Powered by Jasper Roberts - Blog

Att lära sig av kriser

I höst/vår var den tuffaste period jag upplevt i mitt liv. Livet fullständigt imploderade. Det hände så mycket i mitt liv, dödsfall, skiljsmässa och separation. 
 
Det var flera år sedan jag mådde så dåligt psykiskt. Jag kan komma ihåg 2010 när jag fick min överviktsrelaterade dödsdom som jag senast mådde så dåligt. Jag levde i en ryggsäck och rotlös. Mannen jag spenderat hela mitt vuxna liv med var nu inte där. Jag gick igenom en fullständig identitetskris. Vem är jag? Vad har jag gjort? Varför händer detta mig? Vad är meningen med allt detta?
 
Idag tittar jag tillbaka och undrar hur fan jag inte gick in i väggen. Ovanpå att det var stentufft privat så var det kaos på jobbet. Hela organisationen revs och jag, som bara varit ingenjör i 1,5 år vid den tidpunkten - blev helt plötsligt Sverigechef över avdelningen jag jobbar på. Mina kollegor gick vidare till andra positioner och där stod jag med nya kollegor som jag skulle leda och coacha. Mitt i all den stressen så var mitt privatliv ett öppet, varande sår av kaosiga känslor. Känslor av skam, sorg och ångest.
 
Livet krisade. Jag blev sjuk. Jag mådde så extremt dåligt. Varje dag var en plåga och ingenting kändes som att det någonsin skulle bli kul igen. Allt var tungt, jobbigt och tufft. Jag orkade inte leva, vågade inte dö. Jag ville inte leva, allt var nattsvart.
 
Men liksom de som failade tentorna i skolan faktiskt kan ämnet bäst i slutändan, liksom jag lärde mig extremt mycket av min livskris. Jag har någ aldrig lärt mig såpass mycket av livet så som då. Och inte nog med det, trots det nattsvarta livet så tog jag aldrig återfall i varesig socker eller alkohol. Det gör mig stolt.
 
Idag är jag en ny version av mig själv. Och jag är så jävla lycklig igen. Jag känner glädjerus varje morgon och kan verkligen se lyckan i det enkla. Och jag tycker så himla mycket mer om mig själv idag, om mitt liv idag. Jag trodde aldrig att livet skulle bli bra igen. Idag är det bättre än det någonsin varit förut. Och jag sitter här med tårar i ögonen och tacksamhet i hela kroppen.
 
Hur överlever vi i en livkris? Jag vill gärna dela med mig av mina bästa tips, som fick mig att välja livet.
 
- Tillåt alla känslor. Ångest är en röra av motstridiga känslor. Lägg dig bara ner och tillåt alla känslor komma över dig och acceptera att de finns där. De kommer inte döda dig och inga känslor är förbjudna eller otillåtna. Det är helt okej. Jag drabbas fortfarnade av sorg, än idag - och det är okej, även fast allt är över nu. Tillåt ingen att sätta en deadline på hur länge du får känna sorg och smärta, inte ens du själv. Låt känslorna finnas där så länge de behöver.
 
- Ta hjälp. En livskris reder vi inte ut själva och det är en fin investering att prata med någon professionell som kan ge dig verktyg att klara vardagen. 
 
- Prata. När vi mår som sämst lyfta luren och sätta ord på det är oerhört läkande. Det är också svårt och innebär mycket motstånd för många. Men gör det ändå, troll växer i mörkret.
 
- Be om hjälp. Jag kände att jag höll på att gå under och valde att ha en tydlig dialog med både arbetsgivare och min omgivning. Min arbetsgivare valde att gå in och stötta med en beroendebehandling i öppen vården, då de insåg allvaret hur illa det kommer bli om jag tar ett återfall. Det kan kännas omöjligt - men ber vi om hjälp får vi hjälp på ett eller annat sätt.
 
- Tacksamhet. När livet känns som pissigast så behöver vi tacksamheten extra mycket. Fokusera på vad som är bra i livet just nu, vad du redan har. Tacksamhet är som balsam för själen. Och "livet" känns så stort och diffust. Även i de största kriserna har vi bra stunder. En dag kan vara både bra och dålig. Den kan vara bra en timma och dålig nästa. Försök pinpointa vad som är bra idag.
 
- En dag i taget. Du skall inte lösa hela din kris på en dag. Du skall göra det bästa du kan för dig själv just idag. Tänk myrsteg, inga monsterkliv. 
 
- Tillit. Jag tappade min tillit till min högre kraft under livskrisen. Jag var förbannad och arg. Varför skulle jag utsättas för detta? Min relation till "meningen med livet" är fortfarande kantstött än idag, men jag arbetar på att reda ut det där. Genom att sätta tillit till något större än jag själv, meningen med livet eller whatever du tror på - kommer du mer hel ur en kris. Att hitta mening med händelser är oerhört läkande.
 
 
Har du haft en livskris och hur överlevde du?
 
KÖSS
 
 
 
2
Carin

My,
Gillar verkligen dina råd.
Vad jag lärt mig genom åren är att dela sina motgångar med andra. Då inser man att andra också har gått igenom liknande erfarenheter. För egen del förstod jag då att jag inte var misslyckad utan en helt vanlig människa med med o motgångar som alla andra.
Men några motgångar har varit tuffa att klättra upp ur. Livmoderhalscancer när jag var 24. Jag bara bestämde mig för att jag skall ta mig upp ur den förtvivlan, rädsla o sorg jag hade. Dag för dag, steg för steg, fokusera på de positiva sakerna ( sterilitet men det finns en värld därute med barn som behöver föräldrar, varför skulle mina barn vara bättre?) (jag visste varför jag inte kunde få barn o slapp långa utredningar) (slippa mens, o har aldrig saknat den). Idag 30 år senare mår jag fortfarande bra.
Så det viktigaste att värna om är hälsan. Allt annat kan man mista så som prylar, grejer, mojänger, saker o pengar men med hälsan kan jag fortsätta o ta mig uppåt o framåt igen.
Carin

Svar: TACK för din generösa delning kära du <3
LCHFingenjoren

Jessica Högberg

Tack och lov ingen ännu

Svar: SKÖNT!!
LCHFingenjoren