Intuitivt ätande - del 4

Vi lever i dieternas värld - i skönhetsfällans värld. De två industrierna går verkligen hand-i-hand. Du är för tjock - därför är du ful - därför duger du inte - därför får du inte höra till. Banta din latmask!
 
Någonstans insåg jag att jag hade fastnat i fällan. Jag var aldrig nöjd, aldrig tillräcklig. Om jag bara gjorde X så skulle jag få resultat. Var tog mina behöv vägen? Var tog min kropps signaler vägen? Vart tog jag vägen?
 
Så jag bröt mig loss - jag vill inte längre. Då ställdes jag inför det svåraste valet och tog det modigaste beslutet jag har tagit. Jag skiter i min vikt, jag skiter i mitt utséende - jag vill bara vara lycklig och leva. Och för det krävdes en sak: jag behövde börja äta ordentligt och skita i allt vad mått, tidpunkter och vikt hette. Jag behövde börja våga lyssna på min kropp och låta den styra.
 
Min kropp är redan perfekt idag. Jag behöver inte ändra på min kropp, jag behöver bara ändra på min syn av kroppen. Jag behöver öva på det varje dag - annars fastnar jag snabbt i dietfällan igen. Genom att öva på detta, övar jag på att äta intuitivt. Resultatet spelar ingen roll, det viktiga är processen. Blir min kropp nöjd? Har jag vad jag behöver?
 
Detta är ingen diet, det är inget projekt. Det är en filosofi - att ätande och kroppsbild går hand i hand. Om vikten inte spelar någon roll, om maten är neutral - vem är jag då? När maten blir oviktig och jag inte längre behöver kontrollera den, vad skall jag då göra?
 
Svält föder hetsätning. Hetsätning föder skuld. Skuld föder svält. Allt är en destruktiv cirkel vi fastnar i år efter år. Om jag bara anstänger mig liiiite till kommer jag bli smal och duga! Duga för vem då? Uppnå vad då?
 
Du och jag är färdighatade, färdigdietende. Det är väldigt själviskt att banta - vi blir väldigt egocentrerade. Hur skall vi kunna bidra till en bättre värld om våra tankar är upptagna av våra lår? Hur skall jag orka prestera på jobbet, vara en bra mamma och en härlig partner om jag konstant tänker på mat, vikt och hur jag ser ut? Att objektifieras är ett sätt för oss att tyglas - vi kommer aldrig komma till vårt rätta jag om vi är tankebesatta.
 
Kroppen behöver kalorier. Kroppen behöver mat. Kroppen behöver också positiva förebilder och gemenskap. Du kan aldrig piska dig lycklig - men du kan vägra gå i fällan!
 
KÖSS
 
 
3
Anonym

My!
Jag har ätit Carnivore mer eller mindre strikt nu under juli, och nu i natt fick jag min mens. Jag har haft mensvärk från h*lv*t*t varje månad sedan min första mens när jag var 11 år (jag är 27 nu) och nu efter en månad på carnivore är värken inte borta, men den är såååå mycket mer hanterbar än den var för bara en månad sedan!
Tack för att du tipsade om Carnivore, du är grym!
Keep up the good work!!
Kram från Tora

Anonym

Men du har missat den viktigaste biten i intuitivt ätande - håll inte på att utesluta mat, det leder oftast till en ohälsosam fixering.

Effie

Det här med att utesluta mat...det finns väl alltid mat man utesluter, för att man inte gillar den, för att man inte mår bra av den, för att man inte har råd med den, och av andra skäl. Det är väl attityden till uteslutandet som är viktig. Är det "jag får inte" (för vem?) eller "jag väljer, för att..."?