Mentalt

Mitt problem

Med hjälp av mina sockersystrar och min man har jag lärt mig en essentiell sak om mig själv i mitt senaste återfall. Något som jag känner är av stor vikt för mig och min abstinens. 
 
Vad händer kemiskt i kroppen när vi överäter? Jo, vi får ett påslag av hormonet oxytocin. Det är samma hormon vi får av närhet. Det tröstar och lugnar oss. Det är tröst på kemisk väg. Och där har vi lite problemets kärna. Jag saknar förmågan att trösta mig själv. Jag har noll, 0, koll på hur man tröstar sig själv. Det jag alltid har hanterat problemet med är mat som tröst. 
 
Eftersom jag är totalt oförmögen att trösta mig själv, dämpar jag känslorna med mat. Jag tar inte tag i det eftersom jag inte vet hur man gör.
 
Man kan tracka det hur långt tillbaka man vill. Kanske beror det på min uppväxt. Kanske beror det på familjeförhållanden. Kanske beror det på det ena och det andra. Nu är det som det är och jag har ett nuläge. Jag kan nu konstatera vad mitt kärnproblem är, att jag är oförmögen att trösta mig själv. Därför söker jag tröst i det yttre. Jag söker dämpning i kemiskt väg. Maten. 
 
Jag tänker inte leva så. Nu vet jag vad problemet är och nu försöker jag hitta vägar att lära om, lära nytt. Och jag förstår att det innebär en lång och tuff resa. En resa som går in på djupet. Det är inte ett beteende som skall läras om, det är sår som skall läkas och en själ som skall helas. Det gör man då rakt inte på en fikarast!
 
Jag är tacksam för att jag har pinpointat problemet. Att jag lokaliserat pudelns kärna. Nu kan det bara bli bättre.
 
KÖSS
 
 
21
Marice Eriksson

Ett bra sätt att få oxytocinpåslag är att kramas, men den måste vara över 20 sekunder. Kramas mera och länge!!

Sonja

Jag har ingen för att kramas, men hur tröstar man sig själv?
Hur skulle det funka även om man inte dämpar känslor med mat, droger, spel, shopping eller sex, grejer som jag har noll intresse av.
Det skulle jag verkligen vilja veta...vet inte heller hur det funkar.

Effie

Intressant.
Ja grunden I all problemlösning är ju att hitta problemet först, och rätt problem. Inte så lätt som det later, men det enda som funkar...Det är så lätt och känns så effektivt att gå direct på lösningen. Så vad bra att du hittat problemet nu.
Men kramar. välkomna sådana, kan aldrig vara fel :-)
Tänker också...hjälper det att hetsäta? Känner jag mig tillräckligt stressad får jag oemotståndlig lust att äta - men det känns inte battre efteråt :-(

Anonym

Japp, mera kramar och sex, du har ju din man tillbaka!
Annars finns oxytocin som nässpray.

monica

Får man inte ocytocin av träning också. Eller annat som ger glädje.Göra något för att komma från grottekvarnen. Läste om fjällvandring i en tidning. Vandring olika avstånd, höjder, svårighetsnivåer. Kände ett ungt par som i 3 månader åkte runt på Stilla havet på olika öar. De levde mycket enkelt och var nöjda. Bryta upp och göra nåt utöver det vanliga en tid. Om möjligt.

Frida D

Jag tror större delen av befolkningen lider av att inte kunna trösta sig själv. Det är därför folk är elaka, ångestfyllda, ängsliga, lider av psykisk ohälsa... Det är därför 1 av 2 i Sverige och 2 av 3 i USA är överviktig. Att röra vid, ta på sig själv och andra och tvärtom, massage, sex, kramar, all välkommen beröring är värt mycket.

Malinka

Jag har ungefär samma problem. Ungefär. Fast kanske mer som i att jag inte är förmögen att ta hand om mig själv ur ett känslomässigt perspektiv. Skumt, det där, hur man funkar och inte funkar - och hur det tar sig uttryck på andra sätt i stället. Härligt att du har hittat en grundproblematik - hoppas att du hittar vägar runt sockerdelen också. *tummen upp*

Erik 2

Ska du inte gå ytterligare ett steg och fråga dig varför du behöver trösta dig själv. Varför är du ledsen. Varför är det inte bra. Men det kanske är det du säger.

Lina

Men var inte problemet att du hade en beroendehjärna? Att du har ett beroende av socker som en alkoholist har ett beroende av alkohol?

L

Bra blogginlägg!

L

Lina: Skulle tro att det är samma sak. Eller hör ihop ganska tätt med varran

Anonym

Funderar som Erik 2, varför behöver du tröst, varför är du ledsen?
Ta varför längre, så många steg det behövs.

Malin

Barndom/uppväxt i alla ära men tror att man kan slå sig loss från sånt om man bestämmer sig för att "vara mer" än sitt eget förflutet. Min mamma hade en ganska problematisk uppväxt men bestämde sig för att hon skulle bilda egen familj och helt enkelt vara den mamma hon aldrig hade. Det har gett mig och mina bröder en helt underbar och trygg barndom. Det har också gjort att jag tänker att man styr sitt eget liv. Man drar lärdom av det man är med om och tar egen kontroll över det man kan. Du kan släppa sorgen och gå vidare. Du kan älska ditt nu och den framtid du skapar och kanske behöver du inte samma tröst längre då?

isabella

Lina: Att fly från sina känslor är kärnan i ett beroende.

Anonym

Om man inte har någon att krama så tycker jag att bara värme kan lugna oro en del! Snurra in dig i täcke, duscha, klä på dig så att hela kroppen är VARM och inte bara lagom. Kanske inte löser stora problem men ett bra vardagstrix :)

Anonym

Det finns föreläsningar om self compassion med Dr Kristin Neff på youtube och spotify. Mycket tänkvärt om ens inre dialog och hur man kan trösta sig själv. Rekommenderar alla att bekanta sig med dem. Varma kramar!

Lina

Man är inte alkoholist, heroinist eller beroende av nikotin för att man flyr från sina känslor. Det är ett fysiskt beroende med särskilda receptorer i hjärnan. "Sockerberoende" handlar säkert om att man flyr från sina känslor, eller annan bakomliggande psykisk problematik. Det köper jag.

Jessica

Hej My!
Först och främst vill jag bara säga att du verkar vara en fantastisk person och att du så öppet delar med dig av dina med och motgångar.

Din tröst och det som ger dig trygghet är mat (tidigare socker, alkohol och shopping), men det är ju inte där själva problemet ligger. Det är ju bara utloppet för din ångest, oro, stress.

Tror du inte att du behöver hitta grunden till VARFÖR du drogar? Jag tror att det är kärnan och att det är först när hittar/förstår det där som man kan bli fri(sk).

Anyways, stor kram och fortsätt kämpa och dela med mig!

Anne

Träffar på en hel del missbrukare i mitt arbete, och ABSOLUT så flyr de från sina känslor. Alla sorts känslor, speciellt jobbiga ska dämpas med drogen. En vanlig delorsak är att man aldrig lärt sig affektreglering.

Helena

Det är svårt det där med tröst, tycker jag. Jag använder också mat som tröst och har inget annat som tröstar mig. För mig blir det inget oxytocin-påslag av närhet så kramar funkar inte för mig. Närhet är inte min grej helt enkelt, det är som jag har en extra hud utanpå den vanliga och den "extra" släpper inte igenom beröring. Anledningen till att jag behöver tröst, har jag nyligen insett, är att jag inte blev bekräftad på rätt sätt när jag var liten. Jag fick aldrig veta att jag dög som jag är utan jag "borde gå ner lite i vikt", till exempel. Mina föräldrar gjorde det i all välmening, men för mig blev det fel. Så jag har fortfarande mycket att jobba med!

Ulrika

Personer med ADHD har lättare än andra att fastna i beroende eftersom deras hjärnor har svårare med impulskontroll och en drog gör det lättare att hålla hjärnan vaken. Många som inte har fått diagnos självmedicinerar med allt från socker till amfetamin. Dessutom har man större benägenhet för ångest, vilket ytterligare späder på missbruket.