Powered by Jasper Roberts - Blog

insjuknad

I månader har jag glidit in sakta men säkert i ett skov igen. Jag har börjat med min ritual igen. Min beroenderitual, fast på salt+fett istället för socker. För mig är det tungt att medge detta, att jag drogar igen. Nej, jag är fortfarande fri från socker, mjöl, sötningsmedel, mejerier och alkohol. Imorgon firar jag 2 år utan. Men min hjärna är ändå kapad av den besatthet som medföljer drogandet. 
 
Och jävlar vad jag har tragglat med detta nu. Gjort matplaner, ätit enligt äckelveckan, kartlagt alla mina återfallssignaler, läst böcker, petat med detaljer i maten, planerat, summerat, gått på 12-stegsmöten, ringt, bokfört, mediterat, jobbat med tacksamhet... Kan verkligen hålla på i all oändlighet. Men nu måste jag erkänna. Nu måste jag kapitulera inför min sjukdom. Jag är inte starkare än såhär och jag är riktigt riktigt sjuk i min beroendesjukdom.
 
Skillnaden är att jag inte ger upp. Jag tänker aldrig ge upp på min sjukdom, på mig själv. Jag tänker inte äta ihjäl mig. Så nu har jag sökt hjälp och om två veckor startar jag ett 13 tillfällen långt behandlingsprogram. Jag var på ett första möte i veckan och jag var tydligen lite annorlunda än många andra. Dels har jag varit matmissbrukare hela mitt liv (har ingen period i livet då jag inte drogat), dels har jag varit abstinent från mina primärdroger i 2 år, dels så är jag multiberoende - jag har väldigt många utlopp. Och som bereoendeterapeuten sa "du är för påläst om beroende för att tillfriskna". Med det menas att jag kan så mycket om beroendesjukdomen att jag kan rationalisera den och har svårt att kapitulera.
 
Jag blir därför en nöt att knäcka. Mina 13 tillfällens behandling kommer att specialdesignas för mig. Jag kommer få behandling för alkoholism som mixas upp med primär- och underhållsbehandling. Det känns jätteskönt. Nu kanske jag en gång för alla får de verktyg jag behöver för att lugna min beroendehjärna. 
 
Det som skrämmer mig i behandlingen är att hela min omgivning blir inblandad. Jag kommer få rapportera till min chef vad jag ska äta imorgon och vad jag åt igår. Sköter jag mig inte så blir det rapportering. Min sambo skall in på anhörighelg där han kommer utbildas i beroendet. Och jag är ju givetvis skiträdd för att svika min omgivning. Beroendesjukdomen är ju sjukt lurig. Jag vet EXAKT vad jag ska äta. Jag vet EXAKT mina återfallssignaler. Jag vet EXAKT hur det fungerar. Ändå så agerar jag ut. 
 
Men jag påminner mig om att min resa inte är en viktresa. Det finns inget "föreEfter". Det finns bara sjukdom/tillfrisknad. Och även om jag inte är fet idag, så kan jag fortfarande vara sjuk. Även om jag har gjort min resa så kan jag fortfarande insjukna.
 
Det värsta är ju inte att man går upp i vikt. Det värsta är ju hur maten kapar hjärnan. Hur jag har svårt att prestera på jobbet. Hur det klias i hela min kropp. Hur jag missköter relationerna och blir opålitlig. Jag orkar inte leva så längre. Jag vill leva i tillfrisknad och i välmående. Så. Nu startar Mys Resa 2.0. It's gonna be a bumby ride!
 
KÖSS
 
 
17
Carro

Då shopping är ett av dina utlopp kanske en god man är en lösning för att täppa till det? Kanske är det inte en god idé att samarbeta med klädpartners för att på så sätt inte nära shoppingberoendet?

Hoppas innerligt att du får bukt med ditt problem.

Funderar även på om det är som så att eftersom att du kan så mycket om beroende att du ser saker som kanske inte existerar egentligen? Att det som faktiskt egentligen är normalt och som alla gör ibland blir beroende för att det är du som gör det trots att du kanske inte alls är beroende av just den saken egentligen. Lite att du ser vargen vart du än tittar även om vargen inte är där?
Hoppas inte att du tar illa upp. Jag bara spekulerar och kan absolut ha helt fel. Delar med mig av mina tankar för att ibland kan det vara bra att se saker från massa olika perspektiv.

Har själv insett att jag inte är beroende utan hade en missbruksrelation till socker. Japp jag skriver hade för jag har inte den längre och det är skönt. Mitt missbrukande har och är kopplat till mitt sociala liv.

Hoppas som sagt att du blir fri från dina demoner och kan leva ett lyckligt liv.

Amanda

Oj vad jag kände mig träffad av detta inlägget My, och av Carros kommentar! Jag tror nästan att jag mer är beroende av stressen och kontrollen av utloppen än själva utloppet. Är alla beteenden en sorts flykt? När är det okej att fly och när ska man kämpa och när ska man vila? Har också läst på "för mycket" så att jag börjar ifrågasätta mig själv istället för sjukdomen, svårt att hitta distansen. Men vi fortsätter kämpa, vi är starka och ger varann styrka!

Alex

Carro; tänkte PRECIS samma sak!

Alex

Carro; tänkte PRECIS samma sak!

Anonym

Tack för att du delar med dig 💝 Som jag känner igen mig. Gick en utbildning i beroendelära i början av 2000.Igenkänningsfaktorn var stor. Men precis som du skriver kan kunskapen lura oss också. Detta var en paus i mitt yrkesliv och inget jag arbetar med. Men jag är tacksam för kunskapen och de veckor jag varit på behandling för mitt sockerberoende. Det får mig att orka och inte ge upp. Lycka till My❣️Kram

Anna Holm

Än en gång, tack för att du delar med dig.
Du är grym, lycka till!

Nathalie

Kämpa på My! Beroende är så jävla svårt oavsett vad det handlar om. Är man en beroendemänniska hittar man lött något nytt att bli beroende av när man lyckas sluta med en sak. Jag har haft anorexi, vilket blev som ett beroende för mig, när jag försökte bli frisk från den började jag i stället att shoppa orimligt mycket. Jag är sjukskriven på grund av min psykiska ohälsa så jag har redan väldigt lite pengar och mitt shoppingberoende gör inte saken bättre. Snart är mina pengar slut och det ger mig panik, men jag KAN INTE sluta. Jag lovar mig själv varje gång att det får vara den sista, men likt förbannat drar jag kortet när jag har ångest. Det är ju ångestdämpande i stunden och det är ju därför man gör det, men det långsiktiga resultatet blir inte bra. Det är så svårt att stå emot så jag förstår precis din frustration! Hoppas det här programmet kan hjälpa dig! <3

Anonym

Vad har du kvar att äta nu? Inte mycket? Det här är sjukt att leta fel i allt. Släpp kontrollen. Det låter helt galet!

Anonym

Klarsynt. All lycka till.

E

Du behöver annan hjälp My.
Det är inget beroende som spökar för dig.

E

Du behöver annan hjälp My.
Det är inget beroende som spökar för dig.

monica

Summan av lasterna är konstant, sägs det. Mat, tobak, alkohol, shopping. Blir det nindre av det ena,så blir det mer av något annat. För egen del skulle jag önska en lindrig lobotomi, något som skar av de invanda missbrukarvägarna i hjärnan. Eller något liknande elektriska signaler,som förbättrar rörelsefunktionen hos parkinsonsjuka,som kunde avleda hjärnan från mat,ätande. Tror jag skulle bli ännu mer hysteriskt tokig, om omgivningen skulle kopplas in och komtrollera mig. Du har verkligen en svår sits. Önskar att du ska få hjälp till självhjälp och något som kunde avleda dina tankar,gnag och oro.

Malinka

Usch, vad det låter trist :( jag känner med dig.

Lycka till på den nya resan!

Kirsi

Heja heja Mysan och lycka till, stort varmt kram ❤

Kirsi

Heja heja Mysan och lycka till, stort varmt kram ❤

Kirsi

Heja heja Mysan och lycka till, stort varmt kram ❤

Kirsi

Heja heja Mysan och lycka till, stort varmt kram ❤