Powered by Jasper Roberts - Blog

Beroendesjukdomen

När vi talar om alkoholism och sockerberoende, eller beroendesjukdomen över lag, så tänker vi enbart på förtäring av drogen. Vi tänker att sjukdomen är isolerad till intaget av alkohol och socker. Att man tappar kontrollen över drogen. 
 
Beroendesjukdomen är så mycket mer än så. Senaste tiden har jag verkligen nördat ner mig i beroendesjukdomen. Plöjt otaliga böcker, artiklar och videos. Och även fast jag varit abstinent i 2 år, så visste jag inte en tiondel om sjukdomen somnu. Och jag lär mig nytt hela tiden. Det har verkligen blivit ett intresse.
 
Sjukdomen sitter i flera delar av hjärnan, kan man se på scanning. De som är mest framträdande är att den sitter i reptilhjärnan som ska se till att vi överlever. Tar vi inte vår drog så tror vi på riktigt att vi kommer dö. Livet känns outhärdligt. Sedan ser vi att den sitter i frontalloben också, som styr impulskontroll. Som tur är går det att öva upp impulskontrollen genom att kontinuerligt säga nej dag in och dag ut. Det blir lättare med tiden. Reptilhjärnan lurar vi med att säga "Tack, vilket bra förslag! Jag äter imorgon".
 
Men det är inte bara det. Vi beroende har samma genomgående personlighetsdrag. När vi utvecklar ett beroende, utvecklar vi också ett falskt Jag. Jaget är balansen mellan behov (detet) och samvete (överjaget). Jaget är du. Utsätts vi för oberarbetade trauman så är det falska jaget överlevnadsmekanismen. Du har säkert läst om multipla personligheter. Hur barn bearbetar multipla personligheter som utsätts för extrema övergrepp. Beroende är något liknande, fast inte så extremt. 
 
När vi drogar försvinner alla bekymmer i världen. Det blir lugn och ro. Krav, måsten, oro och ångest försvinner den stund vi är höga på drogens effekter. Och det blir en sorts överlevnadsmekanism. Vi utvecklar detta falska jag för att det verkliga livet är mer eller mindre outhärdligt. Ett liv blir outhärdligt om vi inte förstår, kan namnge och acceptera vårt känsloliv. Om vi inte har blivit speglade så att säga. 
 
Detta gör att istället för att anknyta till våra medmänniskor, vilket är oförutsägbart då man aldrig vet vad man får för respons, så anknyter vi till ett objekt eller en process - där utfallet alltid är förutsägbart. Detta skapar en jagcentrering. Vi beroende har ofta svårigheter att på riktigt känna med andra människor. Vi kan givetvis bry oss om andra, men att fullt ut känna med andra är en utmaning för oss. Det är också lätt att ett föremål tar över vår hela värld. Jag exempelvis kan nörda ner mig i mitt jobb och bara tänka på det hela dagarna. Hela min fritid bleknar därmed och det tar över hela min värld. Vi skapar en värld av lögner, manipulering och isolering när vi är aktiva i drogen. Allt för att skydda det falska jaget.
 
Många tänker att vi skall gå till kärnan av problemet. Att vi skall börja rota i vår barndom och lösa ouppklarade affärer där. Det är fel väg att gå. När vi drogat tillräckligt länge vet vi varken vad som är hönan eller vad som är ägget. Möjligtvis var trauman startskottet på drogandet, men ju längre vi drogat desto fler problem har vi anskaffat oss längst vägen. Det viktigaste är att sluta med drogen - Helt. Det är det första steget. Att skaffa sig en yttre tillvaro som inte ger oss ytterligare anledningar att droga på.
 
Detta är en så intressant personlig resa jag gör just nu. Jag har alltid känt mig så annorlunda och unik, nu ser jag att det finns en hel vetenskap som beskriver typ alla mina problem. Det är fantastiskt intessant och lärorikt!
 
KÖSS
 
 
 
3
monica

Så jag känner igen mig! Som minst 4e generationen med alkoholistgener men utan alkoholism. Man har en svärta i själen, som måste dövas.Man har svårt bry sig om människor, känner sig som en låtsafigur. Är man glad och hjälpsam, så blir man glatt bemött själv. Men gemenskap med andra har sällan känt. Min bror och jag , vi älskar djur, hundar, (nästan?)mer än de närstående. Mitt liv har varit ett gnag efter något. Mat? Gnagit på allt som funnits, naglar, aldrig kunnat ha kvar nagellack, pennor, morötter. Som barn gnagde jag på dörrkarmar. Min bror bor i det huset nu, det är övermålat , jag undrar hur högt jag nådde. Man får kämpa med sig själv, har inget val. Läser allt du skriver och kämpar med! Glöm inte att leva. Man har inte full kontroll över allt. Du skrev om flygrädsla. Man får träna . Tur att du inte behöver flyga i jobbet. Min dotter och jag var i USA för några veckor sedan. 3+6 tim flygning Arlanda-Island-New York. Dottern var med på en så hemskt turbulent flygning 2010att hon bestämde sig för att aldrig mer flyga. Jag var med på samma plan, visst fick man spänna fast säkerhetssbältena ett par gånger extra, men inga problem. Hon blev nu bjuden på resa av mig och ville utmana sin ångest. Blev oerhört varm och medmänskligt omhändertagen av flygvärdinnorna på Icelands air. Gå till cockpit, ta plats mitt emot personalen, extra dricka, filt om benen, förklaringar till allt som hände. ....Nästa resa ska hon försöka ta till Californien med din sambo. !! Det här blev ett låångt utlägg om mig. Jag hoppas du kan utmana dig på alla sätt och ta dig upp i luften. Och allt annat du kämpar med.

Svar: <3
LCHFingenjoren

Sophie

Jag kan rekommendera att lyssna/läsa Mel Robbins.
Hon är fantastisk och förklarar hur våra hjärnor fungerar och hur vi kan ändra tankar och därmed beteende med enkla verktyg!

www.melrobbins.com

Svar: Tack!! Toppentips!
LCHFingenjoren

Sonja

Hej, har du nagra tips till videor/podcats om teman?

Svar: Beroendepodden är toppen!
LCHFingenjoren