Feg kritik

För att behålla sin abstinens är det viktigt att sätta gränser mot andra människor. Som bloggare så får jag en hel del kritik av anonyma människor på nätet. Även i mitt privata liv så får jag givetvis kritik, det tillhör ju livet.
 
Den värsta formen av kritik är passiv kritik - sminkad med kärlek. Det är verkligen något som jag är allergisk emot. Folk som kritiserar och avslutar med ett hjärta. Eller som säger att de bryr sig om en och "ger goda råd". BLÄÄ. Får rysningar. Om man drar det till extremen låter det såhär:
 
"Ta inte illa upp nu, men du är riktigt dum i huvudet"
 
Exakt så säger ju ingen men du förstår andemeningen. Att man säger något förmildrande för att sedan leverera kritik, för man är så jävla konflikträdd. Ursch. Det som är svårt är ju just att försvara sig mot sådan kritik, går man till fullt försvar och sätter en gräns så "missuppfattar man". Jag har en regel:
 
Jag tar ingen skit
 
Jag har en del regler för kritik. Regler som jag vill efterföljs och som jag efterföljer själv:
 
- Jag tar ingen kritik på den jag är, bara det jag gör. Det är inte okej att säga "du har så dåligt tålamod". Men det är okej att säga "När du gör X tänker jag att du behöver vänta lite innan du agerar"
 
- Om det kommer från någon på nätet så svarar jag inte eller så tar jag bort och raderar. Jag tänker inte lägga energi på något sådant.
 
- Kritik skall presenteras i JAG-form. Exempel: "Jag känner mig X när du gör X". Att sätta etiketter på mig har ingen rätt att göra.
 
Att sätta gränser är viktigt, det definierar var jag slutar och den andra börjar. Och jag tar inte passiv kritik sminkad i omtänksamhet. Sånt är bara fegt och tar man det för många gånger så bryter man ner sin egen självkänsla.
 
KÖSS
 
 
 
11
Anonym

Såå jävla rätt av dig.

Anonym

Såå jävla rätt av dig.

Imittpsyke

Mycket klokt och bra skrivet! Så så bra att du sätter gränser och har så sunda och kloka värderingar.

Imittpsyke

Mycket klokt och bra skrivet! Så så bra att du sätter gränser och har så sunda och kloka värderingar.

Kerstin

Mycket bra skrivet. Tack för tipset om att kritik ska ges i jag-form. Du har helt rätt när du skriver att ingen har rätt att sätta etikett på någon annan. 😊💕

Anonym

För du vill bara ha ja sägare och massvis med beröm för dina tokiga idéer du sprider på bloggen och instagram.
Antar att du raderar denna kommentar. Du provocerar mig för att du rent av är farlig för folkhälsan.

monica

De som kritiserar mår mest dåligt själva! Och det är högst frivilligt att läsa din blogg.!!!!!

Ethel

Det är svårt att ge kritik och goda råd, även om det kanske är välment (jag har inte läst alla kommentarer). Som god-råd-givare, så har man inte alla fakta. Jag försöker alltid att uttrycka mig försiktigt: säga att "jag har märkt att jag xxx", ställa frågor "har du testat yyy? och tänkt på zzz?"
För kanske har jag en bra idé som behöver komma fram och testas (jag känner ju det när bekanta klagar på olika krämpor: ska jag predika LCHF eller inte?), kanske ser jag något som personen inte tänkt på. Men det måste ju göras med respekt - för jag vet ju inte allt om personen jag ger goda råd. Det är fruktansvärt svårt.

T

Fast du kan ju börja själv och faktiskt bemöta den sakliga kritiken, som till exempel varifrån du hämtar fakta innan du går loss i inlägg efter inlägg. Du har påstått så himla mycket som faktiskt är direkt felaktigt och/eller missförstått, ändå fortsätter du? Du är också inte nådig på att avkräva att folk ska respektera hur du äter men du drar dig inte för raljera och skriva massa skit om hur andra äter. Andra som inte ser socker och kolhydrater som djävulens påfund. Du är extrem motsägelsefull men totalt oemottaglig för att svara etc. Otroligt!

Katta

Jag tror faktiskt att många inte förstår din situation. De flesta av oss har varit lite runda för att sedan i en viss ålder eller efter graviditet eller skada plötsligt få en övervikt på kanske 20-40 kg. Och det är ju jobbigt. Men att som du redan innan tonåren ha vägt 90 kg och som 20-åring varit uppe i 150 kg... Alltså de flesta förstår nog inte hur det är att ha gått ner halva sin vikt och konstant slåss mot matdemonen på insidan. Jag tror det är därför du får dessa "råd" slängda på dig, där de som gått ner 30 kg tycker "Jamen varför krångla, gör bara såhär..."! De förstår inte att din situation nog är olik så väldigt mångas. Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb som kämpar på My.

Lena i Umeå

Det är intressant att kritikerna menar sig ge konstruktiv kritik, men i det jag läst skrivs ofta endast något i stil med "dina råd är livsfarliga" eller "du är galen" eller dylikt. Var är det konstruktiva? Vilken konstruktiv kritik är det som ska bemötas?