Leva nyttigt tillsammans

Jag lever inte själv - jag lever med min fina Martin och har gjort det i snart 8 års tid. Hur funkar det ihop med kosten, kanske du undrar. Han är en 25 år gammal helfrisk kille som alltid varit normalviktig. Är han verkligen beredd att offra rostbröd och öl? Svaret på den frågan är ja, det är han.
 
Martin har alltid ätit som jag gör, då han är normal gällande kost så skiter han i mer eller mindre vad han äter - bara han slipper vara hungrig. Han är van att jag uppdaterar min kost och bryr sig inte så mycket. Däremot utbrast han gällande carnivore att det var riktigt najs! Han slipper handla hundra olika saker och känner att kosten är så enkelt. Han äter oftast beasås till köttet men annars äter vi lika. 
 
Jag har aldrig piskat Martin att äta precis som jag gör - det är helt hans val. Han mår dock så himla bra på kosten att han väljer den automatiskt. När han äter kolhydrater säger han ofta efteråt att det var ovärt pga ont i magen och trötthet. 
 
På helgerna så är han ute med grabbarna och dricker öl och då kan det bli kolhydrater, men Martin har aldrig bantat, han är fullt frisk och dessutom bara 25 år. Hans kropp klarar både öl och kolhydrater några dagar här och där. Han rapporterar dock att på carnivore har han inte alls samma biokemiska sug att äta utanför kostplanen, om maten var ontressant innan är det helt orelevant nu. Det tycker jag är fräckt!
 
När vi semestrar ihop tar Martin sig någon öl när vi är ute och äter, och kanske en bakad potatis. Ärligt talat så bryr inte jag mig så mycket, känner inte alls någon avundsjuka. Jag får ju äta så gott! Öl och potatis har aldrig varit min grej.
 
Vi har en enda regel där hemma - Martin får inte äta godis, kakor, chips framför mig hemma i soffan. Det är min drug of choise och av kärlek och respekt för mig vill han inte utsätta mig för det. Han har ändå ingen lust att göra det. Äter han chips gör han det med kompisarna på krogen, inte i soffan framför fredagsfilmen.
 
Hur som helst lever vi i ett sockerfritt hem, båda två delar samma värderingar om att lågkolhydratskost är det bästa för oss. Vi mår bäst så.
 
Där känner jag mig oerhört tacksam!
 
KÖSS
 
6
Daniel R

Nä man "kan/ska" inte tvinga någon till att göra nått den inte vill. Det kan ska göra är som du gjort, leda med exempel. Man ser ju hur bra ens partner mår så borde vara ett lätt val att respektera en kostval då. Sen har jag aldrig träffat någon som inte gillat lchf mat, det är ju så gott. Jag har levt i relation där båda ätit lchf och det underlätta så mycket. Ett minimum i framtida partner är väl förståelse och respekt för en kosten, kan bli väldigt knepigt sen om man ska uppfostra ett barn och har olika syn.

Emelie

Vi har det precis samma hos oss! R och barnen kan äta lite kål eller så och bea till maten. På helgen lyxar barnen med smaksatt bubbelvatten och min man med en öl eller två. Vi äter inget/har aldrig hemma godis, socker eller chips. Det underlättar väldigt mycket när hela familjen äter samma som jag. Annars hade jag aldrig klarat av att vara sockerfri 🙏🏼

Åsa

Så har verkligen inte jag det, min man älskar öl och bröd och vill inte avstå något av det. Däremot kan han absolut avstå godis och chips i soffan för mig, det mår han också bra av. :)

Maria

Hehe så har jag inte det heller! Min pojkvän håller med mig om att skräpmat inte är någonting att ha - men han har tyvärr dragit sig mer åt vegan-hållet!
Fattar inte hur han kan hålla sig mätt.
Vi bor inte ihop så på vardagarna äter jag mina kött+grönsak+smör på rutin, och när vi ses på helgerna blir det husman.

Maria

Hehe så har jag inte det heller! Min pojkvän håller med mig om att skräpmat inte är någonting att ha - men han har tyvärr dragit sig mer åt vegan-hållet!
Fattar inte hur han kan hålla sig mätt.
Vi bor inte ihop så på vardagarna äter jag mina kött+grönsak+smör på rutin, och när vi ses på helgerna blir det husman.

PK

Måste bara lyfta hatten av för Martin. Han verkar vara en förnuftig kille som kan göra sina egna beslut och framförallt hålla sig till dem.