Powered by Jasper Roberts - Blog

Tips: Glossybox

Detta inlägg är ett reklam-inlägg med Glossybox  som innehåller adlinks.
 
Jag gillar verkligen att upptäcka nya skönhetsfavoriter. Man håller ju sig gärna inom sin comfortzone annars. Det är kul att hitta grymma nyheter och sånt som man aldrig hade provat annars, därför är Glossybox en så smart idé! Speciellt som att det blir som en present till oss själva varje månad. En sockerfri och spännande present! 
 
Denna månadens box innehöll massa bra produkter! Till och med skrubbis-tatueringar så jag lurade mina kompisar att jag tatuerat mig på handleden - haha (ok, tråkigt jag vet). 
 
Här klickar du hem din egen Glossybox (LÄNK)
 
KÖSS
 
 
 
 
 
1

Nytt matschema

Som du vet så har jag precis börjat en ny behandling för mitt beroende. Det är en behandling just för jag har insjuknat i mitt beroende igen efter en tuff höst. Detta är ingen barnlek. Första gången jag kom så bad de mig blåsa i en alkometer. Jag bah: Alltså jag har inte druckit alkohol på två år. Å de bah: kul för dig. Blås nu! Sen har de rätt att ta oplanerade drogtester på mig. De har beställt hem utdrag på alla mediciner jag har haft de senaste 1,5 åren. Alltså nu snackar vi hardcore shit här alltså. Skrivit på avtal att jag inte får ta några sinnesförändrande droger under behandlingstiden. På detta stället behandlar man liksom inte bara socker, man ser beroendet som en sjukdom med massa utlopp och behandlar själva kärnan i det. 
 
Sen är det tusen frågeformulär och sjukt tuffa hemläxor. 
 
...Och ett nytt kostschema. Jag hade ett långt möte med hon som sköter kostscheman där för att bygga mitt. Hon var supergullig. När det gäller andra "kostexperter" i övriga livet så pekar de ju med hela handen å bah: såhär ska du äta, knubbis! Så är det inte inom beroendevården har jag märkt. Nu är det det andra kostschemat jag har fått i mitt liv från beroendevård. Och det är verkligen helt annorlunda. Dels för att man har sjukt mycket att säga till om själv. Dels för att mitt inte innehåller kolhydrater. Det viktigaste för dem är att det är praktiskt applicerbart efter just mitt liv. Därför fick jag fylla i mängder av papper men också tre (!!) samtal innan. 
 
Det visade sig att jag åt extremt för lite energi. För när jag fick det tänkte jag bah: shit pommes. Hur mycket mat ska jag äta egentligen??? Men så räknade jag själv och såg att det ändå var 1920 kcal, 71g protein & 14g kolhydrater under hela dagen. Och det är ju inte svinmycket. Tänk då hur lite jag åt innan!
 
Och vi pratade lite om mina konstiga viktuppgångar. Hur jag efter semestern förra året gick upp 8 pannor. Hur jag på bara 2 månader kunde gå upp 12 kilo. Den är bara sinnessjuk. Och jag fick faktiskt rimliga förklaringar till det. Dels att jag äter toklite i vanliga fall så kroppen suger åt sig allt den kan när den väl får mat. Dels att jag alltid varit överviktig, redan som barn, så jag har fler fettceller och då går man upp lätt. Genom att äta mer energi kommer min kropp få en högre förbränning och jag blir mer motståndskraftig.
 
De största förändringarna är att:
 
Jag skall äta frukost. Jag var väääääldigt emot detta. Men kostexperten sa att fasta sliter på binjurarna. Dessutom vill vi inte äta enorma portioner när vi äter pga att kroppen utsöndrar oxytocin och det är beroendeframkallande. Och jag måste äta enorma portioner annars för annars får jag inte i mig allt. Så jag har lovat att prova att äta frukost i 2 veckor. Sen gör vi en utvärdering. 
 
Jag skall dra ner kaffet, max 2 koppar om dagen och resten koffeinfritt. Pga insulinutsöndring och påverkan på beroendecentra.
 
Det jobbigaste är att jag skall föra matdagbok. Skriva upp allt jag äter. Jag hatar att föra matdagbok. Fick panikångestattack första dagen och var otrösterlig. Det drar upp så jävla mycket barndomstrauman hos mig. Hur jag satt där som liten och dietisten var så jävla puckad i huvudet och bara: fast, sluta äta godis. Och alla var besvikna på mig jämt och ständigt. Att jag inte gick ner i vikt. Och alla blev arga när jag inte följde rekommendationerna så jag började ljuga som fan i matdagboken. Samma gäller att väga och mäta maten. Hulkandes och gråtandes. Fy fan vad jag hatar detta. Det är verkligen direkt tillbaka till min skit barndom.
 
Så mitt i en panikångestattack så ringer jag Sockersyster Ann-Ida. Bara skrek gråtandes att jag inte fixar detta. Men hon fick mig som vanligt på bra tankar. Detta är ju skillnad från min barndom. Detta är en matplan jag själv varit med och tagit fram. Och jag får hjälp av människor som fattar mitt beroende. De kommer aldrig tycka jag är värdelös bara för jag inte klarar att följa den en dag. De kommer aldrig tycka att jag är lat, omotiverad eller saknar disciplin. Och ingen kommer bli besviken. Ingen kommer någonsin prata kalorier och att springa mer. Ingen kommer tycka att det är fel på mig. 
 
Men det rör upp så jävla mycket från barndomen detta. Det är verkligen som att klia på ett sår jag gömt någonstans långt inom mig. 
 
Men kanske. Kanske kanske. Kan jag äntligen bli frisk.
 
KÖSS
 
 
18

Meningen med livet

Jag gick igenom en tuff jäkla period i livet i vinter där allt var hemskt och tungt och jobbigt. Bodde i en ryggsäck och separerade med min man. Idag är jag tillbaka tillsammans med min man och vi mår så jäkla bra ihop. Men jag har brottats med en hel del meningslöshetskänslor. Alltså, vad var meningen med hela karusellen? Jag känner mig bara sårad, trasig. Det blev en rejäl jävla livskris, tappade hoppet om allt. Vad är meningen med saker och ting? Vad är meningen med mig? Vad är meningen med att gå igenom massa skit när vi ändå är tillbaka där vi startade?
 
Typ sådana känslor. Tappade tilliten till så jäkla mycket. Jag har alltid känt mig trygg i att det som händer, händer av en mening. Nu tänkte jag bara: fuck you. Detta var bara så sjukt onödigt.
 
Och jag behöver min högre kraft för att fungera i livet. Det är inte bara så att man kan strosa omkring och inte känna trygghet och tillit att allt ska bli bra utan att tro på något. Nej, det behöver inte vra en skäggig gubbe i ett moln, men någonstans behöver man en tro. Det kan vara en tro på mänskligheten, på kärleken - på vad som helst. Min tro är att det finns ett högre syfte, en högre mening. Att jag möter människor och situationer som pushar mig i rätt riktning så jag hamnar där jag är menad att hamna. Och nu såg jag inte meningen - alls. Jag var arg, förtvivlad och ville bara säga fuck off till min högre kraft. Varför varför behövde jag gå igenom detta?
 
Ungefär som jag kände när jag vägde 170 kilo och hade 2 år kvar att leva. Varför behövde jag ha sånna jävla problem med maten när alla andra kunde äta lagom? Idag ser jag varför. Utan min kraftiga övervikt och utan mina problem med maten hade jag ju aldrig kunnat starta LCHFingenjören. Så är det ju bara. Idag ser jag en mening med det. 
 
Jag vet att när vi tittar i backspegeln så hittar vi mening med situationer. Och då blir vi helt plötsligt tacksamma för att vi gick igenom det svåra. Så därför började jag lista saker som aldrig hade hänt om jag inte gick igenom det svåra. Och det var en fantastisk lista jag fick ihop:
 
- Jag blev aktiv i ett tolvstegprogram
- Jag fick 4 stycken nya sockersystrar som tog hand om mig i det svåra
- Jag och Martin kom så otroligt otroligt nära
- Utan det svåra hade jag och Ann-Ida aldrig kommit så nära och då hade vi aldrig startat podden
 
Med mera.... Helt plötsligt såg jag varför jag var tvungen att gå igenom det. Vad meningen var. Då släppte mitt agg och jag kunde acceptera det som hände. Jag kunde återigen sätta min tilltro till en högre kraft, till meningen med livet. 
 
Så tappar du din tro, ditt hopp - börjar tvivla på meningen med saker. Lista de positiva effekterna av situationen. Det är viktigt för oss sockerberoende att känna mening.
 
KÖSS
 
 
6