Powered by Jasper Roberts - Blog

Varför inte terapi fungerar

Vi är många sockerberoende som gått i terapi mot vår övervikt. Tänkt att med lite finurliga mentala verktyg så kommer vi minsann få bukt med vår matproblematik. Jag själv gick i terapi i 5 år hos en ätstörningsterapeut. Jag har också gått hos ätstörningsenheten, dietister, överviktsenheten - you name it. Ingening hjälpte. Tvärtom, det bara spädde på min ångest när jag gick upp, upp, upp i vikt. Trots behandling landade jag på 170 pannor tillslut.
 
Övervikt sitter inte i magen, det sitter i huvudet. Med den gedigna behandling jag har fått av vården borde jag fått bukt med min övervikt. Men grejen var att man behandlade fel sak. Jag har ingen ätstörning, det är inga vanor som skall läggas om. Jag har en beroendehjärna, en missbrukar hjärna. Det är en biokemisk sjukdom som ingen ätstörningsvård i världen biter sig på. Speciellt inte om det handlar om att "utsättas" för sin drog - att äta lagom.
 
Jag skall ärligt talat säga att jag inte är helt hundra på de knivskarpa skillnaderna - det enda jag vet är att det enda i hela världen som funkat på min övervikt är behandling av maten som om jag vore alkoholist. Jag beter mig som en alkoholist, jag äter godis som en alkoholist dricker alkohol och jag får samma konsekvenser av socker som en alkoholist får av alkohol - förutom att jag inte börjar slåss, pissa ner mig och gör helt idiotiska saker när jag är i ruset.
 
Agerande
När en alkoholist slutar dricka upplever han kroppen fylld av oro och ångest som han brukar döva med alkohol. Jag dövar inte med alkohol, jag dövar med socker. Det byggs upp ett "tryck" i kroppen som blir så olidligt att man måste döva med sin drog. Detta händer vanligtvis fjärde dagen då drogen är helt ute ur kroppen. En alkoholist får också andra utlopp när han stänger av sitt primärutlopp. Röker hysteriskt, äter massvis med sött. Jag börjar gärna shoppa, söka bekräftelse, överäta. På sekundärutloppen funkar KBT och mentala verktyg finfint. Men vi måste behandla maten som om det vore alkohol eller narkotika, annars kommer vi aldrig tillfriskna.
 
Beteende
En alkoholist dricker allt större mängder allt oftare. Precis så är det med oss sockerråttor. Vi försöker isolera det till fredag lördag. Det spiller över på söndagen eftersom "vi ändå har kvar" alternativt "det är ju fortfarande helg". Sen så kan vi stå emot till nästa helg. Ett tag...... Helt plötsligt är det ju onsdag, lillördag, och då får man ju unna sig något. Eller fettisdagen, eller kladdkakansdag eller födelsedagskalas.... Sen så börjar vi äta något varje dag. Går förbi pressbyron och köper en twix. Sen räcker inte det utan vi tar bilen till ICA, går in och köper. Sätter oss på parkeringen och hetsäter. Åker hem och låtsas som ingenting. Det finns ingen ätstörningsbehandling i världen som biter på detta beteende. Det är ett alkoholistbeteende. Precis så här gör fylltrattar. Smyger, gömmer. Drogen eskalerar. Vi måste därför behandla maten som om det vore alkohol eller narkotika, vi kan aldrig leva i tillfrisknad annars.
 
Konsekvenser
När det går riktigt illa för en fylltratt så lever de på gatan. Men det tar år innan man hamnar där. Innan dess så förlorar man jobb, har spända relationer och påverkan på det andliga livet. Man isolerar sig och drogar. Jag drogade så mycket på socker att jag både blev sparkad från mitt dåvarande jobb samt ej hade fullständiga betyg. Jag hade svårt att klara hyran och levde mycket på mamma och pappas ekonomi som fick hjälpa mig med hyran. Alla mina pengar gick åt till socker. Jag ville inte ut bland folk pga ångesten och valde isolering. Jag misshandlade mina relationer - manipulerade för att få droga och ljög för att få pengar till godis. Hade jag inte lagt så mycket pengar på godis hade jag inte heller behövt hjälp med hyran. När jag var 18 år fick jag ett stort sparkonto av min farmor för att ta körtkort. Jag tog körkort när jag var 25 år. Gissa vad det berodde på. Jag köpte ju godis för varenda krona på farmors sparkonto. Detta biter ingen ätstörningsbehandling på i hela värden. Du måste behandla maten som om det vore alkohol eller narkotika, annars kommer du aldrig leva i tillfrisknad.
 
Så nästa gång du hör att du är ätstörd. Tänk efter. Är det verkligen så? Eller är det att du faktiskt behöver behandla maten som om det vore en drog?
 
KÖSS
 
 
20
S.E

Tänkt om det gick att dela det här inlägget i den största gruppen för överviktsopererade på fb...
Det är så sjukt att de opererar magen, när det är så uppenbart att det inte sitter där!
Själv är jag opererad sedan 13 år, och är numera nykter alkoholist, med stoor dragning åt socker!
Du är en förebild, My! All kärlek åt dig!

S.E

Tänkt om det gick att dela det här inlägget i den största gruppen för överviktsopererade på fb...
Det är så sjukt att de opererar magen, när det är så uppenbart att det inte sitter där!
Själv är jag opererad sedan 13 år, och är numera nykter alkoholist, med stoor dragning åt socker!
Du är en förebild, My! All kärlek åt dig!

Helen

Mycket bra skrivet!! Klockrent!!

Anna ML Holm

Jag är så tacksam för din blogg. Du försöker förklarar det som ingen utanför kan förstå!

Felicia

Det är sant det du säger, att beroende och ätstörning har helt olika verktyg och lösningar att ta till! Jag lider av båda. När det är min ätstörning som är problemet (växlande svält - hetsätning) så är det bara att se till att nu banne mig SKA jag äta! Eller vänta till nästa riktiga måltid med att äta.

Men är det sockerberoendet, nej nej nej du kan inte vara exponerad för din drog! Äta lagom, vad är det? Det är då man får vara snäll mot sig själv och bara ha riktig mat hemma. Inte vara "snäll" som vissa säger och "unna" sig "lite" sött...

Jag fick även ett beroende av narkotika i höstas, benzodiazepiner. Aldrig i hela helvetet att jag kan ha det hemma utan att ta alla piller på samma gång. Så varför skulle jag kunna ha massa chokladkakor hemma? Beroende som beroende, det fungerar likadant. För mig är beroendet huvudsakligen psykiskt, men visst har jag kännt av fysiskt beroende också. För dig verkar det vara nästan helt fysiskt, My.

Det värsta (enligt mig) är fan det där smusslandet. Att iskallt droga och sen låtsas som ingenting i sitt vanliga liv. Som ett litet dubbelliv där sambo och vänner inte har en aning. Jag fattar inte hur man lyckas dölja drogandet så väl. Men det gör man om man vill....

Felicia

Det är sant det du säger, att beroende och ätstörning har helt olika verktyg och lösningar att ta till! Jag lider av båda. När det är min ätstörning som är problemet (växlande svält - hetsätning) så är det bara att se till att nu banne mig SKA jag äta! Eller vänta till nästa riktiga måltid med att äta.

Men är det sockerberoendet, nej nej nej du kan inte vara exponerad för din drog! Äta lagom, vad är det? Det är då man får vara snäll mot sig själv och bara ha riktig mat hemma. Inte vara "snäll" som vissa säger och "unna" sig "lite" sött...

Jag fick även ett beroende av narkotika i höstas, benzodiazepiner. Aldrig i hela helvetet att jag kan ha det hemma utan att ta alla piller på samma gång. Så varför skulle jag kunna ha massa chokladkakor hemma? Beroende som beroende, det fungerar likadant. För mig är beroendet huvudsakligen psykiskt, men visst har jag kännt av fysiskt beroende också. För dig verkar det vara nästan helt fysiskt, My.

Det värsta (enligt mig) är fan det där smusslandet. Att iskallt droga och sen låtsas som ingenting i sitt vanliga liv. Som ett litet dubbelliv där sambo och vänner inte har en aning. Jag fattar inte hur man lyckas dölja drogandet så väl. Men det gör man om man vill....

Kia

Välskrivet och klockrent! Att säga att övervikt sitter i magen blir lika absurt som att vi blir gröna av grönsaker. Ingen jag någonsin träffat VILL ju vara överviktig. Det är ju så skamfyllt i vårt samhälle. Att alla ska kunna äta lite av allt är en skimär. Det stämmer helt enkelt inte. Tack för att du delar din kamp! Kia, sockerberoende.

Kia

Välskrivet och klockrent! Att säga att övervikt sitter i magen blir lika absurt som att vi blir gröna av grönsaker. Ingen jag någonsin träffat VILL ju vara överviktig. Det är ju så skamfyllt i vårt samhälle. Att alla ska kunna äta lite av allt är en skimär. Det stämmer helt enkelt inte. Tack för att du delar din kamp! Kia, sockerberoende.

Anonym

Tänkt om det gick att dela det här inlägget i den största gruppen för överviktsopererade på fb...
Det är så sjukt att de opererar magen, när det är så uppenbart att det inte sitter där!
Själv är jag opererad sedan 13 år, och är numera nykter alkoholist, med stoor dragning åt socker!
Du är en förebild, My! All kärlek åt dig!

Anonym

Tack för inlägget!!

Josefine

Vad jobbar du med My? Vet att du har en civilingenjörsexamen, men inom vad? Är mest nyfiken, du (eller ja, din blogg) kom på tal på en sittning där jag pratade med några företagsrepresentanter för ett par dagar sedan. Hade varit kul att veta (hittade ingen personbeskrivning av dig under fliken "om mig").

Mvh Nyfiken läsare :)

Svar: Tjäna Josefine!
Kollade på din blogg, härlig som fasiken!
Jag jobbar som Nationell chef på en avdelning på IT-konsultbolaget Alten! Vill du jobba hos oss när du är klar eller göra ett exarbete eller nåt, hojta till så löser jag! PUSS!
My Westerdahl

Hanna Karlsson

Vilket bra inlägg!

monica

Detta borde socialstyrelsen, livsmedelsverket, sjukhuspersonal inkl dietister, tidningsskribenter, "kunniga" professorer, patientmatsansvariga på sjukhus och andra vårdinrättningar och i hemmen ta till sig och lära sig. Mejerierna också, som säljer produkter sötare än Coca cola. Men pengar styr allt.

Elisabeth

Monica, där kom foliehatten igen.

Elisabeth

Monica, där kom foliehatten igen.

ettlyckligareliv.blogg.se

Bra inlägg 🙏🏼

Träsktrollet

Jag är där. Fast i träsket. Mycket stress just nu. Hinner inte ikapp. Är så trött när jag kommer hem så jag kraschar i soffan och äter hela em till läggdags. Vaknar så klart med ångest, går upp i vikt, hatar mig själv osv osv. Ond cirkel. Ge mig ETT verktyg att klara kvällen när jag är trött och deppig! Jag får panik!
PS. Jag kan mitt lchf och har lyckats förr men nu snubblar jag bara runt.

Svar: FAA.se - gå och ring in på möten. Skaffa telefonnummer och ring när det blir jobbigt! PUSS!
My Westerdahl

Anonym

Hallå.
Min issuse handlar inte egentligen om mat men jag prövade för många år sedan regressionterapi och det hjälpte mig helt med dom negativa tankar, tankemönster och handlingar jag då örter hjälp för. Nu 8-10 år senare kände jag mig redo att ta tag i andra negativ saker men jag kände att just regression inte var det som jag behövde men vanlig tropiska passar inte mig heller. Så jag sökte en annan hypnos terapeut och träffa Boel här i Stockholm. Det var fantastiskt! Vad jag har slösat energi på negativatankar! 2 gånger hypnotiserad hon mig och beteendet är borta.

Josefine

Tack snälla för ditt svar My, du verkar som en så härlig person så var lite nyfiken, kul överraskning (för mig alltså, haha) att du jobbar inom den bransch jag utbildar mig i ju! Jag kommer definitivt höra av mig när det blir dags för examensarbete och jobb :)

Malinka

Jag har vid ett antal tillfällen - framför allt de senaste 2-4 åren, funderat på det där med terapi för mitt sockermissbruk. Men jag inser någonstans ändå att det inte kommer att funka och att det enda som hjälper är att ta tag i det själv - på något sätt.

Jag håller inte med dig i allt du skriver - men jag uppskattar att läsa din blogg :)