Känslan av att bara säga FUCK IT

I onsdags bad jag om inspiration. Detta inlägg kommer ur en önskan från en läsare.
 
Jag älskar mitt liv. Jag har en bra lön, ett fantastiskt jobb - flexibelt, roliga kollegor, bra betalt, fantastiska uppgifter- och jag har riktigt bra nära vänner. Jag är en rutinmänniska. Jag äter på speciella tider, jag tränar kontinuerligt, jag går upp samma tid varje morgon. På kvällen innan jag går och lägger mig preppar jag till dagen därpå. Väljer outfit, laddar kaffebryggaren. Plockar undan eventuellt stök. På tisdagar går jag kurs. På torsdagar går jag till FAA. Rutin, rutin, rutin.
 
Det här året. Det här jävla 2016. Fy fan för det. Skiljsmässa, sjukdom i familjen, två dödsfall. 2016 och början på 2017 kan fan ta sig i arslet. Det får mig att känna att jag lever om man uttrycker det så. 
 
Tanken. Känslan. Dagdrömmarna. Känslan av att bara vilja slippa. Tanken om att bara vilja fly. Dagdrömmarna om något lättare, något bättre. Klart det finns där, i mig. Att bara säga fuck it. Jag vill inte längre. Jag drar, till en annan plats - tar mig ett glas vin och en stor jävla chokladkaka. En plats att börja om, att leva i lugn och ro. Inga måsten, inga rutiner. Inga känslomässiga band att vårda och ta hand om. Att bara slippa allt jobb och krångel. Att aldrig mer dyka upp på några måsten. Att slippa allt ansvar. Att bara dra och starta om.
 
Grejen är dock att det funkar inte så. Även om jag tar mitt pick&pack och drar till staterna, så kan jag aldrig dra från mig själv. En ny plats läker inte min själ. Ett nytt liv tar inte bort minnerna från det gamla. Att äta på en ny plats i ett nytt liv innebär inte en ny hjärna. Vi kan aldrig fly oss själva. Vi kan aldrig säga fuck it till jaget. Vi är dom vi är. Vi kan bara fly det vi är korta stunder. Med droger, nya platser, nytt liv. Men vi kan aldrig fly och säga fuck it.
 
Därför bygger jag. Renoverar. Skapar mitt drömliv och tar ansvar. Jag mår bra av rutiner. Jag mår bra av mitt jobb. Jag mår bra av mina relationer. Jag mår bra av att ladda kaffebryggaren på kvällen. Det gör mig lycklig. Det är att ta ansvar. Det är den hårda vägen, men det är den enda vägen vi kan säga fuck it till de versioner vi är idag. Det är att ta babysteps mot en bättre version av oss själva imorgon. Det är bland annat därför jag tar hjälp och läser kursen hos Balansekonomi bland annat. För att bli mitt allra bästa jag, att slippa vilja fly den verklighet som är idag. Att ta ansvar.
 
KÖSS
 
 
 
 
 
4
Anonym

Men det kan ha sina poänger att komma i nya sammanhang där ingen känner till ens bakgrund! Det ger en chans att skapa en ny stil. Kram!

monica

Jämmer och elände. Man kan inte ta något för givet, inte kräva att allt ska gå optimala vägen för en själv. Försöka överleva, nya banor. Tak över huvudet, kläder på kroppen, ingen som krigar utanför. Ett nytt år och hopp om ljusning. Vin och chokladkaka ingen lösning. Flykt kanske. Segla jorden runt. Backpacka i Australien. Om man är äventyrlig. Hoppas du ser en ljusning snart.

Anonym

Har du haft strul med din ekonomi eftersom att du trycker så på balansekonomi? Menar inget illa med min fråga utan det är bara en fråga då jag själv har problem med att jag handlar för mycket och sen inte alltid får ekonomin att gå runt.

Malin

Tack My. Inser att jag inte är ensam, att livet går vidare. Jag gör det jag mår bra av, en dag i taget. Kram 💙💙💙