Sockerfri pepp

Åh! Jag vet vad du precis har gått igenom. Vilken känsla du har i kroppen. Du som precis tagit återfall i sockret, jag förstår din smärta.
 
Dagen efter vi ätit något vi lovat att vi inte skall vaknar vi upp med huvudvärk, smärta och panik! Hur blev det såhär? Vi hade ju lovat oss själva hålla oss ifrån julgodiset. Herregud, har vi ingen jäkla styrka alls?
 
Ångest. Kallsvett. Hjärtklappning. Huvudgröt. Allt är i en salig blandning. Men du, du är inte ensam! Julen är en jättetuff tid för oss beroende! Våra hjärnor har blivit marinerade under en månads tid i socker och julbak. Inte konstigt om det blir tufft, att vi faller igenom.
 
Det du kan göra för dig själv är att lägga upp en plan. Planera upp dina måltider, vad ska du äta idag? Och när det är klart: ring ut! Har du någon du kan dela din plan med? Om inte - skriv ner dina känslor och tänk efter vad som ledde dig till den punkten. Vad kan du göra annorlunda till nästa gång?
 
Kom ihåg - du är inte ensam. Något jag gillar när jag känner mig ynklig är att lyssna på delningar. Du hittar dessa via oasverige.org. Där finns det fina sockersystrar som delar sina historier. Min favorit är Tinas delning. Jag kan bli lite irriterad att hon säger att sockerberoende inte finns, men i övrigt är delningen klockren!
 
Du är inte ensam. Det är inget fel på dig. Du är älskad för den du är!
 
KÖSS
 
2
monica

Det varnas för salt. Ser det nu varnas för glutenfritt. När ska etablissemanget erkänna och varna för socker. Vad är julen. Jo, det är socker i alla varianter. Påsk firas förstås också med detta underbara riskfria livsmedel.....

Carro

Jag har haft ett långt återfall som jag inte kommer ur. Jag inser att jag är sockerberoende och vet vad som krävs av mig och att det är ett par tuffa veckors avgiftning som väntar. Kombon avtändning, tre barn och en massa måsten i vardagen är verkligen kass. Inser också att alkohol öppnar porten för frosseri för min del. Gårdagen är ett superfint exempel på detta... vi snackar hetsätning deluxe. Ett glas bubbel startade detta vansinne. Dessutom känner jag mig så jäkla ledsen över att ingen fattar och tar en på allvar. "Vad har du i din matlåda? Jaha äter du LCHF... Jag tror på en varierad kost..." Jag känner mig lurad och sviken och förbannad och allt i en enda jävla röra. Mest är jag bara så jävla ledsen över att åren går och att jag levt största delen av mitt liv i en ångestosande sockerdimma. Jag ska vända på detta nu men idag ska jag dra täcket över huvudet och sörja. Din blogg är ett stort stöd och jag är extremt tacksam för att du finns här ute och inte ger upp. Ber om ursäkt för gnälligt inlägg men idag rinner tårarna hejdlöst och hopplösheten har tagit järngrepp...