxna utflugna barn och ett helt annat utrymme i ekonomin för "roliga saker". Vi har ett gemensamt sparande och tar gemensamma beslut om större inköp. Vi har nog aldrig haft några större kontroverser om pengar genom åren och det där räknandet vi höll på med för 30 år sedan hade nog gjort mig tokig om vi skulle fortsatt med det!

Kicki

Vi har ett gemensamt konto där alla pengar hamnar, båda har kort till det kontot. Sen har vi ett konto för resor och ett för sparpengar dit överskottet går. Samt ICA-konto för matpengar. Så har vi gjort sen studenttider, i närmare 20 år. Inga problem för oss, men så har vi bra ekonomi och ingen av oss slösar. Vi har aldrig bråkat om pengar, allt in är gemensamt, vi lever ju ihop med barn och villa. Men det funkar nog inte för alla.