Andras kommentarer

Vi är väldigt många överviktiga i Sverige. Faktum är att varannnan person är överviktig - du är alltså inte ensam att ha extra kilon på kroppen. I kombo med de sjuka kroppsnormerna vi har så går väldigt många av oss omkring med en urusel självkänsla. Övervikt kopplas ihop med lågt IQ, fulhet och ohälsa. Vi överviktiga är alltså sjuka, korkade och fula enligt samhällets normer. Därför anser sig vissa ha rätten att kommentera vårt utseende, mer eller mindre medvetet. 
 
Vi överviktiga träffar läkare, välmenande grannar och arbetskamrater som tar sig rätten att kommentera vår vikt. Ibland är det som en omedveten kommentar, ibland är det rena elakheter. Men framförallt är det folk som verkligen inte tänker sig för - man blir liksom mörkrädd!
 
Människor som kläcker ur sig klumpigheter har en sak gemensamt - usel självkänsla. Tänk att de pratar så med dig, tänk då på hur de pratar med sig själva. Tänk alla hårda ord, piskor och uppfostrande kommentarer de säger till sig själva. Hur de ser på sin kropp - hur de ser NER på sin kropp.
 
Med det sagt - jag är hellre överviktig med en positiv inre dialog än smal och hård mot mig själv.
 
Länge leve kroppen!
 
KÖSS
 
 
1

Alla gör sin egen resa

Man kan påverkas starkt av människors tunnelseende ibland. Eftersom jag har PCOS så är jag medlem i massa PCOS-grupper på facebook. När du har PCOS innebär det i grunden insulinresistens. Detta leder till stora obalaser i hormonerna vilket leder till övervikt, extremt kolhydratssug, infertilitet, manlig behåring och acne. Inte så jäkla kul. Jag själv hade hela paketet tidigare. Eller ja, infertilitet vet jag inte pga aldrig försökt bli gravid då - men resten. Ovanpå allt så har vi väldigt låg förbränning.
 
I dessa grupper är det många som är helt desperata - såklart. Det är kvinnor som måste raka sig varje morgon och kan inte äta mer än en myra och går ändå upp i vikt. Jag själv har extremt lätt att gå upp i vikt, men med LCHF har jag reverserat alla tidigare symptom - jag har ingen kraftig hårväxt eller acne längre exempelvis.
 
Som tur är, är det inte bara jag som hittat LCHF där - väldigt många i grupperna har blivit hjälpta av LCHF. Däremot är det fler som är högt motvilliga. Jag försöker dela min historia i så många trådar jag kan så att någon stackare därute vågar prova och får samma hälsoresultat som jag själv fått uppleva. Det är hemskt att se kvinnor som fightats sig ner 30,40,50 kilo men ändå har PCOS symptomen kvar. Som ändå måste raka sig och lider av acne. Problemet med PCOS är inte symptomet övervikt - problemet är att vi inte tål kolhydrater. Behandlar du inte rotorsaken så kommer du inte leva symptomfri. 
 
Eftersom vi är födda sockerråttor med extrema cravings så är det många som värnar om sin drog. Behandling är metformin - en tablett man ger till diabetiker bland annat - samt gastric sleeve (en mindare variant av gastric bypass). Och detta rekommenderas hejvilt i grupperna. Det gör mig ledsen - det är så himla onödigt bara när LCHF finns. 
 
När jag delar min historia möts jag inte av någon hejaklack direkt - tyvärr så får jag motangrepp om hur jag försöker hjärntvätta folk. Det är ju helt absurt, men det är sockerhjärnan som pratar. Man VILL inte ge upp sin drog! Och även om inte du har PCOS kan jag sätta en peng på att du har upplevt samma sak som jag har - man vill helt enkelt inte ta hjälp!
 
Vad gör man då? Tja, man skiter i det och accepterar att alla måste göra sin egen hälsoresa. Man kan inte pracka på folk hälsa - även om det rycker i fingrarna. Acceptera att sanningen ser ut såhär, folk gör sin egen resa. Låt det va - du kan inte mer än att inspirera!
 
KÖSS
 
 
8

Intuitivt ätande - del 4

Vi lever i dieternas värld - i skönhetsfällans värld. De två industrierna går verkligen hand-i-hand. Du är för tjock - därför är du ful - därför duger du inte - därför får du inte höra till. Banta din latmask!
 
Någonstans insåg jag att jag hade fastnat i fällan. Jag var aldrig nöjd, aldrig tillräcklig. Om jag bara gjorde X så skulle jag få resultat. Var tog mina behöv vägen? Var tog min kropps signaler vägen? Vart tog jag vägen?
 
Så jag bröt mig loss - jag vill inte längre. Då ställdes jag inför det svåraste valet och tog det modigaste beslutet jag har tagit. Jag skiter i min vikt, jag skiter i mitt utséende - jag vill bara vara lycklig och leva. Och för det krävdes en sak: jag behövde börja äta ordentligt och skita i allt vad mått, tidpunkter och vikt hette. Jag behövde börja våga lyssna på min kropp och låta den styra.
 
Min kropp är redan perfekt idag. Jag behöver inte ändra på min kropp, jag behöver bara ändra på min syn av kroppen. Jag behöver öva på det varje dag - annars fastnar jag snabbt i dietfällan igen. Genom att öva på detta, övar jag på att äta intuitivt. Resultatet spelar ingen roll, det viktiga är processen. Blir min kropp nöjd? Har jag vad jag behöver?
 
Detta är ingen diet, det är inget projekt. Det är en filosofi - att ätande och kroppsbild går hand i hand. Om vikten inte spelar någon roll, om maten är neutral - vem är jag då? När maten blir oviktig och jag inte längre behöver kontrollera den, vad skall jag då göra?
 
Svält föder hetsätning. Hetsätning föder skuld. Skuld föder svält. Allt är en destruktiv cirkel vi fastnar i år efter år. Om jag bara anstänger mig liiiite till kommer jag bli smal och duga! Duga för vem då? Uppnå vad då?
 
Du och jag är färdighatade, färdigdietende. Det är väldigt själviskt att banta - vi blir väldigt egocentrerade. Hur skall vi kunna bidra till en bättre värld om våra tankar är upptagna av våra lår? Hur skall jag orka prestera på jobbet, vara en bra mamma och en härlig partner om jag konstant tänker på mat, vikt och hur jag ser ut? Att objektifieras är ett sätt för oss att tyglas - vi kommer aldrig komma till vårt rätta jag om vi är tankebesatta.
 
Kroppen behöver kalorier. Kroppen behöver mat. Kroppen behöver också positiva förebilder och gemenskap. Du kan aldrig piska dig lycklig - men du kan vägra gå i fällan!
 
KÖSS
 
 
3