Stress på resande fot

Något som jag, liksom många andra beroende, har som problem är mat och stress på resande fot. Det kan vara skitjobbigt helt enkelt! Många utav oss matmissbrukare kan inte heller hantera buffér och tycker frukostbuffén bara är ångestframkallande. Lägg då till aktiviteter som vi planerar in och kanske dålig sömn pga att du inte sover hemma och du har en coctail av ångest. 
 
Bestäm dagen innan vad du skall äta
Det ENDA du behöver veta är vad du skall äta idag och vad du skall äta imorgon. Jag skriver upp en matplanering och smsar till någon som känner till min matproblematik dagen innan. Då slipper jag fixera vid vad jag skall äta, när jag skall äta och hur mycket jag skall äta - jag använder den som facit, jätteskönt! Sätter jag mig i risksituationer (läs: bufféer) så meddelar jag tiden till en kompis och ber henne vara vid telefonen den tiden. Så tar jag ett kort på min tallrik och smsar till henne. Jag får inte börja äta förän tallriken är godkänd. Detta låter som en drastisk åtgärd, men pga att jag började banta när jag var 6 år gammal är jag rejält fartblind för mängder. Jag kan tycka att en liten portion är jättemycket och en stor portion är jättelite. Därför behöver jag ibland att någon tittar nyktert på min tallrik.
 
Be hotellet förvara dina matlådor
Har du möjlighet så ta med matlådor. Ring gärna innan och be om ett kylskåp eller fråga om du kan förvara dem i ett kylskåp. Det brukar inte vara några problem alls. Ann-Ida kontaktade faktiskt MTR och frågade om hon fick låna micro på tåget att micra maten i. Det var inga problem, det brukar inte vara några problem.
 
Göm minibaren
Vi pratade med det med Bitten. Hon berättade att i början när hon var nynykter brukade hon vira in alla småflaskor i en handduk och lägga utanför rummet. Och det kan du göra, du kan faktiskt be receptionen att plocka undan allt om du inte klarar av att hantera det.
 
Kolla menyer
Googla redan innan på menyer, ring eller maila. Det går faktiskt att lösa det mesta! Skriv upp på din dagsplan var du skall äta och vilken rätt.
 
Planera in luft
Kom ihåg att beroende är en stressutlöst sjukdom. Var schysst mot dig själv och planera in luft mellan varven så du inte blir utmattad och faller dit. Powervila, andas och lägg inte för mycket saker under en och samma dag. 
 
KÖSS
 
 
1

En sockerberoende anorektiker

Den allmäna myten är att alla sockerberoende är överviktiga. Detta är en myt jag vill slå hål på. Övervikt KAN vara en av konsekvenserna av sockerberoende, men är inte alltid det. Beroende är en själslig, andlig och fysisk sjukdom som tar död på oss. Möt Isabelle, en sockerberoende tillfrisknad anorektiker.
 
 

"Isabelle, allt är inte svart eller vitt", "Du behöver inte vara så extrem".  

Jo, just så är det att vara beroende. Allt är antingen svart eller vitt, mycket eller lite. Det finns ingenting som heter lagom i min värld. Antingen är det högsta växeln och full fart i skarpa kurvor eller farfarsbilarna på Liseberg - det går per automatik. Det handlar inte om att ha någon diagnos, att vara en rastlös själ eller att vara otålig. Det handlar om en beroendehjärna som reagerar, aktiveras och hålls i schakt på olika sätt. Det är ett sätt att hantera livet, känslor och tankar. 

Jag är beroende. Jag är en tillfrisknad anorektiker, har en ortorexi under uppsyn och har gjort en snabb karriär inom bulimispektrum. Allt på grund av ett utlösande sockerberoende. 

Jag har så länge jag kan minnas brottats med min beroendehjärna. Från underätning till överätning och tillbaka igen. Men det är först på senare år som jag har kommit till insikt och blivit ärlig med mig själv. Jag är beroende, jag är en beroendepersonlighet som hela tiden strävar efter att få min fix, att få kickar, att få bekräftelse eller må bra för en stund. 

Att äta har alltid varit mitt sätt att hantera livet. Oavsett om det handlar om jobbiga känslor, livskris eller rent av lycka och eufori. Min lösning har varit att äta. Eller att inte äta. 

 

Det är just den komplexiteten som jag vill belysa. Beroendeproblematiken. Beroendesjukdomen. Den finns där hos oss alla, mer påtaglig för vissa, men utloppen ter sig så himla olika. Det syns inte alltid utåt heller. Det finns generella uppfattningar om vad tvångsmässig ätning innebär men till syvende och sist är vi alla människor med olika bakgrunder och uttryck för vårt innersta. 

Jag är en anorektiker i en bulimikers kropp som genom min ortorexi håller mig "fit". Det är så jag alltid har sett på mig själv. Hälsan själv, sund mat och mycket träning. I själva verket äter jag på känslor. Underäter eller överäter. På vägen från anorexin gjorde jag en avstickare inom bulimispektrum. Jag skyllde min hetsätning på hormoner. Jag hade efter en lång sjukdomstid äntligen lyckats bli gravid och föda fram en vacker dotter. 

Jag är uppvuxen i en dysfunktionell familj. Från min barndom minns jag mest mörker, mobbing, psykiskt och fysiskt lidande. Jag har ett fotografiskt minne som aldrig låter mig glömma detaljer. Har man svårt att sudda bort minnesbilder, ja då flyr man på andra sätt. Jag har gjort det genom mat, alkohol, träning, arbete och relationer. Och i enorm konsumtion. Ju äldre jag blivit desto svårare har mitt sug- och tätt sammankopplade flyktbeteende varit att mätta. 

Jag har i perioder startat morgonen med 6-8 polarkakor med nutella, ätit på McDonalds tre gånger om dagen eller tryckt i mig en form kladdkaka under en håltimme. Andra perioder har jag svält mig själv till den grad att min kropp har fått fysiska men. För 4 år sedan låg jag på min dödsbädd. Jag fick besked om att jag eventuellt inte skulle överleva veckan ut. Det var en tisdag. Mina värden var så dåliga, mitt hjärta riskerade att stanna om jag stressade, klev in i ett flygplan eller skrattade. Det som skulle vara mina bästa år, där låg jag, som en grönsak. Allt till följd av ett omättligt sockerberoende. Ett beroende som jag under 13 års tid höll i schakt genom att svälta mig. Nolltolerans. Jag tillät mig inte att äta tillräckligt, jag kompenserade med träning inför varje mål mat och tillslut hade jag inte tillräckligt många timmar på mitt dygn till att äta och träna att jag helt enkelt struntade i att sova. 

Jag bestämde mig för att överleva. Det tog tid men det gjorde jag. Jag lever. Idag med en fantastiskt fin dotter som är resultatet av en livslång och stark kärlek mellan mig och min man. 

Jag är anorektiker. Jag är en överlevare. Jag är en tvångsmässig ätare, som till följd av självhat tvingade mig själv att leva utan "onyttigheter" i över 13 år. Och så kom äntligen graviditeten.  49 kg lätt genomgick vi en IVF och blev gravida. Det var en lång och svår resa men nu var vi där. Med det kom också ett nytt utlopp för beroendesjukdomen. Jag började som höggravid att hetsäta. Jag åt tvångsmässigt. Mina hormonnivåer var så skyhöga att jag trotsade min tvångsmässiga anorektiker och satte full fart mot bulimikernas land. Med det kom också stort psykiskt lidande. Mitt kontrollbehov tillät mig inte att ta tillvara på graviditeten och "njuta". Nej, självhatet var aldrig läkt och jag straffade mig själv ständigt med kompensationstänk, träningshets och ett pendlande mellan över- och underätning. 

Sockermonstret höll mig krampaktigt kvar i sitt starka grepp även efter förlossningen. Med facit i hand tror jag att det hela bottnade i en inre kamp. Efter 13 års svält och stress fick jag panik av tanken att återgå till det livet. Min kropp hade "tillåtits" äta igen. Äta allt. Och för mycket. Jag var rädd för att tappa kontrollen, åt båda håll. Hela tiden vågskålen; överätning-underätning. ​

Beroendesjukdomen är lurig. Den kan ta fruktansvärda uttrycksformer. Det syns inte alltid hur mycket du lider. Är du anorektiskt smal syns det att man svälter sig. Är man stor i maten och dessutom har en övervikt, ja då ses man som bulimiker. Men kom ihåg att det inte är så enkelt. Beroendesjukdomen ljuger, manipulerar och tar sig olika former hela tiden för att få fotfäste och fastna hos en människa. 

Jag bloggar på Wellbeingbybelle.devote. se. Där delar jag min resa, min livsberättelse. Där talar jag om kost och hälsa utifrån såväl friskhetsfaktorer som beroende. 

TACK till er och till lchfingenjören för denna ära, att gästblogga här. 

Vill du publicera din sockerberoendeberättelse på bloggen? Du kan välja att vara helt anonym om du vill. Maila din berättelse till LCHFIngenjoren@outlook.com

 
1

Stil: vinröda höstskor

Detta är en annons för Cellbes och innehåller annonslänkar
 
Nu är det höst och vilken färg är mer höstig än burgundy? Jag har ett helt set med handlar, halsduk, läckra höstskor och en fin handväska. Mina asläckra höstskor är från Cellbes och är ett MÅSTE i garderoben.
 
Du hittar skorna här (LÄNK)
 
 
Cellbes har även kampanj nu
Erbjudande: 50% rabatt
Giltig: 13-19 november
Villkor: Rabatten är redan avdragen - lila siffror är giltiga. Gäller på plagg/produkter markerade med "Kampanj" och kan inte kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Erbjudandet gäller så länge plagg/produkten finns i lager men inte längre än till den 26/11 2017.
 
Alla produkterna finns att hitta hos Cellbes.
 
KÖSS
1