Är egentligen maten problemet?

Fråga: I en brittisk serie "supersize vs superskinny" (handlar om ätstörningar, matberoende, olika dieter etc) så menar de att "it is not what you are eating that is the problem, it is what is eating you". De syftar på att det egentligen inte är maten som är problemet. Det störda förhållandet till maten kommer från andra problem som t.ex depression, trauman etc. Skulle du anse att det ligger någonting i det när man tänker på ditt beroende?
 
Mycket intressant fråga. Både ja och nej. Vi vet att vissa livsmedel triggar oss mer än andra livsmedel att äta för mycket. Äter vi socker och scannar hjärnan lyser belöningscentra upp som en julgran på julafton. Det har alltså högre potential att göra oss fast än annan mat. Men alla blir inte beroende och det beror på att vissa av oss har en känslig biokemi som gör att vi lättare blir fast. Vi är genetiskt nedsatta. Det finns också mat, som supersockret från USA (High fructose corn syrop) som faktiskt bygger om belöningscentra och kan göra oss beroende.
 
Men varför väljer vi just mat? Varför är inte jag beroende av kokain? Kanske beror det på att jag inte kommit i kontakt med det. Det har absolut inslag av miljön också.
 
Men det är inte hela sanningen. Har vi mycket ångest och har en ryggsäck ökar sannolikheten att vi utvecklar coopingstrategier. Verkligheten är för smärtsam för oss och vi hittar medel för att hantera den, vi flyr. Starka känslor triggar oss till drogen.
 
KÖSS