Powered by Jasper Roberts - Blog

Att leva med en beroende

Att ha en närstående som är beroende är otroligt nedbrytande på självkänslan. Är det tyngre droger som alkohol och narkotika så skadar det ju oss djupt. Men även ett obehandlat sockerberoende är nedbrytande att leva med. 
 
Jag är så tacksam att jag listade ut mitt sockerberoende innan jag skaffade barn. Att jag hittade och engagerade mig i behandling. Det finns nämligen vissa beteenden hos mig själv jag önskar att jag aldrig överför på mina barn. Med det sagt innebär inte det att man är en pissig parter eller förälder bara för att man kom på beroendet senare. Men jag känner att jag är tacksam at jag hann komma till insikt innan. Här är ett urval av beroendebeteenden som inte är så kul att växa upp i:
 
- Svikna löften. Vi lovar våra familjemedlemmar och anhöriga att vi aldrig mer ska äta/dricka/knarka. Det gör vi såklart, om och om igen.
 
- Me, myself and I. Hela familjen anpassar sig efter beroendejaget. Den beroende tar mycket plats och den beroendes behov att äta/dricka går först. Den beroende tänker väldigt jag-centrerat. Antingen genom att med aggression få fram sina behov (man ställer till bråk, är lättirriterad osv osv) eller då är det "SLJ" (stackars lilla jag, offerkoftan). Om den beroende inte orkar hålla ett löfte som exempel att köra barnet till en aktivitet, hittas en dålig ursäkt på. Typ att någon är sjuk.
 
- Anpassning. Anhöriga hittar på ursäkter och förklaringar för att den beroende skall få beté sig hur som helst. Om den beroende exploderar så förklaras detta i att någon varit dum eller något annat har hänt. Det är otroligt jobbigt att leva i massa usäkter, att den beroendes beteende hela tiden förklaras bort.
 
- Humörsvängningar. Är vi aktiva i beroende så svänger humöret hejvilt. Man blir sur å grinig. Kan få utbrott och gråt. Lynnig som fan. Inte jättekul att leva i.
 
- Beroendelogiken. Ena stunden: Jag är så tjock å korkad, klarar inte socker. Andra stunden: Det är fredag och det har varit en tung vecka. Jag behöver lite chips. Vi hittar logiska lösningar till allt! Och vi kan få allt till att vi behöver droga, allt från fint väder till chefen är dum till lördag hela veckan! Extremt jobbigt att växa upp i.
 
- Självhat. Att ha en föräkder eller partner som hatar sig själva och/eller sin kropp är jättejobbigt. Det är jobbigt att se självföraktet och det avgrundsdjupa hålet som hela tiden skall fyllas med drogen eller bekräftelse.
 
- Konstiga utlopp. När den beroende stänger av ett utlopp kommer andra konstiga. Typ shopping, bekräftelse eller andra tvångsmässiga beteenden. Inte så jävla najs att leva med, ger ju en ganska förvrängd bild av verkligheten och hur man förhåller sig till saker.
 
- Kompensation. Balans, vafan är det? Har vi spårat skall vi fasta. Har vi druckit ska vi köra vit månad. Balans finns liksom inte i ekvationen.
 
Fy fan vad jag utsatt min karl för skumma saker de 6 åren vi har levt ihop. Allt från nya konstiga versioner av LCHF till kroppshat till shoppa upp 40% av lönen osv osv.... Men han står där. Och han ger aldrig upp på mig. Det är nog den första människan jag träffat som aldrig ger upp eller tröttnar. Som alltid står pall för alla grejor jag har för mig och haft för mig. Ni vet, den där personen som accepterar en som man är. Och han kommer aldrig mer förmaningar eller är dömande, han bara är där och älskar mig med alla fel ch brister. När jag tittar tillbaka på vissa sjuka grejor jag har gjort förstår jag verkligen inte alls hur han kan vara kvar! Men hallelujah för er normisar där ute som älskar oss beroende i ur och skur!
 
KÖSS
 
 
2

Miljöpåverkan

Fick en fråga på bloggen, som jag tänkte passa på att besvara:
 
"Hej! Är nyfiken på om du vet om lchfs miljöpåverkan ? Att din kost fungerar bra för dig osv är självklart ingenting jag vill ifrågasätta men det faktum att denna kosten är en extrem miljöpåverkan borde man vilja diskutera kring. Hur tycker och tänker du kring det ? 
Menar inget illa , eller så. Vill bara fråga dig hur du står i denna frågan"
 
Elaka svar på denna fråga undanbedes.
 
Det finns en myt som cirkulerar där ute. Att vi LCHFare bara trycker bacon och en enkilos stek till frukost. Typ så. 
 
Såhär är det: vi LCHFare äter INTE mer kött. Vi skall VERKLIGEN inte äta för mycket kött. Kött i för stora mängder ger insulinpåslag så vi ska äta lagom av proteinet, annars motverkas hela idéen med LCHF liksom. 
 
Jag själv äter betydligt mindre kött nu. Dels för jag blir mättare av fettet, men också dels för att jag inte äter frukost längre, jag äter bara 2 gånger om dagen. Som allätare var jag ett bottenlöst hål och åt säkert 3 gånger så mycket som nu. Dessutom äter jag mindre mat i övrigt, vilket leder till ännu mindre miljöpåverkan. Och om man dessutom lägger till att jag köper rena råvaror och sällan eller aldrig processade livsmedel så sparar vi på miljön ännu mer. 
 
Intressantare vore att fråga de som äter högproteinkost som nu förespråkas. Man ska bälja proteintillskott och äta mssa kött. Det är liksom inte LCHF. LCHF är mindre kolhydrater, mindre mat men mer fett.
 
Dags att slå hål på myten tycker jag. Tror det är hundrade gången jag svarar upp på denna myt.
 
KÖSS
 
8

Jag har ett beroende

Beroende är en dödlig sjukdom. Vi är så tvångsmässiga i vårt beteende att vi först dör själsligen och sedan fysiskt. Det är en biokemisk sjukdom som kapar hela livet. Sakta men säkert tar den allt vi allt har kärt. Relationer, jobb, fritid... tills vi tillslut drogar ihjäl oss. Detta är ingen sjukdom vi leker med. Och det går inte att vara lite beroende. Antingen är du tvångsmässig i ditt beteende kring drogen, eller inte. Sug kan alla känna, normis som beroende.
 
Vi är inte cancer. Vi har cancer. Vi är inte MS. Vi har MS. Precis samma med beroende. Vi är inte beroende, vi har beroende. Och det går att leva i tillfrisknad. Det finns de som har MS som inte haft symptom på år, men de har sjukdomen. Samma med beroende. Vi kan leva symptomfria i år.
 
Och ja, det är inte en dans på rosor att ha ett beroende. Det är riktigt tufft. Men alla har någon utmaning i livet. Mitt är mitt beroende. Att jag ständigt måste förhålla mig till det och jobba på att leva i tillfrisknad. Det är viktigt att ha rätt inställning till sin utmaning i livet. Givetvis får vi lov att må dåligt, vi ska inte bagatellisera vår utmaning. Men inte heller göra oss själva till offer. Vi måste också räkna med både medvind och motvind. Det kommer gå lätt i perioder, men också vara riktigt svårt i andra.
 
Det som är tufft med beroenden som exempelvis mat och relationer är att det inte går att vara svart/vit. Det går ju varken att klippa bort mat eller relationer ur livet. Vi måste bara förhålla oss till dessa. Vi måste lära oss att äta rätt, vilket gör att det finns hundratals gråzoner. Därför måste vi hela tiden vara schyssta mot oss själva. Vi kan inte förvänta oss att vara perfekta jämt.
 
Så en gång för alla. Du ÄR inte ditt beroende. Du HAR ett beroende.
 
KÖSS
 
6