Sluta hetsäta

Hetsätning är något som verkligen kryper ner i åldrarna. Att hetsäta innebär att man sitter ner vid ett tillfälle och äter stora mängder mat trots att vi är mätta för länge sedan. Den känslomässiga anledningen är ofta olika, ofta gör vi det för att fly från våra känslor.
 
Men den förklaringen räcker långt ifrån, jag är faktiskt jävligt trött på den förklaringen för jag har alltid känt att det finns fler anledningar än så. Ju mer jag har efterforskat, ju mer har pusslet uppdagat sig. Anledningen att vi hetsäter är ALLTID svält, både mental och fysisk. 
 
Vi lever i en kultur som ständigt berättar för oss att vi inte duger, att det är något fel på oss. Då börjar vi banta och när vi bantar tror kroppen att den svälter. Vår kropp är liksom inte en uppfinning från 2000-talet, det är en uråldrig fantastisk maskin vars enda syfte är att du skall kunna överleva så du kan göra massa awesome grejor ute i världen! Den fattar nada av 1900-talets påfund dieter. Den kan inte se skillnad från när du räknar kalorier och svält, den tror det är tredje världskriget där ute när du går på diet.
 
Vad händer då? Den börjar pinga dig. En liten notis om mat. Du börjar tänka på mat. Ju fler gånger du ignorerar pingen, desto starkare blir dem. Snart är det rena alarmet som går igång och eftersom du faktiskt inte lever i tredje världskriget utan i en modern kultur där du kan skaffa föda 24/7 kommer du tappa kontrollen och börja äta. Och när du då väl äter så tror kroppen att du har kommit över en riktig skatt och nu skall här hushållas. Så den tvingar dig att äta och äta och äta, som om det vore din sista måltid (den tror det - på riktigt). Resultatet? Hetsätning deluxe!
 
Dagen efter så tror du att du är lat och har låg viljestyrka, du ställer dig framför spegeln och tycker din kropp är äcklig och ful. Så då börjar du din nästa diet. Kroppen tror då att du lever i tredje världskriget och kommer framkalla biokemiska hetsätningsattacker.... Oändlig loop i all evighet.
 
Det GÅR att bryta denna onda cirkel. Hur slutar vi hetsäta i vanliga fall? Tja, vi börjar banta. Vi tror att vi skall bryta hetsätningen genom att äta mindre. Och egentligen är det fullt logiskt i våra huvuden. Jag vill äta mindre = jag äter mindre. Men så funkar det inte. Enda sättet att sluta hetsäta är att BÖRJA ÄTA! 
 
Genom att äta ordentligt gör du kroppen trygg och den kommer inte framkalla hetsätningsattacker. Vi har ofta bantat i tiotals år så det kan ta jäkligt lång tid att göra kroppen trygg. Att börja äta är det absolut läskigaste en tvångsmässig bantare kan göra, det krävs kilovis med mod! För det kommer leda till viktuppgång, men efter ett tag kommer kroppen att stabiliseras, bli trygg och du kommer tappa vikt. Jag har sett det om och om igen. "Ett tag" är olika för alla, ibland är det veckor vi pratar om, ibland är det år. Men vill du sluta hetsäta så måste du börja äta, det är verkligen det enda som kan bryta denna onda spiral.
 
Sluta hetsät, börja ät! Du är fantastisk! Läs detta jävligt intressanta experiment (LÄNK)
 
KÖSS
 
 
 
2

Dåliga kroppsdagar

Senaste tiden har jag verkligen rannsakat mig själv och hur jag ser på min kropp, jag har insett att en dålig kroppssyn är lika farligt för mig som att äta kolhydrater. Även om inte jag dietar längre så kan jag verkligen drabbas av LUST att banta. Jag kan få för mig att jag inte duger och att min kropp behöver krympas. Jag kan få för mig att det är en bra idé att börja skära ner i mängderna.
 
Det är inte lätt att leva i en bantningskultur som vi gör, det är skitsvårt! Det surrar överallt om tips, tricks och ideal att det faktiskt är svårt att inte dras in i det - även om vi vet bättre.
 
Att vägra banta och älska sin kropp är inget man föds med. Det är inte heller ett enda beslut man tar. Istället så behöver vi ta dessa beslut om och om igen - varje dag. Att tillfriskna som tvångsmässig kroppshatare är en process som växer långsamt fram i en. Små små steg mot en bättre kroppsbild.
 
Den värsta fällan är när vi har ätit vad vi anser fel. Det kan vara fel produkter eller fel i mängderna. Då är det som att trycka på play på den där destruktiva radion i huvudet - vi är tjocka och värdelösa, duger ingenting till. Det blir riktigt tråkiga radioprogram i huvudet och suget att börja banta kommer som på beställning.
 
Vi fastnar då i den destruktiva spiralen: bantning - (biokemisk) hetsätning - bantning.... Omöjligt att ta sig ur! 
 
Att tillfriskna från kroppshat är lika viktigt som att tillfriskna från sockerberoende, de hör liksom ihop. Vi behöver marinera oss med goda upplevelser och människor. Läs bloggar, följ större kvinnor, läs Jess Bakers böcker. Vi behöver en dos kroppskärlek - varje dag!
 
KÖSS
 
 
2

Matperfektionism

När man börjar tänka på att äta hälsosamt så är oftast första steget att samla kunskap. Överallt översköljs vi av budskap på do and don'ts. Mejerier är farligt, fasta är bäst, mandelmjöl är rena hälsokuren... Sedan möts vi av motsatta argument - mejerier är rena hälsokuren och mandelmjöl rena rävgiftet! Vad skall man tro på?
 
Om du är sockerberoende och stöter på andra sockerberoende så kommer alla ha goda råd. Vissa äter enligt ett strikt matschema och väger allt på grammet, andra äter helt fritt - och äter produkter du tänker är rena döden. 
 
Ovanpå alla löpsedlar och allt socialt grupptryck har vi hälsogurusar och de är bombsäkra på sin sak! Ät veganst, räkna kalorier eller börja träna HIIT - DÅ jävlar blir du fit!
 
Hur fasiken ska vi göra egentligen? Vad är bra och vad är dåligt, vad ska vi tro på?
 
Jag har stött på många sockerberoende som fnyser över min mat, hur kan man leva så "loose" som jag gör. Nej, jag väger och mäter inte och är jag hungrig så äter jag, varesig det är ett mål "för mycket" eller inte. Sedan möter jag andra som tycker jag är helt fanatisk och verkligen inte förstår hur jag kan leva som en kolhydratshitler.
 
Det finns så mycket skam i detta så man blir mörkrädd. Alla är verkligen helt stensäkra på sin sak och det är inte lätt att leva i denna kultur! Och skammen späder verkligen på matproblematiken, tänk så många gånger man har fallit i fällan pga att man har råkat få i sig av en förbjuden produkt och tänk "NU ÄRE KÖRT" och sedan hetsätit för att då kan man lika gärna passa på.
 
Nu svär jag i kyrkan här, men skammen över maten och hur vi äter är verkligen roten till det onda. För några månader sedan så skulle jag ta en stor klunk av mitt mineralvatten - men när jag fick det i munnen så inser jag att det är fruktsoda! Det smakade vidrigt och jag spottade ut skiten, men inte fan hade jag sockersug efter det. Jag tänkte OOPS! Hoppsansa! Och så fortsatte jag mitt liv. Hade jag tänkt att jag brutit min abstinens eller börjat skamma mig själv hade jag gått på efterätt och ätit kakor till det sprutade ur öronen på mig. Skammen och hur jag ser på det jag stoppar i munnen är alltså en av rotorsakerna till mitt drogande.
 
Att äta ska vara enkelt och saker blir aldrig enkla när vi blandar in skam. Det GÅR inte att äta perfekt, vad är ens perfekt? Det beror helt på vem du lyssnar på för stunden. Det är din biokemi samt din mentala inställning som avgör vad som är bra för din kropp. Att sitta och älta om man åt en tugga för mycket eller om produkt X förstör vår kropp är ett dödande gift för oss. Gör så gott du kan och lyssna in din kropp efter du har ätit. Hur mår den? Är den rastlös? Lugn och nöjd? Där får du dina ledtrådar till ditt perfekta ätande!
 
KÖSS
 
 
1