Att vara annorlunda i maten

Jag har alltid varit annorlunda. När jag var liten så var jag allergisk mot allt och fick specialkost eller ha med egen mat. Jag var mycket större än de andra barnen. Jag har alltid varit ganska högljudd, skrattat högt och tagit mycket plats. Jag har även valt en annorlunda karriärväg som kvinnlig ingenjör. 
 
Jag har inga problem i att vara annorlunda - jag har liksom formats in i det i livet. Och det är något jag trivs bra med. Jag har inga problem att äta annorlunda eller att göra udda saker - som att ta med egen matlåda när alla andra äter buffé.
 
Jag kan utan problem sitta på en restaurang, bara köpa dryck och käka medhavda pannbiffar med ett sällskap. Givetvis frågar jag innan om det är OK och skyller på allergener. 
 
Vad jag har förstått så är det många som ser detta som en big issue när man äter LCHF eller carnivore. Det känns märkligt att ställa krav, fråga och välja bort. Vi känner att det känns fel att tacka nej och "ställa till besvär". Jag brukar se dem tankarna som något farligt - att det är sockret som vill sätta klorna i oss. 
 
För att leva rent från socker kräver faktiskt att vi vågar vara till besvär.
 
Skall vi ta den betingade skammen i en minut eller ett sockersug i 3 dagar? Vad är jobbigast?
 
Vi behöver träna på att våga vara annorlunda, att inte gå med strömmen. Det finns inget fel i att vara det och det är väldigt befriande att göra sig av med andras föreställningar hur saker bör vara och inte. 
 
En plump kollega sa något dumt till mig efter att jag har mått dåligt en längre period av mina hormonbehandlingar. Jag berättade att jag tränar och äter bra, men att behandlingen sätter käppar i hjulet. Han utbrister då att han äter Gorbys och springer och kolla vem som mår bäst av oss! Då läggs det gärna kaka på kaka, att först vara annorlunda och sedan få en rackabajsare uppkörd i nyllet. Inte så kul - men vet vi att vi är på rätt väg så är det värt alla vägbucklor.
 
Det är faktiskt jäkligt härligt, hemskt, läskigt och befriande att vara annorlunda!
 
KÖSS
 
3
monica

En känd skidåkare sa: svårt att förklara för de som inte begriper.

Vivisfaxarn

”Det går int att förklara för en som int begrip!”

monica

Jag kände en annan man som sa: Jag är tjock. Jag vet, att jag är tjock. Jag är tjock ända hit. Så måttade han nerifrån och upp mot kragen.