Koffeinavgiftningen

Nu har jag varit fri från koffein sedan sommaren. Det är crazy bananas ändå, för jag trodde inte det skulle vara ett så "tungt" gift. Att jag knappt skulle märka skillnad. Men tji, där fick jag! Jag upplever enorm skillnad:
 
- Inga panikångestattacker
- Inga domningar
- Lägre sömnbehov
- Vaknar av mig själv och behöver ingen "kick"
- Bättre fokus
- Bättre sömn
 
Ja, alltså jag trodde verkligen inte det skulle göra sådan skillnad, men det gjorde det! Så nice! 
 
De tre första veckorna var ju verkligen horribla, men såhär i efterhand: sjukt värda. Har du provat koffeinfritt? Vad tyckte du?
 
KÖSS
 
 
 
8
Anonym

Tredje dagen nu o huvudvärken har äntligen släppt, vanan att dricka är nog just nu det mest utmanande

Anonym

Tredje dagen nu o huvudvärken har äntligen släppt, vanan att dricka är nog just nu det mest utmanande

monica

Aldrig provat koffeinfritt, tror inte det påverkar mitt välbefinnande. Har däremot rökt i 10 år, det var en stor lättnad att slippa den tvångshandlingen och hostandet.

Anonym

Var helt koffeinfri i 3 månader o trillade sedan dit igen. Trodde inte jag var så beroende! Har börjat dra ner igen nu (något år senare) för att bli koffeinfri igen. Dricker du fortfarande koffeinfritt kaffe eller kommer du skippa det på sikt eftersom det ändå innehåller lite koffein?

Anonym

Jeg drikker vann, smør og kakao istedenfor kaffe. Vet du om kakaopulver er ok?

Tant Grön

Koffein är en värre drog än vi tror...
lämna bort en dag så får ni se....

Lotta

Jag slutade dricka kaffe för mer än två år sedan. Drack kaffe i kanske tjugo år, ofta sådär en fem, sex stora koppar starkt kaffe om dagen, varav två var direkt när jag vaknade. Jag raglade liksom upp ur sängen på autopilot direkt till bryggaren ;-) Om jag skulle iväg någonstans var jag tvungen att ta koffeintabletter, annars fick jag precis som en riktigt ordentlig bakfylla med kväljningar och extrem huvudvärk.

Försökte dra ner på kaffet till normal nivå minst ett tiotal gånger under årens lopp, men trots att jag varje gång lyckades avgifta mig framgångsrikt och kanske var utan kaffe en hel vecka eller två, så kunde jag inte bara ta en eller två koppar om dagen när jag väl började igen (för min ambition var hela tiden att kunna dricka "lagom" med kaffe) utan det eskalerade alltid så småningom tills det liksom var ett konstant flöde mellan morgonen och fram till sen eftermiddag. Jag hade aldrig några magproblem eller så men det var sjukt jobbigt att vara så beroende. Jag var också mycket mer stressad och liksom bara studsade runt hela dagarna, och paradoxalt nog (eller egentligen inte ;-)) var jag samtidigt mycket mer trött.

Kaffe var för mig lösningen på allt, en ständig följeslagare genom särskilt hela arbetsdagen. Det var för att peppa upp, koppla av, fokusera, fira, trösta. Det var outsägligt skönt att bli av med detta konstlade behov när jag väl slutade för gott. Jag mår så mycket bättre nu. Har aldrig haft annan sorts beroendeproblematik men jag kan delvis relatera till det efter mina erfarenheter.

Däremot tror jag att det är väldigt individuellt hur man reagerar på just koffein. Min man har, precis som många andra, aldrig haft några problem. Han dricker nån kopp på morgonen och en på eftermiddagen eller så och sedan tänker han inte mer på det. Han verkar inte heller liksom få en kick av det, han kan till och med dricka innan han ska lägga sig på kvällen utan att känna någonting alls. Det hade inte jag kunnat göra ens i mina mest kaffestinna dagar :-)

Jennifer

Mår så sjukt mycket bättre av koffeinfritt.
Slutade dricka kaffe helt och hållet, vågade inte börja med koffeinfritt istället utan helt tog bort det ur framförallt morgonrutinen.
Hade ingen aning om att det kunde påverka så mycket, men jotack känner igen det du skriver. ... lägre sömnbehov har jag dock inte märkt av än...haha