Hur lever vi i andlighet?

Tolvstegsrörelsen pratar mycket om högre kraft, om Gud och att lämna över sitt liv. Jag kommer ihåg i början när jag gick dit. Jag köpte liksom idéen med att ha en gemenskap, att träffa sockersystrar som var som jag själv. Men jag köpte inte riktigt det här med högre kraft. Det är la ingen kyrka jag går till?
 
Det som är viktigt med högre kraft, är just: så som jag uppfattar min högre kraft. Vissa är ateister - de väljer att tro på gemenskap och gruppsamvete, andra är muslimer och några är kristna. Det spelar liksom ingen roll, det viktigaste är att förstå sin del här i världen. Att känna att vi är en del av något större, att det finns något större än vårt eget ego och vår egen vilja. Vissa väljer Gud, andra väljer att sätta tillit till mänskligheten. Att vi är en tusendel av hela mänskligheten och att vi skall efter bästa förmåga bidra till jorden. Ger vi mer än vad vi tar?
 
Hur lever vi då i andlighet? För mig handlar det om flera komponenter. 
 
Bön & meditation
I bönen för jag en dialog med min högre kraft. Alltså, det låter mer pretto än vad det är. Om du tror på Gud så är bönen enklare, om du inte gör det känns det ju sjukt skumt att be till en gud du inte tror på. Men det handlar om att stilla sig och pinpointa vad du behöver hjälp med. Har något skitit sig, är du rädd och orolig eller kanske känner du dig handlingsförlamad - i bönen tydliggör du detta. Om du dessutom har en tillit till något större än dig själv, kan du hitta ett lugn i överlämnandet.
I meditationen är det HK som talar till dig. När vi stillar oss och söker så hittar vi ofta svaren. Här handlar det om stresshantering. När vi är lugna och närvarande kan vi ofta hitta svaren i oss själva.
 
Lev & låt leva
Det handlar om att leva efter dina värderingar. Att inte trampa på dig själv eller andra. Att göra rent hus och den enda trädgård du rensar ogräs i - är din egen. Men dina blommor du sår, kan pollinera av sig och börja växa i någon annans trädgård. Med det menas att den enda du kan ändra på är dig själv. Ingen annan, men du kan inspirera andra. 
 
Tro på att allt är gott
Vi blir arga på människor som trampar oss på tåna och gör oss ledsna. Autopiloten kliver in och vi exploderar i ilska. Sen kan vi gå i dagar, veckor, år - och känna oss kränkta av händelsen och bli förbannade. Detta är en farlig känsla för vårt andliga tillfrisknande. Det äter upp vår själ. Istället så behöver vi förlåta och gå vidare.
Min ömma tå här, bland annat, är aggressiva följare/bloggläsare. Jag kan verkligen flyga i luften över folk som sitter bakom skärmen och tar sig rätten att skriva kränkande kommentarer, psykoanalyser eller sprida sitt hat mot fett på mig. Det är som att vissa människor inte ser att jag är människa, att jag tappar allt människovärde bara för att jag skriver och instagrammar offentligt. Människor tar sig rätten att skriva saker de aldrig skulle våga säga face to face. 
Här om dagen så mötte jag detta igen. Och det var liksom förpackat i allt jag någonsin harmar på. Det var en instaföljare som: 1. Var dietist 2. Anklagade mig att ge folk tarmcancer pga allt rött kött jag åt 3. fäller kommentaren "man kan äta allt men inte alltid".
 
Jag hade haft en stressig dag och hade ungefär 0% i andlighet. Så jag kör igång i 110%: VA I HELVETE SÄGER DU?? Jag är faktiskt allergisk, jag kan inte äta annat protein. Ni dietister förstörde mitt liv. Hade du sagt "du kan dricka allt men inte alltid" till an alkis? Varför säger du så till en sockerberoende. Osv osv...
Du vet. Totalt flippad. Men vad gör det? Vad gör det för gott? Ingenting alls. Resultatet var istället att jag satt och var så arg och kände att jag ville slå något. Hårt. Känslorna gick bara ut över mig själv. 1-0 till dietisten. 
Då stillar jag mig. Raderar hela inlägget och tänker på att allt är gott. Hon handlar efter sin världsbild. Hon har inget elakt uppsåt. Hon tror på riktigt på det hon säger. Och det får vara så. OM hon är ute efter att skada mig, skadar hon bara sig själv med sin egen ilska. Jag är bara ett objekt för det, men jag kan välja bort det. 
Befrielsen som följer är fantastisk.
 
Hur lever du i andlighet och balans?
 
KÖSS
 
7
Lena i Umeå

Vilket fint inlägg. Mycket tänkvärt och klokt – som vanligt. :)

Vivisfaxarn

Du kan dricka allt, men inte alltid! Jättebra liknelse som visar hur dumt det kan sägas.

Effie

En fråga, bara. Hade du klarat att ta några djupa andetag och svara "tack för omtanken, men det du föreslår fungerar inte" ? (ev med någon liten förklaring).
Och är det en bra idé? Jag är inte säker. Det förekommer mycken resistens på nätet; jag tanker på oemottaglighet för argument och fakta. :-)

monica

Verkligen trist med näthat. Och krig, svält, sjukdomar. Idag 11 september. Var i NYC vid minnesmärken efter tvillingtornen -01. Alla människor som dog när de skulle hjälpa andra. Hur man vill döda andra människor och samtidigt ta sitt eget liv. Förr fanns pest och kolera , som nästan raderade ut befolkningen på många orter. Det är kanske så att gud skapade jorden men överlåter år befolkningen att efter bästa förstånd sköta resten. Att tro på en högre makt, måste vara en underbar självhypnos. Då kan det vara lättare att möta livet. Tro att just jag ska bli hjälpt. Aldrig kommit till tro själv. Det här var ett snällt och onödigt inlägg.

A

Hur ser du då på rött kött, chark osv? Enligt Cancerfonden så finns det kopplingar, tydliga sådana, mellan rött kött, chark osv och tarmcancer. Även om du nu är allergisk så undrar jag kring hur du ser på kopplingen?

Sara

Tänkte bara säga att jag gillar din blogg. Är också sockerberoende och har lyckats vara sockerfri i 7 månader nu. När jag glömmer bort varför jag undviker socker brukar jag gå in här och läsa och bli påmind. 😊 ❤️❤️❤️

Sara

Tänkte bara säga att jag gillar din blogg. Är också sockerberoende och har lyckats vara sockerfri i 7 månader nu. När jag glömmer bort varför jag undviker socker brukar jag gå in här och läsa och bli påmind. 😊 ❤️❤️❤️