Varför hetsäter vi?

Att gömma, smyga och luras med mat är något som är väldigt vanligt. Att äta stora mängder mat tills vi däckar, känner oss helt tomma och äter långt förbi våra mättnadssignaler är något som inte bara ett fåtal personer gör. Binge eating disorder (BED) är otroligt vanligt idag. Att sitta och trycka mat och vara helt besatt av nästa gång är något jag har hållit på med i flera år. Idag lever jag fri från det, men mina tankar kan fortfarande försöka lura mig att det är ett bra verktyg att slippa alla jobbiga känslor ever. 
 
Jag vet inte hur många gånger jag har köpt hem kilovis med sötsaker och snask och gömt undan mig och bara hetsätit, om och om igen. Efter det kommer skammen och efter det löftet att aldrig mer göra det - sedan så jäklar är man på't igen! Det är ett hemskt liv som föder sjukdom, självmordstankar, isolering, depression och skam. 
 
Jag har varit sjukt nyfiken - vad f*n beror det på? Det kan verkligen inte vara min dåliga karaktär, jag har så himla bra karaktär i övriga plan i livet. Jag har både en masterexamen och fått stipendium, dålig karaktär är liksom inte jag (inte du heller för den delen, titta på allt du har lyckats med!). Nej, den teorin köper inte jag. Det är bara kapitalismen som har implementerat den idéen hos oss så vi skall spendera miljader på bantning.
 
Så jag började researcha och har kommit fram till 3 rotorsaker att vi blir hetsätare:
 
- Bantande
- Dålig självbild
- Beroendeframkallande mat
 
Jag har alltid tänkt att det är något i barndomen, att det skall teraperas bort. Men efter ha suttit ho en terapeut i 5 år ökade jag stadigt i vikt ändå och tillslut vägde jag 170 kilo. Jag kan inte prata bort min BED. Att bo i ett hem där mat, utseende och vikt är laddat ökar känsligheten att utveckla BED - men det är ingen rotorsak. Jag föddes med insulinresistens vilket gjorde att jag ökade i vikt snabbt så vikten blev väldigt central såklart, mamma var ju livrädd. Det ökade sannolikheten att jag skulle utveckla min sjukdom, men det är liksom inte själva orsaken.
 
Banting
Att banta är verkligen som att låna av framtiden - 95% av dem som bantar återfår sin urpsrungsvikt eller mer inom 3 år efter avslutad diet. Du blir smal ett tag för att sedan gå upp i vikt. Det är bortkastad tid och energi. Jag har en hel drös bekanta som blir supersmala och sedan ser man dem ett tag senare och så har det blivit mycket större än va de var innan. Det går inte att kriga mot sin kropp, det går inte att skita i hungersignaler - din kropp behöver energi! När den inte får det börjar den att "pinga" lite lätt - du får ett sug. När du om och om igen skiter i suget blir pingandet mycket högre och utvecklas till en smärtsam craving som det inte finns en chans i världen att motstå. Det är biokemi - inte viljestyrka. 
 
När jag somnar mitt på dagen vaknar jag alltid upp med ett lejon i kroppen. Jag lider av ett svajande blodsocker så när jag sover blir mitt blodsocker helt galet lågt. Jag vaknar ALLTID upp med en helt sjuk känsla i kroppen och rusar till kylskåpet för att ge min kropp mat. Eftersom jag är nyvaken går jag på autopilot och trycker i mig det första jag ser. Efteråt så mår jag bra igen - mitt blodsocker har höjts. Nu har jag aldrig skräp hemma så det finns inget hemskt för mig att trycka i mig - men det är ett bra exempel på hur biokemin skyddar oss. Din kropp vet ALLTID bäst. Min kropp vet att det inte är bra för mig med så lågt blodsocker - så den framkallar en biokemisk craving. Det gör inte mig till en dålig person, det gör att jag överlever.
 
BED kryper allt längre ner i åldern. I en studie så visade det sig att 80% av tioåringarna är mer rädda för att bli feta än att deras båda föräldrar dör, samma tioåringar har redan provat att banta. Att banta kommer oundvikligen leda till hetsätningsanfall, för att kroppen är designad så. Den vill att du skall leva och tror att det finns dåligt med mat därute och därför vill den "passa på" att bygga lager till nästa svältperiod.
 
Kroppsbild
Efter ha hetsätit kommer skammen in - vi blir rädda, skräckslagna, hur hetsätningen kommer påverka våra kroppar. Vi kommer bli feta, olyckliga och inte socialt accepterade. Vi äcklas av vår kropp - den duger inte. Därför börjar vi banta igen - och snart utlöses nästa hetsätningsanfall. Därför är vi kvar i denna giftiga loop - svält, hetsätning, svält, hetsätning. Att börja äta är det läskigaste som finns för oss. Efter en diet är vi också hungriga - MYCKET hungriga! Det känns som att man kan äta en hel ko och att man aldrig kan sluta äta. Det positiva i det hela är att din kropp läker, när den känner sig trygg igen kommer den reglera dina hungerssignaler och du kommer bli mindre hungrig och därmed tappa den överflödiga vikten och gå ner igen. Det kan ta veckor, månader och för vissa tvångsmässiga bantare - år att få en trygg kropp. Men en sak är säker - vill du sluta hetsäta, så måste du börja äta. För att våga äta, behöver vi jobba dagligen på din kroppsbild, efter åratal av svält kommer du med stor sannolikhet att gå upp i vikt ett tag innan det vänder. Den stora utmaningen är här: att älska din kropp i alla lägen, i alla vikter och våga sätta tillit till processen.
 
Beroendeframkallande mat
Har du hört talas om "the sweet spot"? Det är den punkten då maten ger allra mest påverkan på belöningscentra i hjärnan. Det jobbar mängder med ingenjörer för att designa varje nytt livsmedel för att nå denna punkt. Det skall vara tillräckligt sött, salt och fett så hjärnan kapas och vi vill ha mer, mer och mer. Vi behöver därför välja livsmedel som ingen ingenjör lagt sina händer på - livsmedel utan innehållsförteckning och med korta bäst-före-datum. Vilka livsmedel som bäst matchar din biokemi är upp till dig att pussla fram. Det är verkligen olika! 
 
För att leva i tillfrisknad från vår BED är det en enkel lösning:
 
- Sluta banta
- Älska din kropp i alla lägen
- Sluta äta beroendeframkallande mat
 
Det är en enkel lösning - men den är långt ifrån lätt! Vi behöver jobba extremt mycket mentalt för detta. Det är bland annat därför jag erbjuder mina sockerkurser, för att rusta dig med verktyg att leva i trillfrisknad en gång för alla. 
 
Kom ihåg - du VALDE inte att bli sjuk! En tioåring VÄLJER inte att hata sin kropp. Du VÄLJER inte att hetsäta, det är ett helt naturligt gensvar på samhällets sjuka kroppsideal!
 
KÖSS
 
 
4
Elin

Läste just ut Vända världen rätt - tips! Handlar om fatshaming osv. Vad som är verkligt viktigt. Uppskattar verkligen dina texter! Sakta omformas mitt synsätt hoppas jag.. på både mig själv och andra.

Nathalie

Hetsätning är fruktansvärt. Jag var fast i bulimi i flera år och när jag var som sjukast såg jag det som ett NÖJE att trycka i mig så mycket jag bara kunde under en viss tid för att sen kräkas. Jag var så sjuk att jag såg fram emot de där stunderna varje dag samtidigt som jag var så utmattad att jag trodde jag skulle dö. Fruktansvärt vad man kan utsätta sig själv för!!

monica

Jag lider av ARFID eller SED. Avskyr det mesta i matväg och äter därför fel aktig mycket av den mat som smakar.

Susanne Lacke

Som vanligt superkloka reflektioner, du bara spottar ut dig den ena efter den andra.
Jag bara ÄLSKAR din blogg och dig! :)
Tänker, var det så för mig eller var det så här:
1. Otrygg barndom, mycket våld, hos mormor som jag älskade och som aldrig dömde fick jag knäckebröd med smör o socker på som jag doppade i te med mjölk, stuvade makaroner med bara ketchup som jag älskade, friterade munkar, nybakade bullar med smör o sylt. Och alla dessa "mat" minnen fyller mig med min mormors kärlek och värme från att jag var så liten jag minns.
2. Slutet av tonåren, lite tjock, ville vara som min bästis, supersmal. Bantade o fick genombrott där jag bara hetsåt godis, fattade inte hur mina ben kunde gå av sig själv till godisaffären när jag slet så och svalt för att gå ner i vikt.
3. Vid 20 åkte jag till Indien ensam, luffade runt i 8 mån, sista månaderna var magen som ett hål, hur mkt jag än åt så blev jag inte mätt. Levde på sockrade efterrätter o paratis med smör (ungefär som wienerbröd med smör på) gick upp 15 kg och trodde inte mina ögon när jag kom hem, såg inte klok ut. Satte igång svalt, tvångsträning omväxlande med hetsätning. Kommer ihåg att jag inte kunde vänta tills jag var ute ur affären, öppnade kakpaketen o vräkte i mig stående vid hyllan. sökte hjälp på psyk för jag fattade att jag var sockerberoende, levde till slut på Alladin askar. Psykiatern sa, lite choklad har ingen dött av, vi kan inte hjälpa dig.
4. Sen har det varit så, omväxlande haft stora framgångar och tränat mig i perfekt form, omväxlande med att riva ner alltihop och kommit i tant-tält form. Aldrig duktig på att spy så bulimi var inget för mig men att äta på känslor, alla känslor, att inackordera mormor i min kropp det blev jag fantastisk på att utveckla.
5. Kroppsidealet, javisst, det har varit väldigt påtagligt och som någon skrev så är det kanske inte så dumt med burka ändå :) men det är väl ändå som att putsa bladen istället för att vattna roten dvs komma åt grundorsaken och gör någonting åt den.
Jag har velat se ut som en kvinnlig bodybuilder på den tiden, och nu som en fitnesskvinna med mkt muskler men det skiter jag i, min hjärna säger en sak och det skiter jag i, för jag orkar inte träna, jag orkar inte sätta upp mål, det enda jag vill är att få vara frisk, mentalt balanserad och ha en stabil normalvikt.
6. Skolan viktig. Dom populäraste tjejerna var söta, smala o hade fräcka kläder, där var inte jag. Hade önskat att man hade skoluniform så man slapp tävla med kläderna i alla fall. Jag var inte intresserad av kläder eller utseende förrän intresset för pojkar kom, då högg det mig, skoluniform och sminkförbud hade hjälpt, lika för alla.
Bli vald sist på skolgymnastiken, jättekul! Inte för att jag var stor för det kom senare utan för att jag var rädd, jag kom ihåg att jag tävlade mot en av poppistjejerna i löpning på en friluftsdag, jag kunde springa förbi henne men vågade inte, vågade inte utmana rangordningen för jag visste jag skulle få stryk, en armbåge i ansikte på gympan om jag försökte fånga en boll på gympan, skulle bara våga sticka upp. Och lärarna som tillät öppen mobbing genom att låta folk välja lag, samma barn valda sist, vad ger det för självbild och rörelseglädje? Jag har jobbat som sjukgymnast förr i tiden och nästan alla som jag fick lära träning var såna som blivit skadade för livet av skolgymnastiken, att röra kroppen triggade minnet av rädsla, skam, utanförskap, fy fan säger jag bara.
7. Tillgängligheten till mat o socker, finns överallt, öppet dygnet runt, alla äter hela tiden på alla platser, var jag än kommer så ska det ätas socker till o med på jobbet, inte ens i mitt hem får jag ro, finns inte mkt här men min man har sina hemliga gömmor o tror att jag inte vet. Jag är en Röd Hund, jag har ett luktsinne utöver det mänskliga.
8. Stress, att aldrig få vara sig själv, få gå i sin egen takt, andas, hela tiden jagad av förväntningar på vad man ska göra, prata om, vara enda spacet som finns kvar är sockret framför Netflix, där får jag ro.
9. För lite tid för naturlig kroppsrörelse, sitta, sitta o sitta och nä