Kritik på nätet

Igår skrev jag om passiv kritik, nu tänker jag orera om anonym kritik på nätet. Även om du inte bloggar har du säkert fått din skopa skit i detta avseende också.
 
Mestadels får jag bara kärlek, men det finns även de som ger en del skumma kommentarer. De vanligaste är:
 
"Det märks att du inte mår så bra"
"Du verkar ha diagnosen bipolär/ADHD/schitzofreni/XXX/VadDuHittarIDinPsykologiABok"
"Du säger att du inte tänker på mat, ändå är det enda du bloggar om"
"Du är en riktig kapitalist som gör reklam för XXX"
 
Att jag kan beskriva hur det är att vara fast i ett matmissbruk är ju för att jag varit en aktiv beroende i 25 år. Jag kommer ihåg hur skit jag mådde och vilket helvete det är att vara fast i skiten. Att vara en beroendeperson är inte lätt, den som är påläst vet. Även om vi lever fria från drogen, även fast vi inte drogar så har vi en beroendehjärna, vilket ger oss särskilda egenskaper. Egenskaper som intensitet, många bollar i luften, kraft. Men också att så fort vi mår dåligt så tycker beroendehjärnan att det är en bra idé att äta bort det. Vi agerar inte på det, men tanken slår oss. Att våga bjuda på sina dåliga dagar är tydligen en dålig idé, för då har man en diagnos. Som att alla glammiga bloggerskor inte har en dålig dag. Bullshit. Jag är fullt medveten att jag inte är perfekt. Jag har en egenskap att ta på mig aktiviteter som hade fulltidsbelagt 5 personer, vilket gör att jag stressar för mycket. Mat och motion har jag koll på, stressen är min akilleshäl. Det skall gå undan och det skall hända mycket. Jag har blivit medveten om att stressen är det som tar på mig, och något jag för tillfället läser in mig på och lägger upp strategier för. Men för det innebär det inte att man har en diagnos, det innebär att man är en vanlig människa som tycker mycket är roligt och vill hinna med allt.
 
Givetvis så bloggar jag om mat. Jag bloggar 30 minuter om dagen och vore det inte skumt om jag har en blogg som heter LCHFingenjören och bloggade om stickning? För stickar och broderar gör jag också, men det har inte med denna blogg att göra. Jag skriver om det jag tror är relevant för mina läsare, det innebär inte att jag bara tänker på mat resten av dygnet.
 
Och ja, jag gör reklam för olika saker. Inte för alla banners på min sida - det står bloggportalen för. Men de skrivna inläggen och det skäms jag inte för. Jag lägger ca 15-20 timmar i månaden på bara bloggen, totalt har jag kanske lagt 1200 timmar av min fritid sedan bloggen startade. Det man kan tro är att man tjänar skitmycket pengar på att blogga, men att blogga kostar pengar. Du skall betala för både din portal, din hemsideadress osv. Jag tjänar ca 1500 per månad för de annonseringar du ser, vilket täcker upp mina kostnader och ger en liten skvätt över. Skulle du lägga 20 timmar för 1500 innan företagsskatt? Girig? Knappast. Mer att jag gör detta för att jag brinner för mina sockersystrar, inte för att bli en krösus. 
 
Jag tycker det är viktigt att innan man dömer ut någon faktiskt tänka en extra gång. Är det relevant? Är det värt det? Sårar jag någon nu? Pratar jag ur ett JAG-perspektiv eller projicerar jag mina egna inre rädslor?
 
Överlag behöver vi bli schystare mot varandra.
 
KÖSS
 
 
15
Anonym

Jag är tacksam för att du orkar blogga för oss 😘

Anonym

Jag är tacksam för att du orkar blogga för oss 😘

janne

God morgon My!

känns som du lägger lite rökridåer nu, det jag uppfattar som det viktigaste i kritiken mot dig är dina överdrifter och avsaknaden av källhänvisningar till det du lägger fram på bloggen ,jag själv skulle aldrig svälja någons påståenden utan att få ha tagit del av olika källor och därifrån bilda min egen sanning, och jag är helt säker på att dina intelligenta följare tycker som mig.


janne

Sen ligger det väl i sakens natur att om man som bloggare höjer nivån på inläggen genom att se till att dom är väl underbyggda innan dom når följarna så får man väl per automatik mer nyfikna och delaktiga följare som i sin tur höjer statusen på bloggen.


hälsningar janne

Annelie

Bara för att jag fastnade för det: vad kul att du också handarbetar 😍 fast jag stickar och virkar, det där med brodera får inte min hjärna ihop 😂.
Dessa människor som påstår att du har någon diagnos.. man kan inte annat än att bara bli less på dessa. Jag har en diagnos och får kommentarer ist som ”men du kan ju inte ha en diagnos? Det syns ju inte på dig!” 🙄

janne

Ang beroende samt Diagnos!
Jag arbetar med barn som har olika diagnoser och varje dag slås jag av häpnad över vilka färdigheter en del av barnen besitter, om vi tar diagnosen ADHD tex som det har gått inflation i och som vi alla till mans har i någon mån, dom flesta av oss hamnar långt ner på skalan och där det inte blir ngr negativa sociala följder ,(betänk hur otåliga vi blir när det inte går fort nog tex),

men vad är ADHD då? ADHD är inge sjukdom utan en grupp personlighetsdrag som historiskt varit väldigt viktiga för oss och fortfarande är det, (betänk bara vilken tillgång det var när vi en gång levde på savannen och då ha en eller flera som hade ADHD, vilka tror ni det var som hörde prasslet först av en sabeltandad tiger eller en annan fiende? en del av problemen idag för dom här barnen som jag ser det är att vi har buntat ihop dem i klassrum där dom definitivt inte kommer tillrätta med sina begåvningar/fördelar, bla för att dom är hyperaktiva och har svårt att sitta still.

Fördelar idag är väl bla ;

1. Kreativa och tänker utanför boxen.

2. Initiativrika.

3.Energiska- nästan oändlig energi.

4.Orädda och vågar satsa på nya ideer.

5.Nyfikna.

6. Hyperfokus. (om det intresserar dom)

7.Bra på att skaka av sig motgångar. (ältar inte misstag.

Så för mig är inte ADHD något skällsord My utan en tillgång om man kan utnyttja om man ser och kan utnyttja fördelarna, fast man ska inte bagatellisera det lidande som kan följa av ADHD.
Slutligen skulle jag vilja säga efter att ha fått förmånen att arbeta med dom här underbara och kärleksfulla barnen att många av dom här människorna med psykiatriska problem och diagnoser tyvärr inte upptäcks och utnyttjas på ett konstruktivt sätt, typ inom datorvärlden tex.


My! Du skriver att vara en beroendeperson är inte lätt och följer upp det med , jag citerar; men också att så fort vi mår dåligt så tycker beroende- hjärnan att det är en bra ide att äta bort det, igår sa du att det är viktigt att prata i JAG-FORM och nu plötsligt pratar du för alla genom att genomgående använda ordet VI? Jag som beroendeperson har använt andra droger och överdrifter för att komma tillrätta med min ångest när det begav sig, eller som en läkare sa till mig JANNE du är en beroendeperson och kommer alltid att förbli det, men du måste välja ngt som inte slår så hårt socialt typ bergsklättring långa promenader etc, jag själv valde ett år att bli den bäste blomsterodlaren i mitt område och det blev jag också.

hälsningar janne

Helena

Janne,du är så bra!!

Anonym

Tack Helena, det värmde, ska nu åka till min underbara son med lite hemmagjord ingefära-shoots.

Ang diagnoser; Hur många nobelpristagare skulle vi ha om det inte fanns en diagnos som heter Asperger?
Jag citerar ett informellt möte med bara nobelpristagare där ordförande går upp och inleder med orden; FINNS DET NÅGON HÄR SOM INTE HAR ASPERGER.

Anonym

Fortsätt att blogga. Jag har följt matresa ganska länge nu och försöker snappa upp saker som jag kan ha nytta av i min matresa. Så tack för att du delar med dig 💐😊 Gott Nytt År

Anonym

Japp min kommentar rök! Det du aldrig gör My är att du ger oss de källor på dina påståenden
Aldrig någonsin har du kunnat visa upp en pålitlig källa, om du visar källa överhuvudtaget. Vissa av de strategier du promotar och alla kosttillägg är farliga ( fast kosttillägg är onödiga)

Ella

Jag uppskattar att få läsa om dina personliga upplevelser som beroendeperson på bloggen! Ser inga problem med hur du driver och skriver den. Gällande övriga välmenande pekpinnar så tycker jag bara att du ska vila i att INGEN kan berätta för dig vem du är. Du definierar dig. Tror det får bli mitt mantra för 2019 faktiskt :D

Milla

Bry dig inte om de dumma. Det är en styrka att (försöka) ignorera. De som gnäller bär inte på din ryggsäck. Men, nu vill jag gnälla, du måste visa oss lite av vad du stickat/ broderat. Älskart!!

Maria

Hej, apropå ”källa, tack!” så är det den mest tröttsamma kritiken som framförts. Vem som helst som läser din blogg förstår snabbt att du har ett stort intresse men att du inte hymlar om att du är ingenjör, och inte är utbildad inom fysiologi/pskykologi/farmakodynamik/omvårdnad; och du talat framför allt av din egen erfarenhet och av en erfarenhet som gäller vissa andra människor som lider av liknande symtom.
Källa på det: din blogg.

Personligen tycker jag att det är spännande att få följa i realtid hur du går fram (och ibland tillbaka pch det är så jäkla inspirerande att du trots det lyckas resa dig igen och igen) i ditt tillfrisknande, i dina insikter om dig själv, din kropp och din omvärld. Det hjälper mig att relatera till egna relationer när jag läser om hur du tänker angående dina. Inte på grund av att du har en så väldigt tungt vägande vetenskaplig våg, utan JUST FÖR att du är personlig och MITT I PROCESSEN. Ibland kanske det blir tokigt och så får du omvärdera, ibland kanske du blir arg av kritik som du en annan gång skulle tycka var rättfärdig. Och det är just det som är min personliga behållning av att läsa den här bloggen: den känns så äkta - en riktig människa som vågar skriva innan processen är färdig och avslutad. Supermodigt av dig, och fattar att det måste tära väldigt på dig... att alla kan läsa öppet om dina tidigare återfall, och tankar som du haft på väg mot de insikter du har nått idag. Kanske kommer vissa tankar du har idag att kännas främmande om fem år, men idag är idag, och jag är tacksam att få följa din resa på avstånd.
Tack, och med förhoppning om ett fint 2019.

Fanny

Du har lärt mig massor och jag tycker du är fantastiskt ❤️

Elisabeth G

Maria,
superbra skrivet av dig. Du skrev precis vad jag tänkte.