Årskrönika

2018 - vilket år! Såhär på nyår känner jag att det är dags att summera året som har gått, det har varit ett fantastiskt år!
 
Första kvartalet
Första kvartalet inleddes med en skidresa i en liten mysig stuga i Branäs tillsammans med min man, min systerdotter och hennes kille. Så himla mysigt och roligt att komma iväg. 
 
Jag och Ewa Meurk startar även upp Elitista - som är ett bolag för modern företagshälsovård. Istället för att använda gamla utåldriga metoder så används moderna mätningar och senaste forskningen gällande friskvård.
 
 
 
Andra kvartalet
Under andra kvartalet föreläste jag på LCHFcampingen i Säffle - ett riktigt roligt event! Vi passade även på att intervjua stjärnorna Ann Fernholm och Annika Dahlqvist.
 
Jag och min man skriver under kontraktet för att köpa vårt nya hus - som skall vara klart vecka 25 2019. Med massa tjöt fram och tillbaka med banken så lyckas vi ro det i hamn.
 
Jag börjar med carnivore - och det blossar upp som nya modematen i LCHF-kretsar. Carnivore både hyllas och sågas.
 
Jag börjar också med min hormonbehandling för min PCOS och mår gradvis sämre och går upp i vikt.
 
Jag övervinner min flygrädsla och åker på en weekend till Barcelona med tjejerna.
 
 
 
Tredje kvartalet
Under tredje kvartalet åker jag och min man till Bornholm, Kreta och njuter av varandras sällskap. Jag har en lång semester och njuter för fullt.
 
Jag har fortfarande inte lagt pusslet för mitt dåliga mående gällande viktuppgång och smärtor i kroppen som nu i efterhand kan härledas till hormonbehandlingen.
 
 
 
Fjärde kvartalet
Jag blir akut sjuk av hormonbehandlingen och börjar nu lägga det stora pusslet. Hittar massa fakta i amerikanska forum med kvinnor som mår likadant som mig. Behandlingen sätter ner immunförsvaret rejält och biverkningarna är horribla.
 
Jag och min man åker på en weekend till Rom som var fantastiskt lärorik!
 
Under fjärde kvaralet står vi också med ett katastrofalt stambyte. Inte nog med att ventiler och tvättställ inte var på plats, hallen var demolerad, hål i köket, elementen fungerade inte och duschkabinen ramlade isär. De var två veckor försenade och inte nog med det så har de gjort fel så de behöver riva upp badrummet igen 2019.
 
 
Överlag var detta ett tufft år - men det har varit helt fantastiskt! Mest glad är jag att ha övervunnit min flygrädsla, helt fantastiskt befriande!  Hur har ditt år varit?
 
KÖSS
 
 
1

Avsnitt 52 - nyårsspecial

Vi avrundar året tillsammans med Martina Johansson och sammanfattar året som har gått liksom blickar framåt för att titta på våra mål och förhoppningar för 2019.
 
Du hittar våra sockerdetoxkurser HÄR (klick)
 
 
 
 

HJÄLP oss att sprida, dela och likea. Det är du som bestämmer över podden Sockersystrars framgång, ju mer du delar desto mer spridning får den. Kanske kan vi rädda en matmissbrukare?

 

Podden har legat uppe på topp 100 av Sveriges mest lyssnade podcasts samt topp 10 i kategorien hälsa. Fortsätt dela, likea och kommentera. Detta är ett steg för att få samhället att erkänna att vår beroendesjukdom finns, så fler kan få RÄTT hjälp. Att de som inte har råd till behandling ändå skall få det.

Podden hittar du via iTunes, Acast, Podcaster eller streamat här under. Finns där poddar finns!

 

Följ oss på Instagram @Sockersystrar

Och på Facebook @Sockersystrar
Vill du ha pepp och gemenskap, gå med i vår facebook-grupp: Sockersystrar
 
 
1

Kritik på nätet

Igår skrev jag om passiv kritik, nu tänker jag orera om anonym kritik på nätet. Även om du inte bloggar har du säkert fått din skopa skit i detta avseende också.
 
Mestadels får jag bara kärlek, men det finns även de som ger en del skumma kommentarer. De vanligaste är:
 
"Det märks att du inte mår så bra"
"Du verkar ha diagnosen bipolär/ADHD/schitzofreni/XXX/VadDuHittarIDinPsykologiABok"
"Du säger att du inte tänker på mat, ändå är det enda du bloggar om"
"Du är en riktig kapitalist som gör reklam för XXX"
 
Att jag kan beskriva hur det är att vara fast i ett matmissbruk är ju för att jag varit en aktiv beroende i 25 år. Jag kommer ihåg hur skit jag mådde och vilket helvete det är att vara fast i skiten. Att vara en beroendeperson är inte lätt, den som är påläst vet. Även om vi lever fria från drogen, även fast vi inte drogar så har vi en beroendehjärna, vilket ger oss särskilda egenskaper. Egenskaper som intensitet, många bollar i luften, kraft. Men också att så fort vi mår dåligt så tycker beroendehjärnan att det är en bra idé att äta bort det. Vi agerar inte på det, men tanken slår oss. Att våga bjuda på sina dåliga dagar är tydligen en dålig idé, för då har man en diagnos. Som att alla glammiga bloggerskor inte har en dålig dag. Bullshit. Jag är fullt medveten att jag inte är perfekt. Jag har en egenskap att ta på mig aktiviteter som hade fulltidsbelagt 5 personer, vilket gör att jag stressar för mycket. Mat och motion har jag koll på, stressen är min akilleshäl. Det skall gå undan och det skall hända mycket. Jag har blivit medveten om att stressen är det som tar på mig, och något jag för tillfället läser in mig på och lägger upp strategier för. Men för det innebär det inte att man har en diagnos, det innebär att man är en vanlig människa som tycker mycket är roligt och vill hinna med allt.
 
Givetvis så bloggar jag om mat. Jag bloggar 30 minuter om dagen och vore det inte skumt om jag har en blogg som heter LCHFingenjören och bloggade om stickning? För stickar och broderar gör jag också, men det har inte med denna blogg att göra. Jag skriver om det jag tror är relevant för mina läsare, det innebär inte att jag bara tänker på mat resten av dygnet.
 
Och ja, jag gör reklam för olika saker. Inte för alla banners på min sida - det står bloggportalen för. Men de skrivna inläggen och det skäms jag inte för. Jag lägger ca 15-20 timmar i månaden på bara bloggen, totalt har jag kanske lagt 1200 timmar av min fritid sedan bloggen startade. Det man kan tro är att man tjänar skitmycket pengar på att blogga, men att blogga kostar pengar. Du skall betala för både din portal, din hemsideadress osv. Jag tjänar ca 1500 per månad för de annonseringar du ser, vilket täcker upp mina kostnader och ger en liten skvätt över. Skulle du lägga 20 timmar för 1500 innan företagsskatt? Girig? Knappast. Mer att jag gör detta för att jag brinner för mina sockersystrar, inte för att bli en krösus. 
 
Jag tycker det är viktigt att innan man dömer ut någon faktiskt tänka en extra gång. Är det relevant? Är det värt det? Sårar jag någon nu? Pratar jag ur ett JAG-perspektiv eller projicerar jag mina egna inre rädslor?
 
Överlag behöver vi bli schystare mot varandra.
 
KÖSS
 
 
15