Powered by Jasper Roberts - Blog

2 år sockerfri

5/5-15 är ett datum jag aldrig kommer att glömma. Det var dagen jag kapitulerade inför min sjukdom sockerberoende. Det var min allra första abstinenta dag. Det var min allra första dag som sockerfri, min första kursdag hos beroendeterapeuterna på Arteget. 
 
Dagen innan tog jag mitt förhoppningsvis sista sockeråterfall. Jag åt START med flytande honung istället för mjölk. Jag var supersjuk i mitt sockerberoende. 
 
Jag har ätit enligt LCHF sedan 2010, och första året gick riktigt bra. Jag lyckades att hålla mig clean och var hög på tanken att få äta mig mätt men ändå gå ner i vikt. Efter det började sockeråterfallen komma smygandes. När jag gifte mig vägde jag 85 kilo, tog en bit bröllopstårta och sedan åt jag mig upp till 110 pannor igen. Jag åt socker fram och tillbaka i 9 månader och var fast i sjukdomens klor. Som tur var snubblade jag över en intervju med Kicki Käller som berättade om sockerberoende och jag spontananmälde mig till deras sockerdetoxkurs. Det var det bästa beslut jag har tagit.
 
Sedan 2010 har jag tappat 95 kilo på egen hand. Jag hade 2 år kvar att leva och var handikappad av min kropp, ångest och sjukdom. 
 
Att inse och kapitulera inför min sjukdom är det bästa jag har gjort för mig själv. Det har gett mig så mycket, det har gett mig livet tillbaka.
 
Förr när jag gick upp i vikt hatade jag mig själv och min kropp. Jag skyllde det på dålig disciplin och karaktär. Idag när jag går upp i vikt i perioder, vet jag att sjukdomen har tagit ett grepp om mitt liv. Jag kan fortfarande bli obekväm i min kropp, men jag tycker att andra människor ska ge fan i min viktuppgång. Jag anser att omgivningen har lika mycket rätt att klanka på min viktuppgång som när en annan insjuknar i ett skov av MS.
 
Förr så var dieter min högre kraft. En ny diet skulle startas i ur och skur. Idag tar jag till hjälp av beroendeterapeuter, 12-stegsprogram, meditation och mentala verktyg när jag insjuknar i ett skov. Förr var det kilon, idag är det psykisk hälsa.
 
Förr skämdes jag över mitt ätbeteende. Idag har jag planlagt alla mina återfallssignaler och alla, från min man till de jag är chef över, till de allra högsta cheferna på det globala IT-företaget jag jobbar på - är medvetna om mitt ätbeteende. Jag skäms inte längre, jag ber om hjälp och vågar blotta min svaghet gällande mat.
 
Förr hade jag en varm offerkofta, det var så jävla synd om mig för att just jag hade kontrollförlust gällande mat. Att jag gick upp i vikt av minsta lilla medan folk kan trycka pizzor och dricka öl utan att det påverkar. Idag vet jag att i detta liv så blev maten min utmaning. Alla har något de brottas med, dåliga relationer, sjukdomar, svårt i skolan/på jobbet. Just min förbannelse är maten och jag har ett ansvar att hålla mig frisk. Det är inte synd om mig, det är ett konstaterande bara.
 
Med hjälp av att jag äntligen fått en etikett att sätta på min svaghet så har jag också fått kraft och verktyg att må bra. Jag förstår att sjukdomen inte bara håller sig till maten, jag har extremt många utlopp. För att hålla mig frisk måste jag hålla ett öga på hur jag beter mig mot folk i min omgivning, sluta med alkohol och se till att anknyta till människor och inte till föremål som mat.
 
Jag vet också att jag aldrig kan lägga ner garden. Jag har träffat människor som levt fria från socker i 10 år och sedan tagit ett återfall och blivit supersjuka.
 
Med hjälp av denna insikt har jag klarat av att hantera livet. I relation är jag relativt nyabstinent, så ännu hanterar jag det inte 100 - men jag överlever. Jag gick igenom 4 dödsfall, en skiljsmässa och oron att inte ha ett eget hem - utan att äta socker eller dricka alkohol. Och det är av en anledning: programmet. Jag fick hjälp av sockersystrar att överleva, jag fick hjälp av omgivningen att hålla mig sockerfri. Det finns hopp och stöd och man behöver inte vara själv. Och det stavas inte DIET, det stavas GEMENSKAP.
 
Idag har jag levt i 2 år utan socker, mjöler, sötningsmedel, mejerier (undantaget smör) och alkohol. Det är helt sjukt. Hur jag firar? Jag unnar mig en veckas semester. Idag ska jag och min älskade älskade man på SPA. Sen blir det att åka till sthlm men min tjejkompis. För det är jag fucking värd!
 
KÖSS
 
 
7
Camilla

TACK för att du skriver! Tack för att du sätter ljus på detta problem som så så lättvindigt sopas under mattan av så många.
Det du gör får mig att tro att jag också kan förändra mitt liv och min tillvaro. Utan dig fanns ingen förebild och ingen vetskap om att det faktiskt är möjligt. Tack!!!

Anna

Om jag ska vara helt ärlig har jag nog inte riktigt förstått att jag är sockerberoende, men så satt jag en hel kväll och läste typ HELA din blogg. Blev så otroligt chockad för jag insåg att jag har samma beroende och beteende. Jag äter LCHF eftersom det är den enda kosten som fungerar, men har äntligen insett (tackvare dig) att jag också måste börja jobba med mitt sockerberoende. Ville bara säga tusen miljoners tack för att du delar med dig, det gör mig starkare!
Speciellt har du berört mig genom berättelserna om hur det är att vara ett överviktigt barn. Jag minns den kalla vågen och alla regler kring mat, jag minns förnedringen när kuratorn på skolan bad mig att skriva ner allt som jag åt varje vecka, och sen skulle vi gå igenom den listan och peka ut allt dåligt. Den förnedringen som jag utsattes för som barn har skadat mitt självförtroende och tagit ifrån mig min styrka. Den enda lärdomen jag tog med mig var att jag är dålig och att alla andra bara ska hålla koll på mig.
Nu tar jag nya tag, ska jobba på att stärka mig själv, inte vara det där barnet hos kuratorn, utan vara den som tar ansvar för mitt eget liv och gör det tillsammans med min fantastiska omgivning (och kanske lite med hjälp av dina kloka ord!)
Tack igen, och kram!!

Hanna

Vad härligt det låter med spa! Ha det bäst. :-D

Vegansk Skönhetsblogg

Vilken jäkla resa du har gjort. Heija dig !

Linda Ph

Så sjukt grym du är!!!

http://www.malinasliv.blogg.s

WOW vilken resa du har gjort. MYCKET IMPONERAD BLIR MAN! 😊 👍🙂

Matilda

Grymt bra jobbat av dig! Blev riktigt imponerad, och framförallt inspirerad av detta inlägg!

Jag har också haft problem med vikten åt både det ena och andra hållet, hade första ätstörningen redan vid 11 års ålder och sen höga viktuppgångar däremellan att man rasat i vikt. Levt på Cola och socker i typ hela tonåren.
Bestämde mig i årsskiftet att det skulle bli ändring på det och det var faktiskt inte alls svårt att välja bort socker. Fortfarande många kilon kvar och jag fuskar alltid en dag i veckan, men känns som att man är på väg i rätt riktning, på ett hälsosamt vis!