Du duger

I mitt arbete med sockerberoende har jag insett att det finns ett gemensamt drag: vi tror inte vi duger. Vår coreissue är "never good enough". Detta driver oss till de mest knäppa sakerna. Vi jobbar för mycket, tackar ja till allt och springer omkring som tokar för att få vardagen att fungera. 
 
Jag är likadan, jag jobbar för mycket och tar på mig för mycket. I slutändan av dagen orkar vi inte och faller ner i en liten hög och moffar sötsaker. Det blir så när vi kör över våra egna behov.
 
Det bästa jag har gjort för mig själv är att lära mig att säga nej. Att förstå och inse att jag inte behöver säga ja till allt, men att hålla det jag har lovat.
 
Tittar jag tillbaka på mitt liv så ser jag hur mycket jag har kompenserat i mitt liv, hur många bollar jag har i luften. Jag har aldrig bara gjort 1 sak: jag har jobbat & pluggat samtidigt - det har alltid varit 2 saker i taget. Jag har haft otroligt roligt, men ofta har det blivit för mycket av det goda. Jag tränar på att säga nej och att prioritera mig själv.
 
Att känna att vi duger att bara vara är en livslång övning, det är inte en förändring som sker över en fikarast. Öva i det lilla - säg nej till att vara hundvakt eller att ta den där extra arbetsuppgiften. Varje gång blir det faktiskt lättare.
 
KÖSS