Vi kan inte styra över resultaten

Alla kroppar är helt unika - inte bara till utséende utan även i biokemin. Det innebär att vi har olika förutsättningar och olika utgångspunkter. Det kan verkligen vara frustrerande!
 
Jag har PCOS vilket innebär insulinresistens i äggstockarna. Jag har skrivit inlägg om det förut men det ger massa tråkiga symptom - som jag håller under kontroll med hjälp av LCHF. Tre av symptomen är svårigheter att gå ner i vikt, extremt sötsug och lägre basalförbränning. Skitkul...
 
Överallt på internet hittar vi fega små ynkryggar som fatshamar människor, som säger kommentarer som att det bara är att springa mer och äta mindre. För dem är det en sanning - det är bara att springa mer och äta mindre, men det gäller dock långt ifrån alla. Vi är många som har en störd metabolism och en trasig biokemi att kämpa med. Där funkar ingen matematik i världen. 
 
Sommaren 2016 hände något spännande. Martin och jag gick upp +8 kilo var. Skillnaden var dock att han drack öl och åt chips varje dag, jag åt frysta ärtor. Ändå gick vi upp lika mycket. En annan skillnad var att Martins 8 kilo försvann på 1 månad bara genom att han slutade äta och dricka varje dag. Jag fick ha stenkoll på maten och mina var borta efter 3 månader. Det är verkligen inte att bara äta mindre och springa mer, våra kroppar är så extremt olika.
 
PCO är den latenta formen av PCOS. Det innebär att du har sjukdomen men inga symptom. När min mens är regelbunden fungerar min kropp som den skall och jag har lättare att gå ner. När min mens försvinner periodvis så har jag PCOS och varje gram sitter som berget. Det har varit många blod, svett och tårar omgångar för mig.
 
Hur gör man för att inte gå under? Så fort jag går ut utanför dörren, eller sätter på TVn eller kollar Facebook så möts jag av samhällets ideal att jag skall väga och se ut på ett visst sätt. Det går liksom inte att värja sig! Och här är jag som tränar 4-6 dagar i veckan, aldrig ens "fuskar" (hatar ordet fuskar, det går inte att fuska i livet, man skall äta det kroppen vill ha. Men för att du skall förstå vad jag menar...) och äter som hälsan själv - ändå så ser jag inte ut som normen.
 
För att överleva mentalt i denna sjuka värld så har jag vissa livsregler:
 
- Jag äter och tränar pga att jag älskar min kropp. Slirar jag mår min kropp biokemiskt dåligt = ovärt. Jag äter inte och tränar för att passa in bland supermodeller, jag äter och tränar för att må bra i huvudet och i kroppen. 
 
- Jag väger mig inte längre av principella skäl. Vem fan är vågen eller någon konstig skala som BMI att avgöra hur jag skall må i min kropp? Fuck that.
 
- Jag skiter i att träna vissa dagar och jag äter mer andra dagar. Det är MENTAL FRIHET som jag vill åt, inte en perfekt kropp. 
 
- Jag mediterar på och ber om hjälp att älska hur jag ser ut, den jag är och det jag gör. Det är liksom inte ETT beslut man tar EN gång utan man får ÖVA varje dag pga att vi matas av alla sjuka normer överallt. Vissa dagar går det bättre, ibland kämpar man.
 
- Jag fokuserar på processen - inte resultatet. Jag kan inte styra hur många gram min kropp skall gå upp/ner/lägga på sig i muskler. Min kropp är för hejcon bacon hormonellt med min PCOS. Därför får jag fokusera på mitt eget fotarbete - att jag äter ärligt. Jag kan inte döma mig själv för resultaten, jag kan bara göra mitt bästa varje dag.
 
KÖSS